Jag undrar ärligt om hur många som gör dessa saker bredvid eller i samma rum som sitt sovande barn som är mellan 0-12 månader.
Eller bara har gjort det någon gång? Skriv gärna något om ni har några tankar kring det.
Personligen tycker jag det är okej om barnet sover tungt. Om onani inte till porr eller precis bredvid, om sex väldigt tyst och diskret.
Soffan? Någon annanstans än sängen?
Och jag har själv fyra barn förresten som har sovit mig sen dag ett tills de har varit 3-4 år. Jag säger inte att något är rätt eller fel men man måste inte ha sex bredvid ett barn, det är isåfall något ni väljer att ha. Jag tror inte du och din man / sambo måste vara kvar i sängen varje sekund som bebisen sover där. Jag antar att ni kan gå upp och gå på toaletten och göra annat så ni skulle kunna gå upp och ha sex någon annanstans också.
Det är en sak om det är en bebis men vad har ni tänkt sen om barnet är 3-4 och kanske fortfarande inte vill sova själv? Eller om han eller hon är 7 och kommer in till er och har drömt en mardröm? Ska ni fortsätta ha sex bredvid barnet för ?annars skulle ni aldrig få till det??
Det här är ett diskussionsforum , inget någon annan här gör angår ju egentligen någon annan men i ett diskussionsforum brukar man just diskutera 🙃
Jag skrev till och med att jag inte säger att något är rätt eller fel och nej en bebis kommer inte komma ihåg det och tar nog inte skada av det , det är mer att man själv tycker det känns fel eller obekvämt då. Men INGEN måste ha sex i samma säng som sitt barn. Det är något hon väljer att göra för att det är bekvämast så att komma med ursäkter till varför hon var tvungen är onödigt. Tänk om barnet fortfarande vill komma in till hennes säng när han är i skolåldern och mörkrädd, ska hon säga att hon måste då också?
När mina barn var små (och nu också, yngsta är knappt 1 år) har vi mest haft sex i soffan faktiskt.
Det här är ett diskussionsforum , inget någon annan här gör angår ju egentligen någon annan men i ett diskussionsforum brukar man just diskutera 🙃
Jag skrev till och med att jag inte säger att något är rätt eller fel och nej en bebis kommer inte komma ihåg det och tar nog inte skada av det , det är mer att man själv tycker det känns fel eller obekvämt då. Men INGEN måste ha sex i samma säng som sitt barn. Det är något hon väljer att göra för att det är bekvämast så att komma med ursäkter till varför hon var tvungen är onödigt. Tänk om barnet fortfarande vill komma in till hennes säng när han är i skolåldern och mörkrädd, ska hon säga att hon måste då också?
När mina barn var små (och nu också, yngsta är knappt 1 år) har vi mest haft sex i soffan faktiskt.
Hon valde att dela med sig av det på ett diskussionsforum, då får man ta att folk har åsikter om det :) Jag hade inte direkt gått fram till henne på stan och frågat om hon har sex i samma rum som sin bebis. Men nu valde hon att skriva i en tråd som har startats för att diskutera ämnet. Flera i tråden har skrivit att det är creepy, vidrigt osv men det är mig ni gör på för att jag skriver att man inte måste göra det utan kan göra det på andra sätt?
Hon skrev exakt så här : Annars hade vi aldrig fått till det. Och jag skrev att det finns andra sätt om man vill. Och så dör man inte heller av att vara utan sex några månader. Vi behövde vara det under två månader under en av mina graviditeter på grund av komplikationer och tro det eller ej, båda lever fortfarande :)
Hon valde att dela med sig av det på ett diskussionsforum, då får man ta att folk har åsikter om det :) Jag hade inte direkt gått fram till henne på stan och frågat om hon har sex i samma rum som sin bebis. Men nu valde hon att skriva i en tråd som har startats för att diskutera ämnet. Flera i tråden har skrivit att det är creepy, vidrigt osv men det är mig ni gör på för att jag skriver att man inte måste göra det utan kan göra det på andra sätt?
Hon skrev exakt så här : Annars hade vi aldrig fått till det. Och jag skrev att det finns andra sätt om man vill. Och så dör man inte heller av att vara utan sex några månader. Vi behövde vara det under två månader under en av mina graviditeter på grund av komplikationer och tro det eller ej, båda lever fortfarande :)
Men gäller det bara för vissa att de får tåla avvikande åsikter och kommentarer? Du har nu, med mig inkluderat till minst två personer ägnat tid och text åt att rättfärdiga dina kommentarer med en hänvisning till hon skriver i ett öppet forum och därför måste acceptera att hon öppnar för att få kommentarer. Sedan ifrågasätter du att hon besvarar de kommentarerna men när DU nu får kommentarer kring dina inlägg så verkar det vara helt andra förhållningsregler som gäller. Genom att rättfärdiga dina kommentarer här och sättet du gör det på gör du EXAKT det som du har kritiska synpunkter på när det gäller Japp. Du säger att hon ska tåla att få kommentarer om sina åsikter, men själv tål du dem inte. Du tycker det är märkligt att hon enligt din tolkning "ursäktar" sitt agerande genom att förklara varför, samtidigt som du till både mig och en annan gör precis samma sak om ditt egna agerande här. Det blir en smula konstigt - kasta sten i glashus brukar jag kalla det.
