Skulle du vilja veta om otrohet?

Det är ett självskadebeteende att riskera sitt förhållande genom otrohet.  Detta är ett vedertaget begrepp som du säkert stöter på om du studerar den litteratur som finns kring detta.

Jag skrev inte att all otrohet berodde på självskadebeteende, det är en del av förklaringen men det gäller långt ifrån alla.
Det du tar upp som självkontroll, man fundera på om man verkligen vill leva tillsammans med någon som saknar självkontroll och konsekvenstänk.  De vuxna individer som saknar dessa förmågor är inte så många och de lever väldigt sällan i förhållanden. Detta ser jag som någon sorts nöd förklaring, som när man försöker förklara skolans problem med ökat antal ADHD diagnoser.

Nej, om du söker förklaringen till att otrohet existerar och är relativt vanligt, trots att ingen egentligen säger sig vilja vara det, så får du se på otrohet utifrån socialt/samhälleligt perspektiv. Det finns något i vårt samhällsklimat som påverkar oss som individer.  Detta blir alltför omfattande och komplext för att diskutera här.

Detta borde vara ett forum där du, jag och andra kan berätta hur och vad vi känner när vi drabbas av kris i privatlivet, som otrohet. 

"Det är ett självskadebeteende att riskera sitt förhållande genom otrohet.  Detta är ett vedertaget begrepp..."

Nej, där kan jag inte hålla med dig, detta är inte ett vedertaget begrepp.
Jag för min egen del har aldrig tidigare stött på att någon har hävdat att det skulle vara ett vedertaget begrepp.

Vid en snabb Googling kan jag inte heller finna något stöd för ditt påstående.
Jag finner bara mer en frågeställning (elev-uppsats?) om en av många orsaker till otrohet eventuellt skulle kunna vara självskadebeteende.

Detta tycker jag mer bekräftar att det inte alls är att betrakta som ett vedertaget begrepp. 

Det finns i flera olika sammanhang uppräknat många olika orsaker till otrohet (och/eller uppgivna orsaker).
Men ingenstans finner jag att självskadebeteende skulle betraktas som någon vanlig orsak.

Varför ställer då en sådan fråga till mig? Du undrar varför jag värderar sanning högre än att må bra, men nu menar du att den frågan är omöjlig att svara på?

Min grund till att jag vill veta är att jag vill ha en så korrekt bild av verkligheten som möjligt, för att kunna fatta välgrundade beslut. I det innebär att veta om en såpass stor sak som en otrohet vore.

Jag ser inget i frågan eller svarsalternativen, som tyder på att TS skulle vara extremt rädd för otrohet?

 Däremot vore det bra med exempel till varje svarsalternativ. Utöver det kan man personligen besvara i ett inlägg vad det betyder för var enskild person. Då det kan skilja mellan personer vad otrohet betyder. Som exempel kan vissa tycka att det är otrohet att se på porrfilm ( vilket jag personligen inte ser det som). Men vad otrohet innebär, beror mest på vilka gränser man kommit överens om i vart enskilt förhållande.

Jag tycker ändå att det är viktigt att utgå från trådstartarens frågor, och att inte tolka in saker utifrån egna erfarenheter. Om man är osäker är det bättre att fråga ts, vad hen menar. Tills dess utgår jag endast ifrån det som står i frågan. 

Jag håller med om att man ska kunna prata om sånt utan att bli påhoppad. Men följdfrågor kan ställas av nyfikenhet likväl som de kan vara elaka eller ironiska. Så det är viktigt att inte ta allt som påhopp utifrån sina personliga känslor.

Men nu handlade inte tråden om någons kris, utan var en allmän fråga. Jag tycker det är helt upp till trådstartaren att få bestämma vad det ska handla om. Att man ska hålla sig till topic och inte styra om till det man själv vill, eller förutspå vad trådstartaren känner i frågan. Oavsett om det handlar om att få sörja efter en otrohetskris, få svära och ösa ur sig ilska, eller bara prata allmänt , så ska det vara upp till personen som startar tråden. Om man inte vill diskutera ämnet som TS efterfrågar, finns ju möjligheten att starta en egen tråd.

Nu är jag rätt less på denna tråd eftersom väldigt få håller sig till topic, och hittar på egna tolkningar runtomkring. Jag anser denna fråga besvarad för min del, och jag står fortfarande fast vid samma beslut. Med facit i hand -  att jag fick veta var utan tvekan det bästa för mig. 

Kort o gott: att ställa om frågorna bättre, det lägger vi åt sidan. Vi får utgå från dom som ställdes i tråden från början.

Och om att otrohet är ett vedertaget begrepp, får du gärna komma med källor på.

Om man är i ett förhållande och är otrogen, trots att man vet att inte skulle vara populärt hos partnern, då har man ett problem med självkontroll. Klarar man av att inte gå runt o slå folk på käften, borde man kunna klara av att behålla kläderna på.

Och råkar man ändå göra ett misstag, som en del kallar det, utan tvång eller kraftig påverkan av droger, trots att man vet att det inte ses med blida ögon av merparten av samhället, och kan sluta med skilsmässa, ekonomiska svårighet och socialt stigma, så har man dåligt konsekvens tänk.

Att det skulle vara ett självskadebeteende dyker nog upp senare som förklaring, när hus har tagit i helvetet.

Om inte annat blir det så, när konsekvenserna börjar att staplas på varandra.

Så som en del av förklaringen till varför nån är otrogen, så tror jag det måste vara en marginell del av förklaringen.

