Varför klumpar man ihop alla barn med särskilda behov?
Jag undrar genuint varför man klumpar ihop varenda unge idag i termen av särskilda behov, barn som behöver anpassning och NPF med eller utan IF.
Jag tycker det är helt rubbat. Typ biblioteken erbjuder särskilda tider när för familjer med särskilda behov?
Mitt barn är särskilt begåvad och har en IQ på 140. Det ger ju vissa utmaningar, både för skolan och oss föräldrar. Det finns ingen neuropsykiatrisk diagnos?
Men jag kan tycka att från samhällets och skolans håll buntar man ihop precis alla.
alltifrån
kortväxt (det kan behövas särskilda anpassningar i miljön, att få åka t ex sparkcykel inomhus och liknande).
diabetes
allvarlig allergi
dyslexi
ADHD
autism
särskild begåvning (olika nivåer)
inte kunna svenska språket
intellektuell funktionsnedsättning
motoriska problem
låg teoretisk begåvning
språkstörning
trauma
anknytningsproblem
hedersrelaterat förtryck/våld
Här är några exempel på svårigheter som bara ska gå under benämningen av elever som behöver särskild anpassning.
Men det är ju ett enormt område i skolan då. Varför väljer man att prata om något så brett så man slutligen inte pratar om någonting istället. Typ frågan hur kan man hjälpa en elev som har behov av anpassningar?. Det beror ju på vad det handlar om? en person som lever under hedersförtryck behöver ju en annan typ av anpassning än en elev med IF. Typ att man måste ha ett säkerhetstänk kring eleven. Att kartlägga vad den eleven berättar, har situationen förvärrats. Vara uppmärksam på att inte fel person kan hämta den eleven.
Förstår någon?