Rudbeckius

Tue 7 Oct 12:44

7 svar

När barn används som vapen - Sveriges blinda fläck i familjerätten

Sverige talar gärna om barns rättigheter. Men när det gäller barns rätt till båda sina föräldrar är verkligheten djupt orättvis. I hundratals familjer varje år får en mamma eller pappa se sitt barn försvinna ? inte på grund av våld eller försummelse, utan på grund av manipulation, falska anklagelser och grovt umgängessabotage. Det är en av svensk familjerätts mest tabubelagda skandaler.

Ideologin som skymmer barnens lidande

Den svenska hanteringen bygger fortfarande på en föråldrad och könspolariserad logik: kvinnor är offer, män är potentiella förövare. Den som påstår sig vara rädd behöver sällan bevisa något - det räcker att säga "jag är rädd". Därmed aktiveras skyddat boende, sekretessmarkering och stoppat umgänge. Allt i "barnets bästa" namn - men utan att barnet ens har fått komma till tals.

Det är inte barnrätt. Det är vänsterns könsideologi förklädd till omsorg. När falska anklagelser läggs fram under en vårdnadstvist ska de prövas med samma rättssäkerhet som i brottmål. Men i praktiken används de som processuella verktyg: ett enkelt sätt att vinna ensam vårdnad. Forskning från Göteborgs universitet (Vinnerljung 1995, 2005, Braciszewski 2012, och Tove Karlsson 2018 ("Makten över barnen") visar att svenska socialtjänster i decennier har hanterat dessa fall utan metodstöd, utan kvalitetssäkring och med stora variationer mellan kommuner.

Det finns inget enhetligt nationellt system för att upptäcka eller motverka umgängessabotage - trots att Socialstyrelsen redan 2011 varnade för bristen på evidensbaserade rutiner.

Ett system utan ansvar och utan följder

När en förälder trotsar domstolens beslut om umgänge händer nästan ingenting. Barnet hålls kvar, skyddet aktiveras, och myndigheterna säger: "Barnet vill inte." Men ingen utreder varför barnet inte vill. I många fall handlar det om direkt eller indirekt manipulation, lojalitetskonflikt, skuldinduktion eller emotionellt beroende ? klassiska mekanismer vid föräldraalienation enligt internationell forskning (Warshak 2015, Harman 2022).

Att detta skulle vara "kvasivetenskap" är vänsterns återkommande nonsens. Det är grundläggande utvecklingspsykologi. Barn formas av sin närmiljö. Och barn som systematiskt lär sig att en förälder är farlig, ovärdig eller ointressant, utvecklar lojalitetsbeteenden, ångest och förvrängda minnesbilder.

När myndigheter blundar för dessa mönster blir de medskyldiga till psykiskt våld mot barnet.

Svensk rättspraxis halkar efter

I flera länder - bland annat Danmark, Norge, Storbritannien och Kanada - betraktas föräldraalienerande beteenden (PABs) som en del av barnskyddsbedömningen. Man utreder alla hypoteser: våld, omsorgsbrister, manipulation. I Sverige däremot stoppas utredningen ofta vid första påståendet om våld, oavsett bevis pga könsideologiska vanföreställningar.

Det strider klart mot Föräldrabalken 6 kap. 2a §, där barnets bästa ska avgöras genom "en samlad bedömning av barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna". Det strider också mot Barnkonventionens artikel 12, som kräver att barnet ska höras, och mot Europakonventionens artikel 8, som skyddar familjelivet.

Barnets rätt - inte förälderns kamp

Det är dags att se vad som verkligen står på spel. När ett barn förlorar en förälder på grund av manipulation och falska anklagelser, är det inte bara ett vuxenbråk - det är ett barndomsbrott. Barnet fråntas sitt ursprung, sitt sammanhang, halva sin identitet.

