• Anonym (Drivet)

    Olika energinivå

    Hur får ni till en vardag/relation om ni har olika energinivå? Jag upplever att jag har mer energi (även om också jag kan ligga i soffan en dag) men jag upplever att mannen inte alls har mycket driv.. ligger jag i soffan drar han aldrig igång saker utan hamnar också i soffan.. jag måste dra o planera o diskutera. Börjar tröttna på att vara den som tänker alla steg.. hur förhåller man sig till när man är så olika i tänket? Eller har detta lett till att man kanske inte är så kompatibla.. har en lång relation och detta är något som märkts mer senare år och som blivit ett stressmoment o irritationsmoment för mig då jag ibland väntar på hans initiativ o blir sur när han inte agerar.. försökt tidigare att säga att jag saknar driv från honom.. jag vill också bli pådriven ibland inte alltid styra...

  • Svar på tråden Olika energinivå
  • Anonym (Kvinna)

    Tror att du behöver sluta förvänta dig att det där drivet och ledarskapet ska dyka upp naturligt. Prata och kom överens om olika uppgifter och vem som har ansvaret att börja och hålla i istället. Man kan inte ändra någons personlighet på sättet som du önskar men med ansvarsområden och delegering kan du förhoppningsvis bli avlastad. 

  • Anonym (Drivet)
    Anonym (Kvinna) skrev 2025-10-19 11:23:01 följande:

    Tror att du behöver sluta förvänta dig att det där drivet och ledarskapet ska dyka upp naturligt. Prata och kom överens om olika uppgifter och vem som har ansvaret att börja och hålla i istället. Man kan inte ändra någons personlighet på sättet som du önskar men med ansvarsområden och delegering kan du förhoppningsvis bli avlastad. 


    Har i perioder försökt säga detta men det kan gå en tid sen är allt som innan ändå.. små ryck ibland.. orkar ju inte påpeka gång efter gång... män ser inte samma de vet jag.. tyvärr.. 
  • Anonym (Man)

    Jag tänker om han gått från att vara energisk och drivande till att förlora bägge så kan det föreligga sjukdom, brist på t.ex testosteron eller obalans i kroppen. Om så är fallet är det viktigt att han tar ägandeskap i sitt problem och söker hjälp.

    Väljer han att inte söka hjälp eller aktivt göra något åt situationen så månar han varken om relationen eller ditt välmående. Du ska inte behöva lida för att han inte vill förbättra sitt eventuellt dåliga mående eller sin prestation och ansvarstagande i vardagen.

    Det här förutsätter ju att du kommunicerar ditt missnöje först.

  • Anonym (Kvinna)
    Anonym (Drivet) skrev 2025-10-19 11:29:20 följande:
    Har i perioder försökt säga detta men det kan gå en tid sen är allt som innan ändå.. små ryck ibland.. orkar ju inte påpeka gång efter gång... män ser inte samma de vet jag.. tyvärr.. 
    Skriv ner istället så har han det svart på vitt. 

    Jag och min man har det rätt uppdelat och det funkar bra. Vi hsr våra snsvarsområden. Men låt honom sköta sina grejer på sitt sätt, när han vill. 
  • Anonym (Alice)

    Handlar detta om att han inte tar ansvar för städning, matlagning etc. eller om att han inte är så drivande när det gäller att hitta på kul grejer att göra tillsammans? Rätt stor skillnad där. Är han en mansbebis eller har han bara mindre behov av aktiviteter?

  • Anonym (Drivet)
    Anonym (Alice) skrev 2025-10-19 12:56:39 följande:

    Handlar detta om att han inte tar ansvar för städning, matlagning etc. eller om att han inte är så drivande när det gäller att hitta på kul grejer att göra tillsammans? Rätt stor skillnad där. Är han en mansbebis eller har han bara mindre behov av aktiviteter?


    Det är lite båda.  Kan ta ansvar ibland men flera gånger behöver jag stöta till, fråga, prata. Han ska ha ansvar för maten men ändå planerar han inte så som jag bett om.. kan säga han vill göra saker men sen när det kommer till det praktiska att få det hända hamnar det hos mig att få till saker praktiskt.. tänker inte steg framåt... delvis manligt syndrom.. men störigt..
  • Anonym (Tilly)

    Känner igen mig exakt i din beskrivning. Var så med min sambo också, och det gällde det mesta, både vardagssysslor men också roliga saker. Tyckte det blev för jobbigt att dra precis allt själv. Även om han hjälpte till när jag sa ifrån så behövde jag vara den som alltid planerade och delegerade. Blev verkligen en projektledare hemma, och jag kände att det blev för mycket. Tänkte mycket på om vi skulle skaffa barn och hur det skulle bli då. Det slutade med att jag gjorde slut med honom för jag har insett att det personlighetsdraget inte går att ändra på. Och jag blev ju neddragen, fick inte lika mycket lust till att göra saker när det alltid var en stor en tröskel, dvs om både min och hans motivation saknades. Tror man behöver en partner som lyfter en, som kompletterar en. Och det behöver inte betyda att allt ska vara perfekt, men man vill ha lite balans i relationen. Känna att man blir lyft själv också, vara den som inte alltid tar kommando. Sen funderar jag på om det är en typiskt kvinno-/mansegenskap, men jag vägrar tro att alla män saknar driv såhär mycket.

