Anonym (dåligt samvete)

Tue 23 Sep 13:22

37 svar

Jag är gravid samtidigt som min kollega kämpar med IVF

Jag har ett dilemma på mitt jobb som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.

På mitt jobb arbetar vi på projektbasis och roterar arbetsplats med några års mellanrum och där jag är nu har precis en kille jag jobbat med på tidigare projekt börjat.

Jag är gravid, och nästan halvvägs gången. Det syns inte så mycket än, men jag har berättat för min chef ganska tidigt eftersom jag kämpat med ett fruktansvärt illamående. Det har också varit allmänt känt ett tag eftersom jag inte drack en droppe på senaste festen eller var med och körde gokart.

När den här killen kom till vår arbetsplats blev det prat med chefen om en viss arbetsuppgift som jag har och chefen frågade om vi skulle dela på den eller om jag skulle fortsätta ha den. Jag sa bara att jag kan ha den till jag försvinner i februari så kan han ta över den sen. Han frågade var jag skulle och jag säger som det är att jag ska få en bäbis.

Precis när jag säger det ser jag att han liksom stelnar till innan han säger grattis och så kommer jag på att jag vet att när vi jobbade tillsammans senast var han ledig mycket och de hade precis påbörjat IVF. Hans tjej opererades ett par gånger redan då. Eftersom jag inte vet hur mycket han berättat för vår chef kunde jag inte säga något då och sen har det liksom rullat på.

De senaste veckorna har jag överhört när han berättade för en annan kollega att de kämpade med IVF och jag har fått typ dåligt samvete och halvt skäms över att jag är gravid och de inte lyckas när det gick så lätt för oss. Eftersom han inte pratat direkt med mig om det kan jag inte naturligt prata med honom om det heller. Hur ska jag hantera situationen? Vi jobbar i en mansdominerad bransch så det pratas inte jättemycket om min graviditet men den kommer på tal ibland. Då blir jag obekväm för att jag är rädd att han ska bli obekväm.

Är det någon som varit i samma situation och kan ge tips?

Anonym (betty)

Wed 24 Sep 08:56

#21

Det är fint att du bryr dig men du övertänker rejält. Undvik det där eviga magklappandet så gott det går och initiera inte en massa prat om bebis i närheten av andra. Han behöver inte ditt stöd eller omtanke just nu utan försök leva som vanligt. Han vill inte heller ge dig dåligt samvete då han vet att du vet om IVF-karusellen så några försök att prata med honom om saken skulle bara eskalera situationen.

Anonym (ditt)

Wed 24 Sep 09:01

#22

Anonym (dåligt samvete) skrev 2025-09-24 07:42:54 följande:

Jag tycker man kan ta hänsyn till om andra människor har det jobbigt. Nej, jag har inget ansvar för hans känslor, men jag har ju ett ansvar för hur jag beter mig i andra människors närhet.

Nu har jag ju valet att göra min graviditet till årets happening där alla på jobbet ska engageras och få veta varje detalj eller så kan jag göra något helt annorlunda. Att stanna hemma är ju inte ett alternativ nej.

Menar du att du hade gjort din graviditet till årets happening om du inte vetat att denna kollega kämpar med IVF? För du har ju valet att bara bete dig normalt och varken dölja eller framhäva den, bara vara den du är, och just nu gravid. Och det hade ju även kunnat vara så att någon annan kämpar med detsamma, utan att du vet om det.

Det finns massor av människor som går runt och bär på olika svårigheter, och som eventuellt blir störda av att andra inte har samma problem. Eller som kan se att deras egna problem inte påverkas av vad andra har eller inte har.

Anonym (ditt)

Wed 24 Sep 09:03

#23

Anonym (dåligt samvete) skrev 2025-09-24 08:51:05 följande:

Det finns ju olika grader av hur mycket man uppmärksammar det.

Jag vet faktiskt inte, i efterhand kanske jag hade berättat det på ett annorlunda sätt än att vräka ur mig det hans första dag här. Samtidigt går det ju inte att säga på så många sätt heller.

