Det här med att vara sin partners bästa vän men uppenbarligen inte...tankar?

Majoriteten av kärlekspar benämner varandra ofta som bästa vänner , den man kan prata med om allt , utbyter intima och förtroliga saker etc..  

Ända fram tills .... något djupt omskakande händer eller man separerar..   då plötsligt kommer det fram att det funnits mängder med hemligheter, noll kommunikation, dubbelliv, åtskillig brusten tillit osv osv i all tänkbara varianter...  plötsligt var man tydligen inte så bästisar ändå trots allt..  

Hur kan det bli så här? Var nånstans går det snett och varför?  
Är man bästisar borde det ju rimligen inte vara några problem att ta upp ev skav i relationen,  laga trasiga fel och kämpa tillsammans eller våga säga att man inte vill mer.. .. 

Jag blir oerhört fundersam över begreppet bästa vän om sin partner för tydligen har man vitt skilda betydelser av uttrycket redan från början.   

Denna fundering blev extra tydlig när en bekant nyligen berättar att han och sambon har allt mer saker i relationen som inte fungerar och inte heller riktigt går att diskutera..samt hur han allt mer dras till en annan kvinna.....och sambon i  ungefär i samma veva lägger ut en meme på sociala medier om livet och taggar honom och skriver något om att hon har tur att ha sin älskade sambo och bästa vän... det kändes mer än lovligt naivt i sammanhanget.. 

Så vad betyder egentligen att vara bästa vän med sin partner om man nu faktiskt inte är det...?