Bra svar, tycker jag.
Det varierar nog kraftigt.
Jag var själv också otålig, ville kunna läsa tidigt och lånade storasysters ABC-bok och frågade mamma. Sen plötsligt en dag när jag var 4 förstod min mamma av en slump att jag kunde läsa. Till hennes förtret innebar det att jag kunde avslöja hennes vita lögn att det inte var nåt roligt på tevetablån efter Björnes Magasin... men det läste jag mig till att det visst var, och vägrade att lägga mig.
De flesta jag gick i första klass med lärde sig i ettan. Några fler kunde redan läsa, och nån lärde sig med extra hjälp i andra klass.
Min bäste vän hade svårt och fick hjälp i andra eller tredje klass. Knäckte koden, och är nu mycket framgångsrik. Han hittade en egen metod att kunna läsa, och läser oerhört snabbt. Presterade senare bra i skolan, och har studerat vidare en hel del efter gymnasiet.
Han lär nu ut pedagogik till lärare som jobbar med barn med svårigheter i skolan.
Så en sen start behöver inte ligga till last.
Dessutom tror jag på vikten av att hjälpa barnet hitta sin motivation, och få försöka läsa sånt de själva är nyfikna på. För mig var det serietidningar som lockade mest innan jag kunde läsa.
Anonym (Elvira) skrev 2025-10-15 08:14:42 följande:
Var beredd på att fler kommer att svara som är intresserade av läsning, och därmed med högre sannolikhet har barn som hade lättare för det.
Jag som är begåvad och otålig lärde mig läsa själv strax innan 5 år med hjälp av bok och ljudband där morfar läst in Astrid Lindgren, eftersom jag inte orkade vänta på att andra skulle läsa för mig längre. Sen läste jag allt jag hittade tills jag blev 30. Jag gick med i British Librarys bokklubb vid 14 och köpte en massa originalverk på engelska, och la stora delar av mina fickpengar på bokrean från ålder 12-25, önskade mig nästan bara böcker i present också. Men vid 40 kände jag mig i princip färdigläst och jag jobbar dagligen med text och dator många timmar så numera läser jag kanske bara några få böcker per år. Jag får nog av text på jobbet.
Min man är å andra sidan begåvad fast dyslektiker och lärde sig läsa knaggligt i skolan vid 7, men hans läsprocess var lite av en kamp och hans "bokslukarperiod" kom inte förrän vid 20 års ålder. Han läser dock fortfarande regelbundet på kvällarna nu.
Så vem av oss är läsaren, egentligen?
Vår son blev ett mellanting- han är inte dyslektiker som pappa men heller inte snabbläsare som mamma, han kunde nästan läsa vid skolstart men det var skolan som "satte" läsningen.