Sörjer tiden som gravid

Fick nyligen veta att en vän till mig väntar sitt första barn, hon har längtat länge och är jätteglad. Jag är glad att hon är glad men kan inte låta bli att känna ett sting av vad jag kanske bäst beskriver som avund. Jag är inte missunnsam, men det rev upp en sorg hos mig själv. Jag har ett barn, men graviditeten var oplanerad och jag mådde oerhört dåligt under graviditeten. Jag stod i princip ensam med alla förberedelser och hela tiden var barnet i magen "ett problem som måste lösas". Jag älskar mitt barn, som nu närmar sig året, men vi har haft mycket motvind. Denna känsla går säkerligen över, men är jag knäpp som känner som jag gör, eller är det fler som känner igen sig?