Era bästa tips att klara att sluta röka.

Börja med vape istället. Det är både svagare med nikotin och framförallt mindre skadligt för lungorna och billigare. Röklukten slipper man också.
När du gått över till vape kan du efter ett tag byta till nikotinfri vape för att sen sluta helt.

Jag rökte i 25 år och är rökfri med hjälp av vape sen 4 år. Visst vill jag också sluta även med vape men det här är en tillfällig lösning som gjort susen för mina lungor, ekonomin och konditionen.

När jag skulle gå över från rökning till vape så kollade jag på obduktionsvideos när de skär upp rökare lungor. Såg dokumentärer om KOL och lungcancer.
Tror det hjälpte som en del i att sluta.

www.eciggkedjan.se/product/elfbar-6k-mesh-peach-ice-engangs-vape-14mg

En sån här räcker ungefär 10-14 dagar för mig. Då vapear jag non stop. 
Mycket billigare än att köpa en vape på en tobaksaffär på 2 ml som håller 3 dygn. 

Jag läste boken Äntligen icke-rökare av Alan Carr och det gav mig den mentala hjälpen att sluta. För det psykiska tänkandet runt rökandet är det som gör det svårt att sluta, och det hjälper boken en med att komma runt. 

Jag vakande upp en morgon och valde att sluta. Tog ingen sista cigg utan slängde allt och har inte börjat igen. Det var 20 år sen. Min farfar började röka när han var 13 år tills han var 70 år, han slutade tvärt också. 

Först och främst behöver du arbeta bort "Jag kan inte" för så länge du tänker att du inte kan det, så kommer du inte kunna.

Hitta och tydliggör ditt varför, alltså dina själ till varför du vill sluta och skriv ner dem. Bryt ner det i delmål så att du lyckas många gånger med dina delmål. Fatta nya beslut så ofta som du behöver att du inte ska röka. Med det menar jag att när suget kommer så öva på att säga till dig själv "jag ska inte röka den här gången"

Nästa gång sugen kommer fattar du ett nytt beslut och säger till dig själv "Jag ska inte röka den här gången"

Varje gång du lyckas blir det en liten boost och skulle du någon gång råka trilla dit är det bara den gången, det delmålet, som inte lyckades och du kan genast återgå till att lyckas med nästa.

Jag slutade röka för över 2 år sen, hade då rökt i ca 20 år. Jag tänkte som du innan, att jag aldrig skulle kunna sluta. Att jag skulle sakna rökningen för mycket.

Men iallafall så kände jag under några månader att jag verkligen ville sluta men var lite "rädd" för att sluta, för abstinens och så.

Men eftersom tanken om att sluta hade väckts så bestämde jag mig 3 veckor innan att den sista samma månad då ska jag sluta. Jag hann förbereda mig på det och sista kvällen rökte jag som vanligt och sen slängde jag resten av ciggen och fimparna.
Första morgonen som rökfri var inte alls så jobbig som jag trodde, resten av dagen gick bra. Visst jag tänkte på cigg lite då och då men jag rökte aldrig.Jag tuggade något nikotin tuggummi men det var inget för mig. Och testade vitt snus som blev min grej. 

Nu 2 år senare så är det jätteskönt att vara rökfri. Att sluta röka var absolut det bästa jag har gjort!!

Jag håller helt med här. Läste också den och den fick mig att verkligen vilja sluta. Läser i din TS att du inte verkligen vill, då du uppskattar pauserna osv som det ger dig. Prova läsa boken så kanske du faktiskt vill helhjärtat och det är först då du kommer lyckas! 

Köp maten till hemlösa varje dag med pengarna du brukar köpa cigaretter. Det kommer hjälpa dig.
För att du har säkert mycket pengar för cigaretter.

Måste bara kommentera det du skriver om att barnmorskan tyckte det var bättre att du fortsatte röka under graviditeten. Den barnmorskan borde få sparken, bli av med sin legitimation. 

Jag förstår hur du känner tror jag.
När jag försökt sluta röka, är det själva cermoninen med cigg jag saknat. Gå undan en stund, hålla i ciggen och dra ner röken i halsen.

Det som hjälpte mig var att jag började vapa, det är mindre farligt än cigg och vätskorna är väldigt övervakade här i Sverige.

Med vapen får man samma känsla som med ciggen, man drar halsbloss.  Man kan börja med högre nikotinhalt och gå ner i styrka.
Du som rökt så milda cigg, kan säkert börja med 3 mg nikotin.

Det finns så många olika smaker att välja mellan.
Vape är ett redskap när man inte har viljan och styrkan att sluta på egen hand.

Hon ansåg att riskerna med stressen det skulle innebära att sluta röka skulle vara större än riskerna med att fortsätta med tanke på hur lite jag rökte, var vad hon sa.

Med tanke på att en graviditet inte fick dig att sluta att röka och att du dessutom hade barnmorskan med dig så tror jag inte du kommer fixa det. Det är nog rätt kört om man säger så. 

