Jag är så rädd för cancer! Hur ska man tänka

Jag oroade mig i flera månader efter att jag bränt mig i solen och fick rejäl klåda över ett födelsemärke som sedan började blöda och fick svarta prickar runtom sig. Det dröjde innan jag fick tid hos läkare eftersom pandemin just brutit ut men väl hos läkaren fick jag konstaterat att födelsemärket inte var farligt och att det såg annorlunda ut var på grund av dels irritation från solbrännan och dels kläder som skavde. De svarta prickarna visade sig vara pyttesmå ytliga blodkärl runtom som brustit.

Bra att han kollar upp födelsemärken som förändras, även om det säkert kommer visa sig vara ofarligt. Att ställa in sig på att han kommer dö är dock onödigt, det finns många som överlever hudcancer tack vare att de tagit pigmentförändringar på allvar och fått hjälp i tid.

Bra att ni fått tid till hudläkare så dom kan ta en biopsi. 

Det som all hudcancer har gemensamt oavsett utseende är att den förändras. Förändringen kan vara att det växer, ändrar form, börjar klia, börjar blöda eller allt kombinerat. 

Låter lite som seborrosisk keratos tycker jag, de är ju vanliga. Alltid bra att kolla men jag hade inte varit orolig särkilt om VC inte heller är det.

Jag var orolig. "Senilvårtor", sa läkaren. Inget farligt.

Om han undersökt sig, fått lugnande besked och du underkänner läkarnas expertis, då är du illa ute.

Men du kanske skulle fundera över din oro. Oro = ångest light. Att meditera, träna medveten närvaro, kan minska oron.

Nä han är inte undersökt ännu. Det var bara HC som tyckte att han lugnt kunde vänta på Hudläkartiden utifrån deras bedömning på bilden han skickade utan han skulle höra av sig om det började blöda. Men det är sårigt men har inte blött något. En bit till har blivit svart som den förra och ser ut som den ska lossna. Slutar väl med att hela allt ramlar av. 

95% eller mer överlever hudcancer så det är ingen allvarlig cancerform. Är heller inte så vanligt bland yngre så som 40.
Ska du oroa dig för så små saker så slutar de aldrig att komma. Du får då leva ett liv som konstant lika orolig så försök att inte ge efter för oron.
Eller är det speciellt hudcancer som oroar?

Jag har bränt mig många gånger riktigt allvarligt. Många bruna fläckar på huden. Det är bara pigment som samlas. Använder inte solskydd även om jag inte pressar i solen längre. Aldrig kollat upp hos läkaren. Är inte det minsta orolig.
Det ska inte du heller vara.

Huden skapar så mycket olika typer av fläckar, vårtor, födelsemärken och allt vad de heter.
Det är inte det stora problemet här. Det är din överdrivna oro. Tror du att den försvinner efter hans läkarbesök? Då är det okej. Irrationell oro brukar däremot ofta smitta till något annat.

Hoppas mannen är frisk!
Vilket jag nästan känner att jag kan garantera.

Just nu är den här cancerformen. Nästa gång kan det vara någon ny. Jag är sjuksköterska och har jobbat med palliativa cancerpatienter i 17 år. Vi ser ju bara dom det går dåligt för på vår avdelning. Vi ser aldrig det som är bra. Jag har gått KBT några gånger men det fungerar dåligt tyvärr. 

Okej då förstår jag hur din oro har kunnat byggas upp. Du ser cancerpatienter som det gått dåligt för och som inte klarade cancern.

Trivs du på ditt jobb annars?
Tänkte om oron kanske blir mindre för cancer om du byter jobb? Sjuksköterska är ju så brett och du får se mer lyckade fall på tex vc, på fängelse eller med missbrukare (många tragiska fall förvisso men många lyckads också och kanske att det tragiska inte kryper lika nära inpå ditt privatliv?), på passagerarfärja eller andra platser där du jobbar som ensam sjuksköterska och med folk i farten som tillfälligt råkar bli sjuka, distriktssköterska? 
Du som är sjuksköterska kan säkert komma på många andra typer av ställen där man inte träffar så många som lever sin sista tid i livet som väldigt sjuka.
Om det skulle få dig att må bättre och släppa en del oro, kan det vara värt att byta jobb då? 

Tråkigt att KBT inte har hjälpt.

Jag har tänkt tanken några gånger men samtidigt älskar jag mitt jobb. Det är inte ett hospice utan en vårdavdelning där vi vårdar alla möjliga patienter inte bara cancerpatienter. Jag tycker det är kul med mycket medicinska tillstånd och det är varierande. Men mest är det cancer jag är rädd för. Ibland också andra sjukdomar som njursvikt Eller diabetes t.ex 
Jag har också ett sidouppdrag åt universitetet så allt är inte elände. Men svåra sjukdomar som.cancer tenderar att etsa sig fast och det blir värre med åren. 
Ja der är aå synd att KBT inte hjälpt..Gått både hos kurator psykolog och nätpsykolog faller alltid tillbaka i samma orosmönster igen. 
Det är ju nästan så man skulle behöva medicin 

Nu har han kollat upp samtliga födelsemärken hos en hudläkare som bedömt dem som helt normala födelsemärken. Den stora platta var ett åldersmärke som någon skrev om häruppe. Sedan hade han tusen andra såna typ och ett stort brunt som var ett födelsemärke som växt med åldern men inte såg konstigt ut. Oroat mig i onödan denna gång också.