Kanske hade jag inte heller hakat på skämten kring min graviditet på samma sätt när han är i närheten, men det är ju det som är det svåra. Var går gränsen för vad någon annan uppfattar som jobbigt?

Som någon skrev, att stå och stryka sig över magen när jag pratar med honom kan vara en onödig grej.

Tror du verkligen att just ditt beteende och din graviditet är så till den grad viktig för honom som du verkar tänka? Han lever väl sitt liv och du lever ditt.

Anonym (dåligt samvete) Trådstartaren

Wed 24 Sep 09:58

#24

Anonym (ditt) skrev 2025-09-24 09:01:45 följande:

Menar du att du hade gjort din graviditet till årets happening om du inte vetat att denna kollega kämpar med IVF? För du har ju valet att bara bete dig normalt och varken dölja eller framhäva den, bara vara den du är, och just nu gravid. Och det hade ju även kunnat vara så att någon annan kämpar med detsamma, utan att du vet om det.

Det finns massor av människor som går runt och bär på olika svårigheter, och som eventuellt blir störda av att andra inte har samma problem. Eller som kan se att deras egna problem inte påverkas av vad andra har eller inte har.

Det var ett generaliserande av extremvarianter, som motpol till att gå hem för att jag är gravid. Nej, jag har inget behov av det men jag har jobbat med mer än en kvinna som gjort det.

Så är det ju, och om jag vet att någon kämpar med en ätstörning sitter jag inte och pratar om hur onyttig min lunch är och vad tjock jag känner mig. (Där har jag varit på andra sidan och vet hur jobbigt det är). Självklart vet man inte om allas svårigheter men de man vet om kan man ju försöka ta hänsyn till.

Anonym (dåligt samvete) Trådstartaren

Wed 24 Sep 09:59

#25

Anonym (ditt) skrev 2025-09-24 09:03:16 följande:

Tror du verkligen att just ditt beteende och din graviditet är så till den grad viktig för honom som du verkar tänka? Han lever väl sitt liv och du lever ditt.

Nej, det tror jag inte, men jag vet att om något är ett stort fokusområde i ens eget liv tenderar man att lägga märke till det mer hos andra också.

Anonym (ditt)

Wed 24 Sep 10:35

#26

Anonym (dåligt samvete) skrev 2025-09-24 09:58:06 följande:

Det var ett generaliserande av extremvarianter, som motpol till att gå hem för att jag är gravid. Nej, jag har inget behov av det men jag har jobbat med mer än en kvinna som gjort det.

Så är det ju, och om jag vet att någon kämpar med en ätstörning sitter jag inte och pratar om hur onyttig min lunch är och vad tjock jag känner mig. (Där har jag varit på andra sidan och vet hur jobbigt det är). Självklart vet man inte om allas svårigheter men de man vet om kan man ju försöka ta hänsyn till.

Grejen är ju att du oftast inte vet vad din om givning har för eventuella problem. Så antingen så är du helt tyst alltid av rädsla för att såra eller trigga någon. Eller så lever du på som vanligt, är normalt hänsynstagande och låter vuxna omkring dig hantera sina egna liv och eventuella problemområden.

Kvittning

Wed 24 Sep 10:52

#27

Anonym (ditt) skrev 2025-09-24 09:03:16 följande:

Tror du verkligen att just ditt beteende och din graviditet är så till den grad viktig för honom som du verkar tänka? Han lever väl sitt liv och du lever ditt.

Det är väl jättebra att hon faktiskt tänker till och funderar på detta för att undvika att omedvetet "rub it in his face" när han kanske kämpar själv hemma med att inte lyckas med samma sak som gått enkelt för ts.

Anonym (ditt)

Wed 24 Sep 11:00

#28

Kvittning skrev 2025-09-24 10:52:30 följande:

Det är väl jättebra att hon faktiskt tänker till och funderar på detta för att undvika att omedvetet "rub it in his face" när han kanske kämpar själv hemma med att inte lyckas med samma sak som gått enkelt för ts.

Alla bör ju tänka normalt mycket på hur andra har det, men man kan ju inte går runt och begränsa sig i precis allt för att någon eventuellt skulle ta illa upp. Det blir ju orimligt att ta så mycket ansvar för andras känslor.

