Jag har bestämt mig för att börja äta som vanligt igen

Som jag förstått det kan man äta som vem som helst om man har typ 1. Men det är konstigt att du fick det som vuxen. 

Ursäkta att jag kommer här och kräks ur mig lite frustration.

Det känns verklligen som att jag har slösat de senaste ca 2 åren. Blivit m in sjukdom, kanske vi kan säga.

Jag har diabetes typ1. Jag blev diagnosticerad då, för ca 2 år sedan. 

Jag fick mediciner, insulin. Vi pratade lite om mat och så. Diabetes-ssk konstaterade att jag "kan ju det här", vilket ja, jag är skitbra på mat. Vi pratade om insulin och doser och "testa dig fram". Så bara att sätta igång.

Första halvåret-året fick jag ner mitt blodsocker. Men sen stod det still en bit över normalen. Jag drog åt kolhydraterna ännu mer, räknade ännu nogrannare, gjorde alla tabeller och grafer och ökade basinsulinet ytterligare, ett bra "hack". Sen hände något. Blodsockret gick UPP! UPP! VAD FAN! Och det vägrar gå ner igen. Jag funderar på att sänka tillbaka.

Men, nu skiter jag i vilket. Jag tänker äta pasta och bröd, som jag älskar, Jag tänker dricka apelsinjuice och oboy, och äta godis på lördagar och chips på alla fester och inte tacka nej till fikat på jobbet!

Det som sker, det får ske!

Tack för att ni läste!

Som jag förstått det kan man äta som vem som helst om man har typ 1. Men det är konstigt att du fick det som vuxen. 

Vill bara säga att jag förstår dig TS.

Jag hade väldigt begränsad kost i fyra år nyligen och det var som en sorg, och ingen kunde säga om jag skulle ha det så för evigt eller det skulle gå över.

Tack och lov så gick det över, men ingen läkare kan förklara varken varför jag fick problemet eller varför det gick över.

Det är verkligen inget kul att neka sig allt medan andra frossar.

Det är väl mer än blodsockret som räknas när man vill hålla sig allmänt frisk? 

Jag unnar mig saker på helgerna ( som t.ex. kakor/bullar och en del godis i form av bl.a marzipan). Men jag är måttlig för övrigt. Klart att jag äter pasta någon gång!

Förstår inte varför man behöver slå från den ena ytterligheten till den andra. Man kan ju bli sjuk på andra sätt än i diabetes om man alltid äter onyttigt.

Ts, jag förstår dig och tycker faktiskt att du gör rätt.

Hellre vara glad och må bra den tid man lever än att sträva efter att leva så länge som möjligt.
Varför strävar så många efter att leva tills de blir uppåt 100? Om det innebär en massa begränsningar och inskränkningar i ens liv? Vissa kan bli gamla ändå.

Forskning har bevisat att om man mår bra och är lycklig så är det en väldigt stor hälsofaktor.

Ts, jag förstår dig och tycker faktiskt att du gör rätt.

Hellre vara glad och må bra den tid man lever än att sträva efter att leva så länge som möjligt.
Varför strävar så många efter att leva tills de blir uppåt 100? Om det innebär en massa begränsningar och inskränkningar i ens liv? Vissa kan bli gamla ändå.

Forskning har bevisat att om man mår bra och är lycklig så är det en väldigt stor hälsofaktor.