Hantera ekonomisk orättvisa bland mig och syskonen

Hej! 

Jag ska försöka förklara det här så gott jag kan. Mina föräldrar är skilda sedan många år tillbaka. 

Min pappa har en ny kvinna sedan många år. Han hade det mycket gott ställt innan hon kom in i bilden och sedan de träffades har de tillsammans byggt upp flera ekonomiskt starka företag. 

Jag har tre äldre halvsyskon(från en tidigare kvinna) och pappas nya sambo ett barn. 

Jag själv har aldrig fått något i barndomen då pappa tidigt lämnade min mamma och glömde bort oss barn och framförallt mig, han var för upptagen med sin nya och sina företag. Jag har däremot alltid försökt ha en god kontakt med honom och saknat honom. 

Nu i vuxen ålder har jag dock märkt hur pengasugna mina syskon är och hur han bistår dem, han köpte ett hus till min bror, bara för att det var min brors ?drömhus? som han säger att han ska betala av till honom när han har råd (han bor inte ens i huset idag utan bor i ett annat hus), han lånar ut hundratusentals(drygt 500.000 som jag vet om) kronor till min syster för insatser till lägenheter, renoveringar m.m., hans sambos dotter äger plötsligt två villor trots att hon är ensamstående småbarnsförälder och lägger alla sina pengar på kläder och smink och har alltid gjort. 
Mina syskon åker runt i flådiga bilar värda flera hundra tusen, de åker på semestrar varje år trots knegarjobb och småbarnsföräldrar. Var kommer alla dessa pengar ifrån undrar jag. 

Jag själv har aldrig begärt en krona utan jag har studerat många år på universitet för ett bra jobb, jag bor i en tvåa tillsammans med min sambo som vi länge kämpat för att sälja. Vi har två små barn och en bil kan vi bara drömma om efter alla år av mamma/pappaledighet. Vi tar bussen istället. Vi semestrar hos barnens farmor i en annan stad några timmar bort några gånger om året. Vi lever småbarnslivet helt enkelt. Inga problem.

Nu till mitt problem. Vi har vänt på varenda krona för att spara allt vi kan för att köpa ett mindre hus i vårt drömområde. Huset kostar 3.000.000. Vår lägenhet har vi köpt tillsammans och vi har nu precis sålt den med en del förlust och efter alla beräkningar ligger vi 200.000 back från att köpa huset. Jag frågade min pappa om vi kunde få låna dessa pengar med kort avbetalningstid men han säger att han inte har några pengar och därför nej. Ingen diskussion.

Jag vet att det är absurt att tjura ihop för att man inte får låna så mycket pengar av sin förälder, men jag blir så otroligt provocerad när han säger åt mig att jag får väll hyra nåt tills jag har råd att köpa huset. Han erbjöd sig att jag skulle få hyra en av hans lägenheter för 10.000 i månaden. Och sen klappade han sig själv på axeln för att ha löst ett boende till mig. Sen sa han att ett annat alternativ var att jag kunde få hyra min brors hus och betala till min bror hyra i månaden. Jag ska alltså betala hyra till min bror som inte ens betalat huset???

Jag vet att min pappa hatar min mamma och han har länge stört sig på att vi har en fin relation. Men jag kan inte låta bli att tänka att han straffar mig för att jag är hennes barn. 

Jag vet inte hur jag ska tackla denna situationen alls, han lever ju och får göra vad han vill med sina pengar. Men familjerelationen är infekterad och jag har släppt alla tankar om ett arv någonsin från honom för det känns som att han kommer tömma ut alla sina tillgångar på mina syskon innan han dör. 

Vad tycker ni om den här situationen?