För tidigt involvera barn med ny partner?

Det tycker jag låter på tok för tidigt. Jag hade nog väntat flera månader. 

Vissa visar alla sina dejter o partners till ungarna,hur intressant är detta liksom..

Man kanske ska börja med att ställa sig frågan, "varför måste jag involvera en partner med barnen?". Är det absolut nödvändigt? Det finns ju oftast inte någon vinst för barnen. Och de torde väl gå först.

Exakt
Och mkt handlar ju om olika saker som kan påverka när och om man ska introducera en ny partner.

Min dotter är 15, hennes pappa skaffade en ny partner för två år sedan de har ännu ej träffats.
För i mina ögon är de inte i ngn hälsosam stabil relation så min dotter vinner inget på att träffa den nya. Han håller med.
Skulle aldrig stoppa henne men intresset finns ej.
Jag uppmuntrar dock det inte heller, då den nya kom in i vårt liv på "fel" sätt och och har inget i min dotters liv att göra.

Skulle han träffa ngn som verkar bli en långvarig stabil partner, så absolut! Men skulle nog även då råda att vänta tills allt känns seriöst mellan dom 

Är lite så jag också tänkte. Försöker hon liksom ersätta honom som pappa är det vad hon är ute efter? De har ju liksom inte bott i sär så himla länge och barnen är inte tonåringar ens, om det nu har någon betydelse.

Nu vet jag att min pappa skaffade en ny partner säkert 7-8 år efteråt, då man själv var tonåring. Tyckte det var fruktansvärt obekvämt, men minns inte exakt när hon blev introducerad. Spädde ju liksom bara på en tidigare konflikt mellan mina föräldrar.

...men kan man råda min kollega till något? Eller ska han bara vänta ut och hoppas att det löser sig?

Låter ju klokt.
Han själv har ju haft några enstaka dejter som han inte tyckte gav något, eller tja, han sa nått om att det inte skulle funka med barnen.

Jag ser ingen anledning att involvera barn förrän men verkligen vet att relationen kommer hålla. För mig brukar det ta ca ett år att lära känna någon ordentligt. Det går ju alldeles utmärkt att umgås när barnen är hos den andra föräldern.

Jag kan ärligt talat inte förstå varför man ska involvera barnen tidigt i sina nya relationer. Det kan man göra när det börjar bli allvar och man vill skapa ett liv tillsammans.

Min pappa presenterade mig för alla sina kvinnor genom åren, många blev det, några var med lite längre, andra kortare. Några gillade jag, men när de försvann så fick jag ju inte träffa dem mer heller. Några gillade jag inte alls, och var glad när de var avpolletterade. 

Jag bodde mest hos mamma så det var inte av praktiska skäl han lät mig träffa kvinnorna, han hade gott om egentid att umgås med kvinnor utan att blanda in mig. 

Jag träffade min särbo i samma veva som mitt ex äntligen flyttade ut. Jag hade avslutat typ ett halvår innan men hon tog verkligen tid på sig att hitta bostad.
Min nya kändes rätt men jag lät det gå ett halvår innan de träffades och det hade hon förståelse för. Jag vill verkligen känna att förhållandet var stabilt innan.
Funkade hur bra som helst, kunde inte ha blivit bättre.
Grabben är nu 20 så hon har funnits med i över halva hans liv.

När du är säker på att det är något som kommer att hålla, så minst 6 månader. 

Mitt ex berättar mer än gärna för barnen att han ska på dejt, redan vid första/andra dejten. Hans motivering är att barnen ska känna sig involverade i hans liv (de är där varannan helg). 

Mina vet om att jag träffar någon (tog dem ett år att förstå att en vän var mer än så) men har inte träffat honom. Jag har inte heller träffat hans barn. För oss känns det helt ok då vi har viss distans samt inte har några planer på att bli sambos än på många år. 

Min vän väntade tills hon visste att det skulle bli dom två, så att säga. När de hade bestämt när de skulle flytta ihop och så vidare. Det tog ca ett år.

Det tycker jag låter sunt och balanserat. Hon hade sina barn varannan vecka om det gör någon skillnad. Det betyder att hon bara träffade honom varannan vecka. Det ger ju mycket frihet att ha barnen växelvis, då har man ju väldigt mkt tid till sig själv och den nya kärleken.

Det är skillnad om man är ensamstående på heltid.

Vissa tror att barnen ska bli lika förälskade i den nya som man själv är och det är ett stort misstag. De har bokstavligen inget behov alls av en ny vuxen i sitt liv, det är enbart för förälderns skull. 

Han kan inte påverka hennes val så där kan han inte göra något alls. Däremot se till att barnen har en trygg och stabil grund hos honom om det stormar. Och finnas där för barnen helt enkelt. 

Ja jag hoppas verkligen för hans skull och barnen att det inte är någon som ger sig på barnen. Han är väldigt väldigt mån om dem, berättar väldigt mycket på jobbet om dem osv.

Nu ska jag väl inte måla fan på väggen som man säger men har ju hört om nya partners som misshandlar barn, sexuellt utnyttjande osv. Min kollega har inte nämnt nånting om det, så hoppas inte han går och är orolig för en sån sak.

Hur tänker du där?