Och detta är ett utmärkt forum för att diskutera massor av saker, göra omröstningar o ventilera, det är bara att starta en tråd så är vi igång.

Denna tråd, gälde huruvida man vill veta om partnern skulle ha varit otrogen.

Majoriteten vill veta om partnern bedrar eller döljer det. Och i brist på andra frågor som kanske skulle klargöra detta bättre, får det vi röstat på duga, tills nån annan kommer med mer precisa omröstningar.

Samhällsklimatet påverkar helt klart, men bara för att jag får mindre i plånboken går jag inte ut å slår en invandrare på käften för det. Drar man av sej kläderna så borde man veta vad man gör, och vad konsekvenserna kan bli. Orsaken är väl i grunden att man vill ha tillfredsställelse på något sätt, och har man ingen ryggrad, ja, då är det väl inte så noga.

Samhällsklimatet nu verkar bestå i en massa diagnoser och oändliga ursäkter om hur allting är någon annans fel.

Trasiga leksaker o frånvarande föräldrar.

Den fria viljan att göra rätt, och behandla sina medmänniskor som man vill bli behandlad själv, verkar vara sekundärt i mångas medvetande, då det alltid finns någon eller något att ta till som ursäkt.

Men det kanske öppnas nån ny tråd där vi kan diskutera hur det är samhällsklimatet fel att man tappar kläderna hux flux, och sen tycker att man är snäll som inte berättar och står för vad man gjort eller gör, för man inte vill göra sin partner illa o såra deras känslor.

Måste fråga dig vad du egentligen vill säga. Du tror en hel del sen övergår du till att raljera och avslutar med en harang om hur sårande det är med otrohet.

Du har inget som helst intresse av andra människors upplevelser utan vill bara få ut din ilska.

I denna fråga, se resultat ovan, vill majoriteten av dom som svarat, vilket jag tror är hyffsat jämförbart med landets innevånare, veta istället för att bli förda bakom ljuset.

Att släta över o påstå att otrohet är ganska vanligt, är just det som sammhälsklimatet håller på att bli, det är ingen stor sak att vara otrogen o ljuga o bedra sin partner.

Som en annan debattör skrev i denna tråd, det du inte vet, kan du inte fara illa av.

Presis det är en del av problematiken. Man vill inte stå för det man gör, kan vill ha ursäkter o förklaringar till varför men inte har en ryggrad, och ändå vara tillfreds med sej själv och sin självbild.

Jag är intresserad av vad dom som inte vill veta, minoriteten, och dom som tycker att dom gör något rätt efter att dom gjort fel, när dom inte vill eller kan stå för vad dom gör och gjort, hur dom tänker o för sin inre dialog för att göra det rätt.

Hittills blir det bara en massa andra faktorer som är orsaken, inte avsaknaden av ärlighet, respekt och ryggrad.

Så samhällsklimatet o självskadediagnoser var nog inte det som tankarna vilade på när kläderna åkte av.

Men för all del, vi tar det i en annan tråd.

Här röstade folk för att dom ville veta, kunna ta beslut över sitt eget liv, och konsekvenser för sin egen framtids skull.

Du låter lite ilsk själv faktiskt. Ett stänk bitter kanske. Ska vi låta bli att analysera varandra o hålla oss till ämnet kanske?

Är inte det minsta arg eller bitter, bara trött . Sängen och kudden hägrar.

Trodde inte det spelade någon roll varför jag gjorde en omröstning.

Min anledning är bara att jag kände till en otrohetsaffär, och jag ville bara se om de flesta ville veta eller inte.

Nu har jag berättat och han är tacksam över att han fått veta sanningen.

Hur kan du säga att ärlighet är självklart och viktigt när det du argumenterat för är att allt är okej att partnern gör bakom ens rygg bara man inte vet om det?

Jag har följt tråden noga och jag kan inte finna någon, inte en enda, som har argumenterat för att allt är ok bara man inte vet om det.
Ingen har sagt att otrohet är ok bara man inte vet om det.

Du känner och du inbillar dig själv saker som inte finns, du fantiserar ihop en massa strunt när du lyckas inbilla dig själv saker, och uppfattningar om andra medlemmar, utan att det finns någon som helst grund för dina fantasier.

Ingen har argumenterat för det du påstår.
Du ljuger.

Har aldrig argumenterat för detta.  Var hittar du detta? och i så fall ange sammanhanget.

Du söker efter någonting som inte finns. Att människor reagerar olika är väl rätt självklart eftersom vi är individer. Det finns inget för eller mot eftersom det är som jag skrev ingen som är för otrohet. De har bara olika sätt att reagera och hantera detta.

En gång för alla Ingen är för otrohet, men om det händer, då får man hantera detta på det sätt som man kan.

Självklart så vill man veta.

Ja, jag har förstått att du VILL veta. Men jag har fortfarande inte förstått vad som är grunden till att du vill veta.
Du säger att du vill veta för att du värderar sanningen högt.
Men det jag undrar är; hur är det möjligt för dig att värdera sanningen när du inte känner till den? Det du inte känner till, hur kan du veta om något är sant eller inte sant, hur kan du väga sanningen mot lögnen, gällande det du inte vet något om?

Jag vill inte veta och mitt svar är både enkelt och tydligt:
Jag har inte någon gång värderat vilket som väger tyngst av det du påstår.

Faktum är att det är inte möjligt att värdera eller väga två faktorer mot varandra, vilken av faktorerna i mitt fall som väger tyngst går inte att avgöra,  när den ena faktorn är okänd.