enola skrev 2025-10-21 06:50:02 följande:
Det är förvisso sant att tonårstjejer är överrepresenterade när det gäller att vilja byta kön och ofta handlar det om vilsenhet och psykisk ohälsa. Därmed inte sagt att det alltid gör det, det kan lika gärna handla om riktig könsdysfori. Det viktiga är att respektera barnets/tonåringens känslor och upplevelser och det gör man genom att visa att man älskar och stöttar personen, vem hen än är. Känner hen sig som det motsatta könet så är det okej, ändrar personen sig igen så är det okej. Visa respekt genom att använda det valda namnet och pronomenet utan att försöka förstärka eller påverka åt endera hållet. Det är i regel tillräckligt svårt att leva med könsdysfori utan att de som förväntas älska dem förutsättningslöst ifrågasätter det.
Den sista meningen anonym (gode) skriver håller jag med om, men inte på det sätt hen avser. Barnet ska veta att det är okej att vara den man är oavsett kön.
Det är inte bara ofta, det är i statistisk absolut majoritet att det är annan psykisk ohälsa som egentligen är grundproblemet. Och det är det här som är problemet med Transvården i Sverige i överhuvudtaget. Den drivs inte främst av medicinsk evidens och forskning, utan av intressegrupper som inte har komplett kunskap, tar inget som helst ansvar för indivden och heller inte behöver leva med konsekvensen av vad de föreslår.
Vi håller på att utveckla en hel vårdapparat kring en diagnos, där vi vet att majoriteten egentligen har främsta problemet med psykisk ohälsa - men vården är inriktad på något helt annat, också tror vi att vi ska få lyckat resultat av den vården. Det är som gjort att det ska bli fel, och återigen kommer den enskilda att få lida.
Vi pratar inte i Sverige om den rörelse från USA, finns tex flera bra dokumentärer på Youtube om ämnet, men framförallt kvinnor som könskorrigerat sig, kommit fram till att det var fel, könskorrigerat sig tillbaka, vars kroppar och psyken är förstörda för hela deras framtida liv. Och det är inte direkt få som träder fram. Och det sorgliga är att det finns ingen som helst strategi någonstans i hur man fångar upp dessa individer INNAN de begår sitt livs misstag, utan det är bara pro-aktivist grupper som driver och driver frågan. I USA är det givetvis en pengafråga för de privata sjukhusen, de opererar gladeligen - men i Sverige med offentligt finansierad sjukvård skulle vi inte behöva ha samma problem - men har den sannolikt, av exakt samma orsak som i USA. Det finns ingen "mottyngd" i debatten och heller ännu inte tillräckligt säker vetenskap att kunna sortera ut vad som är grov psykisk ohälsa mot vad som faktiskt är könsdysferi. Och istället för att ge vetenskapen tid, opereras det för glatta livet. Vad tror vi kommer bli resultatet?