Och tänk på alla bekymmer folk kan ha som TS inte vet? Kan hon prata om sitt hus, nån har inte råd med hus? Kan hon prata om tomaterna hon odlar, nån tål inte tomat. Kan hon ha sitt långa hår, nån har drabbats av håravfall.

Det är ju inte heller säker att den här personen reagerar på nåt sätt på TS graviditet. De flesta fattar ju att andras välgång inte påverkar ens egna bekymmer varken till eller från.

Anonym (betty)

Wed 24 Sep 12:08

#29

Anonym (dåligt samvete) skrev 2025-09-24 09:58:06 följande:

Så är det ju, och om jag vet att någon kämpar med en ätstörning sitter jag inte och pratar om hur onyttig min lunch är och vad tjock jag känner mig. (Där har jag varit på andra sidan och vet hur jobbigt det är). Självklart vet man inte om allas svårigheter men de man vet om kan man ju försöka ta hänsyn till.

Vilket är ju jättebra i sig men också självklart att man inte pratar om på jobbet, ätstörning eller inte.

Anonym (betty)

Wed 24 Sep 12:11

#30

Anonym (ditt) skrev 2025-09-24 11:00:21 följande:

Alla bör ju tänka normalt mycket på hur andra har det, men man kan ju inte går runt och begränsa sig i precis allt för att någon eventuellt skulle ta illa upp. Det blir ju orimligt att ta så mycket ansvar för andras känslor.

Och tänk på alla bekymmer folk kan ha som TS inte vet? Kan hon prata om sitt hus, nån har inte råd med hus? Kan hon prata om tomaterna hon odlar, nån tål inte tomat. Kan hon ha sitt långa hår, nån har drabbats av håravfall.

Dina exempel är väldigt löjliga. Det finns vissa saker som man bör undvika att prata om och dessa ingår inte i kategorin. Visst, om någon humblebragar om att poolen i deras jättevilla inte blir klar denna sommar medans någon annan knappt har råd att ha en etta är det också illa men generellt kan man prata om sitt hus utan problem.

Anonym (dåligt samvete) Trådstartaren

Wed 24 Sep 13:52

#31

Anonym (ditt) skrev 2025-09-24 11:00:21 följande:

Alla bör ju tänka normalt mycket på hur andra har det, men man kan ju inte går runt och begränsa sig i precis allt för att någon eventuellt skulle ta illa upp. Det blir ju orimligt att ta så mycket ansvar för andras känslor.

Och tänk på alla bekymmer folk kan ha som TS inte vet? Kan hon prata om sitt hus, nån har inte råd med hus? Kan hon prata om tomaterna hon odlar, nån tål inte tomat. Kan hon ha sitt långa hår, nån har drabbats av håravfall.

Det är ju inte heller säker att den här personen reagerar på nåt sätt på TS graviditet. De flesta fattar ju att andras välgång inte påverkar ens egna bekymmer varken till eller från.

Vi verkar ha en ganska olika syn på vad hänsyn till våra medmänniskor innebär och det är ok. Jag tycker däremot att det är tråkigt att du måste dra det till löjligheter i dina exempel.

Det är klart man kan ha långt hår, men om jag vet att någon är ledsen över att ha tappat håret så sitter jag inte och borstar mitt långa hår framför den personen varje dag, om någon älskar tomater och av någon anledning blivit tvärallergisk kanske jag inte behöver sitta med mina hemodlade tomater vid lunch och berätta för personen hur himla goda de är och så vidare.

Anonym (dåligt samvete) Trådstartaren

Wed 24 Sep 13:56

#32

Anonym (betty) skrev 2025-09-24 12:08:21 följande:

Vilket är ju jättebra i sig men också självklart att man inte pratar om på jobbet, ätstörning eller inte.

Jag håller med, men det är inte självklart för alla. Tidigare jobbade jag i en kvinnodominerad bransch och där var det säkert två gånger i veckan man hörde sånt i fikarummet. Då var vi ändå bara tio anställda..