Att du bara behövde vänta två månader på att kunna hitta möjligheter till att ha sex igen och att du överlevde den perioden är såklart jättebra. Men faktum kvarstår att varken du eller jag vet hur det är för någon annan. För deras del kanske förutsättningarna innebar att antingen göra det i närheten av barnet eller avhålla sig ifrån det i 6 månader, eller 9, eller 18 - som sagt, vad vet vi om det och vem har rätten att tala om hur länge någon annan ska klara av att inte vara intim med sin partner utan att det menligt påverkar relationen???
Det är fullt jämförbart med att jag då ska säga att alla människor borde klara av att gå till tandläkaren och laga tänder utan att ta bedövning bara för att JAG gör så. Ger det mig rätten eller rimlighet i att ha synpunkter på vad någon annan ska klara av? Det går inte att använda sig själv som någon slags måttstock eller standard för vad eller hur någon annan ska göra. Det är vad jag reagerar på här - att du på ett mästrande sätt dömer ut hennes agerande som dåligt och förkastligt eftersom du minsann klarade göra annorlunda. Det kombinerar du sedan med att försöka kasta en falsk slöja över det genom att försöka påstå att var och en får göra som de själva vill......men de ska minsann veta att de BORDE kunnat göra annorlunda. Det är den fulaste sortens påhopp och av den anledningen reagerar jag och påpekar det.
Men gäller det bara för vissa att de får tåla avvikande åsikter och kommentarer? Du har nu, med mig inkluderat till minst två personer ägnat tid och text åt att rättfärdiga dina kommentarer med en hänvisning till hon skriver i ett öppet forum och därför måste acceptera att hon öppnar för att få kommentarer. Sedan ifrågasätter du att hon besvarar de kommentarerna men när DU nu får kommentarer kring dina inlägg så verkar det vara helt andra förhållningsregler som gäller. Genom att rättfärdiga dina kommentarer här och sättet du gör det på gör du EXAKT det som du har kritiska synpunkter på när det gäller Japp. Du säger att hon ska tåla att få kommentarer om sina åsikter, men själv tål du dem inte. Du tycker det är märkligt att hon enligt din tolkning "ursäktar" sitt agerande genom att förklara varför, samtidigt som du till både mig och en annan gör precis samma sak om ditt egna agerande här. Det blir en smula konstigt - kasta sten i glashus brukar jag kalla det.
Att du bara behövde vänta två månader på att kunna hitta möjligheter till att ha sex igen och att du överlevde den perioden är såklart jättebra. Men faktum kvarstår att varken du eller jag vet hur det är för någon annan. För deras del kanske förutsättningarna innebar att antingen göra det i närheten av barnet eller avhålla sig ifrån det i 6 månader, eller 9, eller 18 - som sagt, vad vet vi om det och vem har rätten att tala om hur länge någon annan ska klara av att inte vara intim med sin partner utan att det menligt påverkar relationen???
Det är fullt jämförbart med att jag då ska säga att alla människor borde klara av att gå till tandläkaren och laga tänder utan att ta bedövning bara för att JAG gör så. Ger det mig rätten eller rimlighet i att ha synpunkter på vad någon annan ska klara av? Det går inte att använda sig själv som någon slags måttstock eller standard för vad eller hur någon annan ska göra. Det är vad jag reagerar på här - att du på ett mästrande sätt dömer ut hennes agerande som dåligt och förkastligt eftersom du minsann klarade göra annorlunda. Det kombinerar du sedan med att försöka kasta en falsk slöja över det genom att försöka påstå att var och en får göra som de själva vill......men de ska minsann veta att de BORDE kunnat göra annorlunda. Det är den fulaste sortens påhopp och av den anledningen reagerar jag och påpekar det.
Träffade en kille ett tag som ville ha sex med mig en gång när hans 4-åriga son var bredvid.
Så äckligt
Vi brukade hänga en filt över sidan av spjälsängen som vätte mot vår säng, så att hon inte skulle se något om hon vaknade. Men det funkar ju bara tills de lär sig ställa sig upp, och ibland kan det hända plötsligt och oväntat - att barnet STÅR där och tittar över kanten! Men detta hände inte när vi hade sex som tur var.
När mamma var redo blev det åka av. Dessutom hade båda mina mammor extremt mycket mjölk. Så att de hade ont. Jag hjälpte till med varm dusch och massage. Vet inte hur vanligt det kan vara men båda mina kvinnor tyckte om att få sina bröst smekta när de ammade.
Med UV-lampa kan man nog se spår av mjölk i taket än i dag.
Jag är så tacksam för att jag fått uppleva detta med två fantastiska kvinnor som vågat bjuda på detta.