Fakta från både Socialstyrelsen, Brottsförebyggande rådet och internationella metaanalyser (Harman & Lorandos 2022; Johnston 2020) visar att barn som utsätts för umgängessabotage löper högre risk för psykisk ohälsa, bristande självkänsla och svårigheter i framtida relationer. Det är inte bara en civilrättslig fråga ? det är barnskydd.

Vägen framåt

* Nationella riktlinjer för hantering av barns vägran mot en förälder måste införas, med krav på objektiv och hypotesprövande utredning.
* Sanktioner mot umgängessabotage ska införas enligt norsk och dansk modell, där domstolen kan utdöma vite eller vårdnadsövergång.
* Barn ska höras av oberoende professionella, inte av partiska könsideologiska socialsekreterare.
* Utbildning för domare och socialtjänst i psykologiska mekanismer bakom lojalitetskonflikter och manipulation.
* Skyddet mot falska anklagelser måste stärkas ? den som systematiskt ljuger i domstol ska inte belönas med ensam vårdnad.

Den verkligt kvasivetenskapliga hållningen är inte att tala om umgängessabotage - det är att låtsas att det inte finns.

Sverige måste våga se att barn också kan manipuleras, och att rättsstaten har ett ansvar att skydda dem mot båda typerna av övergrepp: fysiska - och psykologiska.

Att återupprätta barnets rätt till båda sina föräldrar är inte en könsfråga. Det är en fråga om rättssäkerhet, fakta och mänsklig värdighet.

Anonym (Ctrl-c, Ctrl-v)

Tue 7 Oct 13:07

#1

Anonym (Instämmer)

Tue 7 Oct 13:53

#2

Instämmer när det gäller vårdnadstvister, även om jag kan tycka att ditt inlägg osar lite kvinnofientlighet. Pga det finns en hel del pappor som får mycket mindre vårdnad om eller mister vårdnaden om barnen pga kvinnans manipulation och rätssväsendets benägenhet att stå på kvinnans sida i just vårdnadstvister, som faktiskt är bra pappor och som barnen gärna vill vara hos. I många fall kan det handla om att pappan HAR VARIT olämplig som förälder av olika anledningar, men har bättrat sig med tiden men har en f.d. fru/sambo som tror att pappan fortfarande är lika olämplig, alternativt en "vendetta" för att hon anser sig blivit orättvist eller elakt behandlad av honom, eller gammalt groll från förhållandet som hon inte kan släppa.

Jag vet att det är ganska vanligt att barn ibland faktiskt föredrar pappan, men att varken mamman eller rätten anser att han ska få ha vårnaden eller den mesta vårdnaden om dem.

Ett område där ojämställdheten går åt andra hållet.

Rudbeckius

Tue 7 Oct 14:17

#3

Tack för en eftertänksam kommentar - och jag helt håller med dig om kärnan: ojämställdheten kan gå åt båda håll. Det är inte kvinnofientlighet att påpeka att systemet ibland gynnar den som bäst behärskar processen snarare än den som bäst tillgodoser barnets behov.

Forskning visar just det: utredningar i vårdnadsärenden präglas ofta av stereotyper snarare än individuell bedömning. Män framställs som potentiella risker, kvinnor som naturliga omsorgspersoner. Det betyder inte alls att alla mödrar manipulerar - men att svenska systemet saknar symmetri och metodik för att pröva båda föräldrarnas ansvar på lika villkor.

Det centrala är inte kön - utan rättssäkerhet och barnets rätt till båda sina föräldrar. När domstolar utgår från gamla könsroller i stället för fakta, drabbas barnen oavsett vem som är mamma eller pappa.

Den verkliga reformen handlar därför om att ersätta vänsterns könsideologiska reflexer med neutrala, kunskapsbaserade utredningar som fokuserar på barnets relationer och föräldrarnas faktiska förmåga idag - inte på deras kön eller gamla konflikter.

Barn behöver föräldrar som samarbetar, och ett rättssystem som förstår skillnaden mellan skydd - och sabotage.