Nu när jag jobbar med större delen män är det oftast om någon har en mindre matlåda det pratas om och erbjuds frukt eller mackor från vederbörande för att man ska bli ordentligt mätt

Anonym (ditt)

Wed 24 Sep 14:13

#33

Anonym (dåligt samvete) skrev 2025-09-24 13:52:27 följande:

Vi verkar ha en ganska olika syn på vad hänsyn till våra medmänniskor innebär och det är ok. Jag tycker däremot att det är tråkigt att du måste dra det till löjligheter i dina exempel.

Det är klart man kan ha långt hår, men om jag vet att någon är ledsen över att ha tappat håret så sitter jag inte och borstar mitt långa hår framför den personen varje dag, om någon älskar tomater och av någon anledning blivit tvärallergisk kanske jag inte behöver sitta med mina hemodlade tomater vid lunch och berätta för personen hur himla goda de är och så vidare.

Jag tycker inte att jag drar till med löjligheter, men även du har ju dragit exempel till sin spets i dina inlägg.

Min poäng är att du inte alltid vet eller nånsin kommer att veta vad som är känsligt för någon annan. Och man kan inte leva så att man aldrig säger eller gör eller visar något som eventuellt skulle kunna såra eller störa någon annan.

Dessutom så VET du ju faktiskt inte ens om din graviditet är känslig för den här killen bara för att han genomgår IVF.

Anonym (ditt)

Wed 24 Sep 14:15

#34

Anonym (betty) skrev 2025-09-24 12:11:17 följande:

Dina exempel är väldigt löjliga. Det finns vissa saker som man bör undvika att prata om och dessa ingår inte i kategorin. Visst, om någon humblebragar om att poolen i deras jättevilla inte blir klar denna sommar medans någon annan knappt har råd att ha en etta är det också illa men generellt kan man prata om sitt hus utan problem.

Ja, det verkar som att det är löjligt att tänka si, men inte så. Graviditet är känslig, annat inte. Fint att du tillför en recension av mina exempel till tråden.

Anonym (betty)

Wed 24 Sep 15:34

#35

Anonym (ditt) skrev 2025-09-24 14:15:19 följande:

Ja, det verkar som att det är löjligt att tänka si, men inte så. Graviditet är känslig, annat inte. Fint att du tillför en recension av mina exempel till tråden.

Ja, det var väldigt löjliga exempel. Har jag grava komplex för min tå kan jag bli ledsen om någon nämner sina tår men det är fortfarande inte något av de vanligaste ämnena där man bör undvika att diskutera på jobbet. Mat på ett dömande sätt, aborter, graviditeter etc.

Anonym (betty)

Wed 24 Sep 15:36

#36

Anonym (dåligt samvete) skrev 2025-09-24 13:56:29 följande:

Jag håller med, men det är inte självklart för alla. Tidigare jobbade jag i en kvinnodominerad bransch och där var det säkert två gånger i veckan man hörde sånt i fikarummet. Då var vi ändå bara tio anställda..

Nu när jag jobbar med större delen män är det oftast om någon har en mindre matlåda det pratas om och erbjuds frukt eller mackor från vederbörande för att man ska bli ordentligt mätt

Jag har också varit med om det och det är väldigt beklagligt... Inspireras av andra matlådor men lämna kalorisnacket någon annan stans

Anonym (Ö)

Wed 24 Sep 18:23

#37

Vi håller på med IVF sedan flera år tillbaka. En kompis blev gravid och vi fick efter ett tag reda på att dom hade varit oroliga över att berätta nyheten för oss.
Mina första känslor då dom erkände sin oro för våran reaktion var förvirring och jag blev sårad. Vi som bara hade blivit glada över att lyckan kommit till dom, men så var dom rädda för att berätta... det kändes olustigt. Vad trodde dom vi skulle säga? "Nej gör abort!" "Får inte vi några barn får INGEN det!"... eller va?

Nu är ju inte detta samma situation riktigt men snarlikt. Bete dig som normalt bara. Det önskar jag att dom runt mig kunde göra också.

Gravida vänner blir jag glad för, gravida kollegor skiter jag blankt i.

Lycka till med bebben

Jag är gravid samtidigt som min kollega kämpar med IVF

INNEHÅLL