  • Anonym (Mr No Action)

    Påminner mig om min fd sambo. Han hade sällan någon åsikt alls utan flöt liksom bara med. Bestäm du var hans vanligaste svar. Samma jobb i åratal, han klagade på jobbet men bytte ändå inte. Till slut la dom ner företaget och alla blev uppsagda. Hans farsa fixade nytt jobb och där är han kvar idag, 33 år senare. Jag landade i att det inte var någon jag ville bilda familj med så jag dumpade.

    Har tyvärr inte så mycket råd att ge, tror det handlar om personlighet och är att det är väldigt svårt att förändra en sådan person. La 4 år på den mannen och han var ju snäll och så men helt initiativlös vilket blev tröttsamt i längden.

  • Anonym (Orka hålla på)
    Anonym (Man) skrev 2025-10-19 11:32:40 följande:

    Jag tänker om han gått från att vara energisk och drivande till att förlora bägge så kan det föreligga sjukdom, brist på t.ex testosteron eller obalans i kroppen. Om så är fallet är det viktigt att han tar ägandeskap i sitt problem och söker hjälp.

    Väljer han att inte söka hjälp eller aktivt göra något åt situationen så månar han varken om relationen eller ditt välmående. Du ska inte behöva lida för att han inte vill förbättra sitt eventuellt dåliga mående eller sin prestation och ansvarstagande i vardagen.

    Det här förutsätter ju att du kommunicerar ditt missnöje först.


    Kvinnor gör inget annat än kommunicera hela tiden och det är ju uppenbart från TS att hon har kommunicerat detta, i åratal. Kan du inte läsa att det står "försökt tidigare att säga att jag saknar driv från honom.."?

    Det är mestadels män som är bottenlöst dåliga på att lyssna och här har vi en till som kommer att bli helt chockad när hon säger tack och adjö en dag.
  • Anonym (Drivet)
    Anonym (Tilly) skrev 2025-10-23 06:55:02 följande:

    Känner igen mig exakt i din beskrivning. Var så med min sambo också, och det gällde det mesta, både vardagssysslor men också roliga saker. Tyckte det blev för jobbigt att dra precis allt själv. Även om han hjälpte till när jag sa ifrån så behövde jag vara den som alltid planerade och delegerade. Blev verkligen en projektledare hemma, och jag kände att det blev för mycket. Tänkte mycket på om vi skulle skaffa barn och hur det skulle bli då. Det slutade med att jag gjorde slut med honom för jag har insett att det personlighetsdraget inte går att ändra på. Och jag blev ju neddragen, fick inte lika mycket lust till att göra saker när det alltid var en stor en tröskel, dvs om både min och hans motivation saknades. Tror man behöver en partner som lyfter en, som kompletterar en. Och det behöver inte betyda att allt ska vara perfekt, men man vill ha lite balans i relationen. Känna att man blir lyft själv också, vara den som inte alltid tar kommando. Sen funderar jag på om det är en typiskt kvinno-/mansegenskap, men jag vägrar tro att alla män saknar driv såhär mycket.


    Helt rätt.. för min del är detta något som märkts senaste.. o som nu när barnen är stora så vill jag inte vara den som styr upp saker, det tröttar och blir tyvärr en vana för båda som är svår att bryta. Sen lite olika hur man ser på sakerna när o hur det ska göras... men vill inte behöva påminna eller säga till, be om.. blir lätt att man tar över då...
  • Anonym (Drivet)
    Anonym (Orka hålla på) skrev 2025-10-23 07:58:09 följande:
    Kvinnor gör inget annat än kommunicera hela tiden och det är ju uppenbart från TS att hon har kommunicerat detta, i åratal. Kan du inte läsa att det står "försökt tidigare att säga att jag saknar driv från honom.."?

    Det är mestadels män som är bottenlöst dåliga på att lyssna och här har vi en till som kommer att bli helt chockad när hon säger tack och adjö en dag.
    Tyvärr rätt.. o även om jag delvis gillar att vara den som är insatt o tycker det är viktigt att bolla o strukturera saker så blir det trist i längden.. man börjar ifrågasätta hur saker kunde vara.... efter många år i relation (över 15) så vet man ju knappt...
  • Anonym (Drivet)
    Anonym (Mr No Action) skrev 2025-10-23 07:29:02 följande:

    Påminner mig om min fd sambo. Han hade sällan någon åsikt alls utan flöt liksom bara med. Bestäm du var hans vanligaste svar. Samma jobb i åratal, han klagade på jobbet men bytte ändå inte. Till slut la dom ner företaget och alla blev uppsagda. Hans farsa fixade nytt jobb och där är han kvar idag, 33 år senare. Jag landade i att det inte var någon jag ville bilda familj med så jag dumpade.

    Har tyvärr inte så mycket råd att ge, tror det handlar om personlighet och är att det är väldigt svårt att förändra en sådan person. La 4 år på den mannen och han var ju snäll och så men helt initiativlös vilket blev tröttsamt i längden.


    Lite så.. pratar om saker men händer inte ofta något av det.. ex. jag ska ta tag i min vikt, fixa saker i hemmet (vissa saker sker), ta tag i småsaker (utan påminnelser) jag är dock medveten om min brist i att gärna ta över.. men har då bett mannen att säga till mig att backa... men det har inte fungerat.. 
Svar på tråden Olika energinivå