En bra förälder samarbetar med den andre föräldern efter skilsmässan, går vidare med sitt eget liv och talar framför allt inte illa och anklagar falskt inför barnen och myndigheter. Det gäller oavsett kön.

Anonym (Instämmer) skrev 2025-10-07 13:53:32 följande:

Instämmer när det gäller vårdnadstvister, även om jag kan tycka att ditt inlägg osar lite kvinnofientlighet. Pga det finns en hel del pappor som får mycket mindre vårdnad om eller mister vårdnaden om barnen pga kvinnans manipulation och rätssväsendets benägenhet att stå på kvinnans sida i just vårdnadstvister, som faktiskt är bra pappor och som barnen gärna vill vara hos. I många fall kan det handla om att pappan HAR VARIT olämplig som förälder av olika anledningar, men har bättrat sig med tiden men har en f.d. fru/sambo som tror att pappan fortfarande är lika olämplig, alternativt en "vendetta" för att hon anser sig blivit orättvist eller elakt behandlad av honom, eller gammalt groll från förhållandet som hon inte kan släppa.

Jag vet att det är ganska vanligt att barn ibland faktiskt föredrar pappan, men att varken mamman eller rätten anser att han ska få ha vårnaden eller den mesta vårdnaden om dem.

Ett område där ojämställdheten går åt andra hållet.

Anonym (nja)

Tue 7 Oct 15:32

#4

Du tror att kvinnor väljer att bo i skyddat boende för att få egen vårdnad?

Inte så sannolikt.

Sverige har flest varannan-veckas-barn i hela världen. Inte ens i övriga Norden bor så många barn växelvis hos mamma och pappa.

Personligen tycker jag inte att växelvis boende är en bra idé, men du verkar ju tycka det så då borde du ändå vara relativt nöjd med Sverige.

Anonym (nja)

Tue 7 Oct 15:36

#5

Anonym (Instämmer) skrev 2025-10-07 13:53:32 följande:

Instämmer när det gäller vårdnadstvister, även om jag kan tycka att ditt inlägg osar lite kvinnofientlighet. Pga det finns en hel del pappor som får mycket mindre vårdnad om eller mister vårdnaden om barnen pga kvinnans manipulation och rätssväsendets benägenhet att stå på kvinnans sida i just vårdnadstvister, som faktiskt är bra pappor och som barnen gärna vill vara hos. I många fall kan det handla om att pappan HAR VARIT olämplig som förälder av olika anledningar, men har bättrat sig med tiden men har en f.d. fru/sambo som tror att pappan fortfarande är lika olämplig, alternativt en "vendetta" för att hon anser sig blivit orättvist eller elakt behandlad av honom, eller gammalt groll från förhållandet som hon inte kan släppa.

Jag vet att det är ganska vanligt att barn ibland faktiskt föredrar pappan, men att varken mamman eller rätten anser att han ska få ha vårnaden eller den mesta vårdnaden om dem.

Ett område där ojämställdheten går åt andra hållet.

Förstår hur du tänker, men ur en förälders synvinkel kanske man inte vill ge den andra föräldern chansen att ställa till det igen eller bevisa sig. Varför ska man gambla med sitt eget barn?

De flesta tycker nog att ens barn är värd det bästa och vill inte chansa på att den andra föräldern eventuellt har förbättrat sig. Våra barn har bara en barndom och den går inte i repris.

Rudbeckius

Tue 7 Oct 17:43

#6

Jo, det är tyvärr sannolikt. Och de flesta som begår umgängessabotage gör det trots delad vårdnad och växelvis boende. De förgiftar barnen och sprider förtal för att skada sin expartner.

Det är ett gammalt slitet klassiskt retoriskt knep av dig att svara känslomässigt på en kritik som gäller systemets brister genom att låtsas att det handlar om kvinnors val. Ingen seriös forskare hävdar att kvinnor generellt "väljer skyddat boende för att få vårdnad", ingen påstår det utom du.

