Jag har nog förlikat mig med tanken att inte ha några nära vänner.

Vad är det som saknas för att du ska kunna ta steget från bekant till vän?

Ja, hur ska jag veta det det? Jag tycker jag gjort allt och jag är rätt social. Jag känner mig accepterad i de grupper jag är med i men det blir liksom inget mer. Vill heller inte vara påflugen och klängig. Såna personer har jag råkat ut för och jag vill inte upplevas som en sån.

Ja du, vem ska annars veta, om inte du själv? Vad menar du med att du har gjort allt? Vad är det mer konkret som du gör?

Fast vad är det TS ska veta tycker du? Varför han inte lyckas få djupare kontakt med nån? Menar du att han ska kunna läsa deras tankar? TS försöker ju iaf få kontakt med personer och gör på pappret rätt. Att de sen inte vill ha en djupare relation är ju omöjligt för honom att veta om han inte frågar dem rätt ut. Men jag tror att han har mer social kompetens än så.

Nej jag tror inte att TS är tankeläsare. Däremot tänker jag att han själv har några tankar om vad han brukar göra rent kontkret. Om han kunde beskriva mer så kan man bättre förstå situationen och kanske ge bättre tips. Men det verkar konstigt för både dig och TS. Har han föreslagit något? Har han hittat några gemensamma nämnare utanför aktiviteten osv? Ni reagerar som att jag kritiserar, jag funderar bara på hur situationerna brukar se ut för att förstå bättre.

Jag tror att de som är sociala och glada i folk redan har fyllt upp sin vänkrets vid 40. De som saknar förmåga att ta initiativ socialt lär inte "fråga först", och är säkert också tröga med att bjuda igen även om TS börjar.

Vårt problem är mer att det redan nu inte finns plats runt bordet till alla som vi hade tyckt det var kul att träffa på årets stora fester. Sen är en del dåliga på att bjuda tillbaka, och ja då kan det ju bli att de faller bort med tiden och någon annan kan tillkomma.

Eller så blir det bara några års paus, och man får kanske nya intressen som stämmer bättre ihop med de man innan haft bekantskap med, och så blir de vänner. Det är ofta lättare att umgås runt en aktivitet än att "bara hänga".

Den som vill ha sällskap får göra sig nyttig, tipsa om den där showen eller ha filmkväll eller hitta någon som vill göra samma utflykt till museum, mässa, festival eller bilträff men kanske inte har en partner som vill.

Håller med.

Jag har inga vänner alls och jag har gått i terapi för att försöka reda ut hur det kommer sig. Kom ingen vart, terapeuten var duktig men kunde bara inte förstå varför andra inte vill vara vän med mig. Jag är helt normal egentligen, men jag har låg självkänsla efter att massor av tillfällen ha blivit dissad av bekanta som jag försökt utveckla vänskap med. Till slut ger man upp. 

Hur definierar du vänskap? Till exempel har jag två vänner. Vi arbetade tillsammans i ett par år. Våra samtal byggdes på idén att skratta tillsammans om något. Sedan förvärrades den politiska situationen i vårt land, och det visade sig att vi delade samma politiska åsikter. Vi har mycket att diskutera i detta avseende. Om man bara pratar om allt och ingenting är det osannolikt att det blir en vänskap.

Va tråkigt att höra. Förstår att det sätter spår.

Ja, många har nog skaffat vänner i 40-årsåldern, så det kan vara lite trögare att hitta nya då.

Man ska inte underskatta ytliga kontakter som är positiva. De bidrar också till en känsla av tillhörighet. Det har man sett i forskning.

Lättast blir man väl kompis med någon som liknar en själv, socialt och/eller psykologiskt.

Men javisst, bjud med bekanta som verkar trevliga på aktiviteter som de verkar vara intresserade av, något intresse som ni har pratat om tidigare. Om ni talat om något speciellt, som sport, teater, museum, musik, bio eller något annat.

Men var beredd på att de kanske har så många kontakter på fritiden så de orkar inte med en ny. Men det kan också leda till att de bjuder med dig på något vid ett annat tillfälle, om just det som du föreslår inte passar.

När kvinnor vill bli lite djupare vän med någon som de tycker att det stämmer lite med, då berättar de något lite känsligare om dem själva, visar någon mindre sårbarhet. Då ser man hur den andra tar emot det man sa, och återgäldar vid ett senare tillfälke med att berätta något lite känsligare om sig själv.

Tar inte den andra emot på ett bra sätt och senare  aldrig berättar något personligare om sig själv, så kommer man inte att bli nära vänner.