Vad är det med tonåringar och tider?

Är ju bara att hela hjärnan är under ombyggnad så att alla funktioner ligger nere eller är kraftigt påverkade. 

Försöker påminna mig om det när tiden går och stressen ökar? 

Måste ju få gå på toa! ja, men?

Ibland kan tricket vara att låta tonåringen ansvar och ta konsekvernserna av sitt agerande själv.

Morgonskjutsen går kl 08:00, är hon inte klar åker ni.
Ska hon iväg på något en lördag ansvarar hon själv att komma upp och iväg.

Fullt normalt. Det hör tonåren till, både att revoltera och att nattsudda, det senare har skärmarna stor påverkan på. Lägg därtill att industrialismens dygnsrytm knappast är naturlig för människor i stort.

Sök på ämnet utan att själv sitta fast i en mall om hur saker ska vara. Har skett mycket forskning på ämnet, mycket för att föräldrar runt om i världen upplever precis sammma sak. Men från forskning till att förändra hela samhället är steget mycket långt.

Samma här! Trots att jag samlar in skärmar vid 22.00 och han får tillräckligt med sömn. 

Ibland har jag fått springa ner till tvättstugan och kissa (vi har en toalett där som är fräsch) när han har suttit på toa i 40 minuter. Gaaaahhh!! Man blir galen.

MEN, som inlägg nr 1 skrev - hjärnan är under utveckling och empatin är inte på topp så man får härda ut i några år tills de har mognat en aning och börjar tänka på omgivningen igen. 

Jag har hört av bekanta och släktingar att de börjar bli normala igen vid ca 17-18 års ålder. Tonåren är väl minst lika jobbig och utmanande för ungdomarna som den är för oss, men ibland blir man ju galen. 

Ja, och så går jag upp kl 6 för att vara FÖRST i duschen så att jag är klar och inte behöver stressa. 

Du kanske ska göra så att ni åker när ni måste åka. Om tonåringen då inte är klar, missar skin skjuts, så blir det större motivation att hålla tiden nästa gång.

Sen verkar mina barn svara sämre på irritation, alltså när jag blir stressad, låter lite vass i tonen, då ständer de öronen. Om jag istället försöker stå över min stress och visa dem empati, då går det bättre in. Typ: jag förstår att du är trött och behöver tid på morgonen, men vi måste åka nu, annars blir alla sena och det går inte. 

Svåårt såklart, men jag brukar försöka tänka att det är hårt jobb att vara tonåring. Ingen hjärna men krav från alla håll. 

Koden till tonårshjärnan är en bok jag kan rekommendera. Den har hjälpt mig att hantera mig själv som tonårsförälder utan att gå i taket. Och se tonåringen mer tydligt, hur svårt det är för dem att klara sånt som vuxna ser som självklart.

Är inne på år 6 eller 7 av tonåringar, nu och börjar bli lite rutinerad på det hela. En till att baxa igenom, men sen är vi klara med den tiden....