Frågan gäller något helt annat, och det borde du förstå: hur systemet kan missbrukas när ibland skyddade adresser i umgängessabotage används utan rättssäker kontroll och när socialtjänst och domstol saknar verktyg att pröva sanningshalten i uppgifter. Som t ex i SVT-dokumentären "Att rädda ett barn".

JO, IVO och Statskontorets granskningar visar att skyddat boende ofta används utan dokumenterad risk, med bristande uppföljning, låg kvalitet och ibland ekonomiska incitament för verksamheter att hålla kvar personer längre än nödvändigt. Det ökar även ibland chansen att få förtur i kommunala bostadskön. Det finns alltså ett systemfel, inte ett könsargument, som du bara vill se.

När du hänvisar till att Sverige har många växelvis boende barn är det en retorisk avledning ? siffran säger ingenting om de hundratusentals barn som inte får träffa sin andra förälder på flera år trots domstolsbeslut om växelvis boende. Umgängessabotage pågår utan konsekvenser för förövaren. Det är just dessa fall - där skydd eller falska anklagelser används som murbräcka och gift - som är problemet.

Det handlar inte alls om att misstänkliggöra kvinnor, som du vill, utan om att återställa rättssäkerheten och barnets rätt till båda sina föräldrar. Fakta och verkligheten är tydliga: missbruk av skyddade boenden och ogrundade anklagelser förekommer visst i en del umgängessabotage - och varje gång det sker förlorar ett barn sin lagstadgade rätt till en förälder.

Anonym (nja) skrev 2025-10-07 15:32:07 följande:

Du tror att kvinnor väljer att bo i skyddat boende för att få egen vårdnad?

Inte så sannolikt.

Sverige har flest varannan-veckas-barn i hela världen. Inte ens i övriga Norden bor så många barn växelvis hos mamma och pappa.

Personligen tycker jag inte att växelvis boende är en bra idé, men du verkar ju tycka det så då borde du ändå vara relativt nöjd med Sverige.

Rudbeckius

Tue 7 Oct 17:49

#7

Jag förstår resonemanget - men här blandas rätt till oro ihop med rätt att sabotera. Att vilja skydda sitt barn är självklart, men att permanent utestänga den andra föräldern utan prövning eller riktiga bevis är något helt annat. Det är just därför Sverige har en rättsordning: för att skilja mellan äkta eller falska känslor av rädsla och faktiska risker.

Din kommentar använder ett klassiskt sådant retoriskt knep - att vädja till föräldraoro ("varför chansa?") - för att rättfärdiga handlingar som i praktiken kan vara barnets största förlust: förlusten av en förälder. Men forskning från bland andra Socialstyrelsen, Braciszewski och Vinnerljung visar att barn som mister kontakt med en förälder ofta får sämre psykisk hälsa, högre ångestnivåer och svagare självbild - även när separationen ursprungligen motiverats med skydd.

JO och Barnombudsmannen visar också att skyddsåtgärder ibland används utan faktisk hotbild, ofta på subjektiv bedömning. Det blir ett slags "föräldraoro på export" där myndigheter tar över en parts känslor och gör dem till sanning.

Barn behöver inte perfekta föräldrar - de behöver två trygga relationer och ett system som förmår skilja mellan skydd och hämnd eller elakt behov av kontroll. Att neka umgänge eller återförening med argumentet "barnet har bara en barndom" låter gulligt omtänksamt, men i praktiken kan det betyda att barnet får växa upp med en förälder färre - och det är knappast någonsin barnets bästa.

Anonym (nja) skrev 2025-10-07 15:36:16 följande:

Förstår hur du tänker, men ur en förälders synvinkel kanske man inte vill ge den andra föräldern chansen att ställa till det igen eller bevisa sig. Varför ska man gambla med sitt eget barn?

De flesta tycker nog att ens barn är värd det bästa och vill inte chansa på att den andra föräldern eventuellt har förbättrat sig. Våra barn har bara en barndom och den går inte i repris.

När barn används som vapen - Sveriges blinda fläck i familjerätten

INNEHÅLL