Särbo

Jag och min särbo träffades för fyra år sedan. Jag känner inte igen mig i att "man bor ihop men ändå inte". Vi ses i princip bara på helgerna, och då är det mer som att vi hälsar på hos varandra. På vardagarna jobbar vi och sköter oss själva. Om det hade tagit slut hade helgerna blivit extremt mycket tråkigare. Jag tror inte att vi hade kunnat flytta ihop hos någon av oss som det är nu, för vi har helt olika typer av boenden, och hade inte trivts att bo på heltid hos den andre. 

Att vara särbo blir vad man gör det till... Man måste ju självklart som i vilken annan relation som helst sätta regler och gränser för hur msn ska leva sina liv.  Det finns särbos som är mer som kk och man ses typ endast  när man är barnfri och kåt och så finns det särbos där man bor månadsvis hos varandra och mest åker hem och hämtar posten...  och allt däremellan...

Så fundera på om denna relation ger dig det du önskar och att du faktiskt har bra kommunikation och att relationen är förankrad i rätt förutsättningar eller om ni lever ett liv mest på ena partners villkor....

Kanske kan det också vara så att man efter ett tag inser att man inte vill vara särbo utan längtar efter ett samboliv , fast med nån annan.....