När man inser att man är en svag osäker nolla
Trots att jag är en svag osäker nolla har jag klarat mig genom livet till ett hyffsat bra jobb. En otroligt vacker och klok partner samt 2 tonårsbarn med livets alla möjligheter framför sig.
Men jag är fortfarande den där osäkre 13 åriga pojken inombords. Jag kan ingenting. Jag springer alltid alla andras ärenden. Men jag tar aldrig tag i mitt huvudproblem. Jag förstår inte att man kan gå igenom livet och vara värdelös men samtidigt klara sig bara för att man klistrar på någon form av positiv yta.
Nu när jag återigen nått insikten om hur värdelös jag är funderar jag starkt på att bryta med min partner. Hon förtjänar en stark man. Inte något jävla mähä som mig. Jag har spelat någon roll som en förstående partner och pappa men jag är ingenting. Hur blir man en riktig man en man som genuint känner sig som en man och inte är en rädd liten 13 åring i själen?