När reflekterade du senast över hur DU bidrar till relationen?
Jag är ute efter reflektion, inte reaktion.
Jag har sett så oerhört många trådar och kommentarer här inne som är ganska likvärdiga....och för sakens skull generaliserar jag medvetet nu. De vanligaste ämnena jag ser rör antingen en partner som är missnöjd med sexlivet och att deras respektive inte har lust längre. Många gånger verkar det vara män som tycker att deras partner borde ställa upp mer...man hänvisar gärna till ett ansvar att göra sin partner (dem själva) nöjd och lycklig och/eller så kan de inte förstå varför deras partner aldrig har lust - de har ju försökt "allt".
Sedan har vi en annan klassiker, den om långvariga relationer som sedan länge halkat in på rutin, där ofta kvinnan tar ett större ansvar för familjen AB och nu sedan år av detta har tröttnat och vill separera från sin, ofta oanande, man. I diskussionerna som följer brukar en skara ropa "lämna" "han borde ditt och datt", medan några andra brukar förespråka att de börjar kommunicera, vilket ofta kritiseras av föregående grupp som inte tycker det är konstigt att kvinnan vill lämna - No argument there säger jag angående "vill lämna".
Min egna, högst subjektiva slutsats, av både ovanstående och saker jag ser allmänt i samhället, är att väldigt många vuxna verkar tro på magiskt tänkande och partners förmåga till tankeläsning. Finns hur många exempel som helst där den klagande parten tycker att deras respektive, både män och kvinnor, borde fatta och så hänvisar man gärna till att den personen inte tar ansvar för relationen. Den har jag svårt att köpa - om din partner inte "fattar" enligt dig så är det ditt jobb att se till så att hen gör det, för annars kan du inte spela kortet "hen tar inte ansvar för relationen". För om din partner inte fattar så har DU ansvaret att försöka tillgodose det. Det må för all del misslyckas naturligtvis och DÅ kan du säga att du tagit rimligt ansvar för relationen.
Så....hur tänker ni som klagar över att er partner aldrig är sugen eller "ställer upp" så mycket som ni vill? Hur mycket reflekterar ni över ER del i det hela? Har ni bemödat er att ta reda på varför det är så? Och då menar jag inte att ni funderar över hur det har varit den senaste månaden. Det kanske inte är fullt så enkelt som schablonförklaringen att "kvinnor är såna - efter de har fått barn tröttnar de". Någonsin funderat på varför? Det finns ju nämligen exempel på motsatsen också i dessa trådar. Tror inte detta är unika individer. Jag tror bara det är par där BÅDA partners kommunicerar med varandra och är mer intresserade av att lösa utmaningarna än att ha rätt.
Samma sak angående relationer som kör i diket och kvinnan tröttnar och lämnar/vill lämna sin man för att han är trött och bara verkar bry sig om att jobba. Vilka saker och egenskaper som du tillskriver din partner är oföränderliga faktum och vilka dina egna tolkningar av vad hans beteende betyder och som därigenom bekräftas eftersom du inte gör något annorlunda. Om inget förändras kan man heller inte förvänta sig att resultatet gör det.
Jag är medveten om var jag skriver detta, men försök att ta ett kliv tillbaka och två djupa andetag innan du svarar med din automatiska förklaring om att det är någon annan som borde göra saker. Mitt syfte med tråden är som sagt reflektion, inte reaktion.