Jag kan inte säga att jag rekommenderar min "metod", hamna på Akuten, överläkaren på Kirurgen tog mitt sista paket cigg ur bröstfickan, knövla ihop och slängde i soptunnan och sa förmanande att "såna dumheter vill jag inte se dig med igen"..... Det var sista gången jag rökte. Men, jag fick dock livlina med vitt snus, och som jag numer gått över på rena nikotinpåsar, vilket jag tycker fungerar mycket bättre för mig. När jag slutade röka hade jag börjat fått rökhosta och man storknade nästan på morgoncigaretten - fast jag var så illa tvungen att ha den....

MEN, där våra historier möts - jag hade precis samma resonemang som du har, fast jag hade andra ursäkter till det istället, tills jag upptäckte efter Kirurg skräcken när jag höll på att mista livhanken, att allting styr jag egentligen själv genom mitt huvud. Jag är inte slav under cigaretten, jag KAN styra det. Det ÄR helt ok att gå ut på paus ändå och ta 5 minuter när det blir för mycket, eller gå ut en stund och njuta av vinden, fåglar, solsken eller vad det kan vara, stänga in mig någonstans, eller bara gå ut och vara social med rökargänget bara därför att... Mao, anledningarna hade jag egentligen bara hittat på i huvudet, de var inte verkliga som så - för jag kunde lika gärna göra samma sak UTAN cigaretten.... Det var alltså egentligen inte alls hindret.

Men ja, givetvis var det jobbigt i början, men det var något jag var tvungen att göra för mig själv, min egen hälsa, med tanke på vad konsekvenserna hälsomässigt annars skulle komma kosta mig och klart förkorta mitt liv - inte i någon diffus framtid, utan det hade redan börjat med tanke på rökhostan, storknandet osv. Jag hade fortfarande chansen att komma undan "billigt" bara jag la av. För mig var valet inte så svårt.

Den jobbigaste "tixen" för mig, var att inte få flippa upp cigg-askens lock - av någon anledning. Det led jag av ganska länge, men kom på att jag kunde ersätta det genom att gå omkring och "klicka" på toppen av vanlig bläckpenna. Sagt och gjort, jag gick omkring och "klickade" istället, och det gjorde jag länge, säkert 3-4 månader. 

Sen med tiden lägger sig abstinensen. Skillnaden mellan nikotinpåsar och cigg, är att nikotinet kommer inte ut lika fort i kroppen och du får inte lika hög "chock" av nikotinet, vilket gjorde att första tiden var det jättejobbigt att känna doft på avstånd av rökare, det tände liksom begäret hos mig. Men den tiden av "lidande" blev kortare och kortare med tiden. Idag kan jag gå bakom någon som röker, och precis i ögonblicket de tänder cigaretten och tar första puffen så man förnimmar tobaksdoften, kan jag bli röksugen, men i nästa sekund försvinner det igen. Och uppenbart är det inte fysiskt beroende, utan det är precis som du säger, psykisk "nojja" som min hjärna fortfarande har för sig. Men kan inte påstå att jag lider av det idag.

Det gäller att hitta sin egen väg, finns inte ett sätt som passar alla - MEN för att det ska fungera, du måste vilja och göra det för dig själv, inte för någon annan. Och det måste vara du som kan klappa dig själv på axeln och känna dig duktig för din egen skull, inte minst sett ur hälsofördelarna och den hemska död du annars i princip är garanterad. Kvävas till döds är för mig ingen tanke jag vill behöva vidhålla mig vid. Och det GÅR att stoppa den utvecklingen, du KAN och har OCKSÅ den möjligheten. Handlar bara om att du ska uppbåda ditt "annama" :) 

Man slutar att röka när man har beslutat sig för att inte tända nästa cigarett.
Jag rökte i 19 år.
Men jag gjorde som hundratusentals (miljoner?) andra människor och bestämde mig för att sluta röka.
Jag bestämde mig för att inte ersätta mitt beroende med ett annat beroende. Absolut inte snus, vape eller något annat. 
Ja, det var lite jobbigt ibland under de första dagarna, kanske en aning jobbigt under de första 2-3 veckorna, men ingenting som var ens svårt att övervinna när jag väl hade bestämt mig och jag hade den rätta viljan.
När det var jobbigt tänkte jag bara att "detta vill jag aldrig någonsin utsätta mig för igen, det jobbiga är bara bevis för att jag har fattat rätt beslut".

Vem vill jag vara? Vill jag vara så ynklig att jag inte ens klarar detta som hundratusentals andra människor klarar?

När jag såg det i stort och såg helheten så var det egentligen inte ens svårt att sluta. Lite jobbigt ja, men bara lite jobbigt för en mycket liten kort stund under hela mitt liv.
Belöningen är ju tusenfalt och belöningen varar under hela resten av mitt liv.

Hundratusentals, och kanske miljoner, människor slutar röka.
Varför skulle inte jag kunna tillhöra alla dessa?
Skulle alla dessa vara så mycket bättre än jag?
Eftersom de lyckas, varför skulle då inte jag lyckas?

Att det skulle vara särskilt svårt att sluta röka betraktar jag som ren bs.