Kawi skrev 2025-10-09 14:30:58 följande:
Tack alla som tagit sig tiden att svara! Det var otroligt mycket förvirring och chock i början och vi tänkte alla möjliga typer av tankar.
Tyvärr bestämde min man och jag oss för att vi inte ska fortsätta med den här graviditeten. Det kändes logiskt när vi bestämde det, och vi bokade tid på abortmottagning i tisdags. Dock, när vi väl var där så var det ett litet (stort) helvete. Fy fan, vilken panik jag fick. Tårarna sprutade och okontrollerat skakande. Det är väl någon slags modersinstinkt som sätter in, från det att graviditeten är ett faktum. Panik och sorg, de senaste dagarna. Men jag tog första pillret i tisdags och imorgon ska jag ta de resterande två, som så att säga avslutar det hela.
Jag känner att det är okej att det finns plats för två känslor samtidigt; gränslös sorg över ett liv som aldrig fick komma till världen, men samtidigt en vetskap om att det är rätt för oss, just nu, i vårt liv. Men fy fan :(
Jag tror ni gjorde rätt beslut sett till helheten. Ni önskade inga fler barn av olika anledningar och det höll din man fast vid när du trots allt blev gravid igen. Ni hade säkerligen fixat alldeles utmärkt att uppfostra och älska ett till barn, men vi använder ju preventivmedel av många olika anledningar och inte bara för att vi omöjligen kan ta hand om ett barn till.
En bebis är ju en sak, men bebisen blir ju ett barn som blir en tonåring och ett till barn kan förändra stora delar av livet.
Självklart ska du sörja så mycket som behövs och var extra snäll mot dig själv nu i höst.