Vill inte umgås med barnen

Jag blir tokig på min man. Vi har 3 vuxna barn och han vill inte längre umgås med dem i ?onödan? för han tycker det är jobbigt. Det är inte riktigt det att relationen dem emellan är dålig utan han bryr sig mer om sig själv. Han har svårt att umgås med barnbarnen för de låter inte honom vara ifred och de vuxna barnen hjälper inte till med vad han tycker att de ska göra. Just med det att hjälpa till så gör han aldrig det själv hjälper till alltså.
Vi har ett fint stort fritidshus där jag har vuxit upp och mina föräldrar alltid har tagit emot oss alla med öppna armar. Nu är det sedan ganska många år i min ägo. Jag hade sett framemot att vi skulle välkomna barnen med öppna armar precis som mina föräldrar gjort men min man vill oftast inte att någon kommer. Det gör mig ledsen och nu är jag helt enkelt inne på att bara köra över honom. det gäller alltså inte bara barnens närvaro utan även vänner. Men just att han inte vill ha barnen där tycker jag är ett problem och gör mig ledsen.  Så om jag kör över honom och ber barnen komma ibland tycker jag han får ta. Tänker jag helt fel

Precis så känner jag också och så kommer det bli till sommaren. Jag vill inte heller alltid ha barnen där men betydligt mer än vad som är nu. 

Och ikväll ska jag säga till att jag tänker att en av barnen med familj hänger med ut eftersom vi vet att de vill ut och plocka svamp. 

Nej han har aldrig sedan de flyttade hemmifrån hjälpt till med något så det är ju inte konstigt att det inte spontant hjälps till med något direkt av dem. Däremot hjälps vi alla alltid åts med maten.

Det har ibland slagit mig om det kan vara tidig demens eler depression. Just depression har jag frågat honom om och han förnekar såklart. Är nog rätt säker på att det inte är någon av de diagnoserna för är vi själva så är han glad pigg och tillfreds. 

Det han också har i sig är att han vill bestämma och ha rätt, har väldigt lätt för att bli kränkt för både det ena ich andra och blir sur när jag ?bestämmer? som han säger. 

Det kunde varit min fru som startat tråden. Hon har ett barn och två barnbarn som är 4 resp 7 år gamla. Deras föräldrar har varit inkonsekventa i uppfostran och har haft svårt att sätta gränser för barnen. Det har resulterat i att dom är odrägliga och ställer till drama mest för jämnan.
Min fru, deras mormor, avgudar sina barnbarn och skämmer bort dem. Jag tycker också dom är fina men samtidigt oerhört jobbiga. Jag blir helt slut när vi umgås. Det är alltid ett väldigt liv runt måltider och sänggåendet. Dessutom blir min fru avig och tvär mot mig när vi ärctillsammans. Jag blir liksom satt på undantag och hon retar sig på mig för allt. 
Jag bävar inför jul, midsommar och andra längre perioder och resor tillsammans då vi ska umgås. Hon bestämmer alltid att vi ska umgås utan att fråga mig. Svårt läge för mig då jag vet hur mycket och gärna hon vill vara med sin dotter med familj. Jag har inte mage att säga nej utan biter ihop så gott det går. 
Tänkte bara ge ett annat perspektiv på problemet.