Hur kan jag hitta kärleken till min partner igen?

Fundera på varför du är less och när dom tankarna mer och mer tog över och gjorde att du tappade kärleken.  Har det hänt något speciellt i ert förhållande?  
Finsn det ett sexliv?

Vad är det för dåliga sidor? Har de förvärrats?

Gör ni roliga saker tillsammans (stora grejer typ resor)? Gör ni saker var för sig? 

Tycker du att andra delar av ditt liv (jobb, boende, etc) är lika spännande och roliga som förr eller blir du trött och irriterad där också?

Sorry för många frågor och inga svar (: 

Hur gamla är ni och hur ser er familjesituation ut?

Jag har varit tillsammans med min partner i 25 år och vi har unga vuxna barn. Jag har kämpat med främst attraktionen till min partner. Eller hela kärleksrelationen. Vi är fortfarande bästa vänner, trivs och har kul ihop. Har förstås ett väldigt sammanflätat liv med barn och annan släkt och vänner vi umgås med, gemensamt hus etc. Jag har iaf kommit fram till att jag har ingen önskan om att vara ensam och jag längtar efter min partner när vi inte är tillsammans. Så jag jobbar mycket med att vara nöjd med det jag har och försöka hitta en nivå med kärlekslivet som vi båda kan vara ok med. Jag tycker att allt annat vi har är för viktigt för mig för att kasta bort och jag älskar honom.

Men det beror förstås på vad som är viktigt för en och om man till slut känner att man är i en ohållbar situation som man inte mår bra av. Och där man inte är schysst mot sin partner heller. Då kanske man måste gå skilda vägar.

Detta blev inget tips på vad man kan göra, mer hur man kan tänka :). 

Att din fru är som hon alltid varit och ser ut stt älska dig är inte nödvändigtvis något bra....  i synnerhet inte när du nånstans tappat kärleken och hon tycks inte ens reflektera över det?  

Så hur bra har ni det egentligen?  Och kanske finns det faktiskt skäl till att du inte längre älskar henne och kanske borde separera?

Vad är du hoppas uppnå med att börja älska henne igen? 

Vi hade båda varit i långa relationer innan vi blev ett par och båda har barn som numera räknas som ungdomar från våra tidigare förhållanden.

Jag är i övrigt ganska nöjd med livet och vi brukar åtminstone en gång per år åka iväg på någon resa. I princip alltid är några av våra barn med.

Vi har inget sexliv längre och det är nog bägge eller ingen av oss fel eftersom vi känner båda attraktion till varandra men det är alltid så många andra måsten som tar tid och energi att vi inte känner för att prioritera det. Jag saknar det men vi prioriterar annat.

Så du ser hennes sämre sidor för ni slutat ha sex?

Så sanningen är att ni inte längre prioriterar varandra alls utan istället skyller ifrån er på tusen andra orsaker för stt slippa fejsa era problem....

Skulle då säga att du har stora möjligheter att hitta tillbaka. Du skriver ju att ni har roligt ihop, kan prata om allt och att hon är din bästa vän. Ni har båda attraktion till varandra.  Allt detta är ju fantastiska förutsättningar för en blomstrande kärleksrelation.

Som någon annan skrev är väl det första att börja prioritera tid tillsammans. Jag lovar att varken jobb, familj eller hushåll går under om ni bestämmer er för att avsätta tid för ER. Schemalägg om det inte går på annat sätt. Behöver inte vara mer än att gå på promenad ihop en vardagkväll, se på en serie gemensamt (sitta ihop i soffan). Någon helg är ni kanske barnlediga och kan då passa på att åka iväg, bo på hotell eller bara ha det mysigt hemma.

Sen behöver du väl rannsaka dig själv kring vad du irriterar dig på och jobba lite med ditt mind-set. Är det stora saker som blir dealbreakers? Kan du ge feed-back så att hon kan tänka på det? Eller är det helt random saker som du får ha överseende med? Alla har vi ju mindre smickrande sidor, även du.

I sista hand, om man har svårta att reda i det själv, kan det hjälpa att gå i parterapi.

Förlåt men jag skulle känna mig jävligt förbannat om min partner tycker vi har det bra ihop  och beskriver hur underbart det är att tillbringa tid ihop osv och samtidigt inte ens orka lägga två strån i kors för att prioritera mig och vår relation...

Jävla respektlöst bullshit.... 

Ditt råd, eller förslag till lösning, är att TS ska göra lika som du, känna sig riktigt jävligt förbannad.
Kan du då förklara hur detta ditt råd skulle kunna lösa problemet?

Om det skulle vara respekt det handlar om (vilket det självfallet inte är...).
Angående respekt gäller att det får man inte, och den kan man inte kräva.
Respekt förtjänar man.

TS, jag beklagar.
Jag tror att det du beskriver är ganska eller t o m mycket vanligt.
Jag känner igen det personligen och jag känner igen det från flera av mina nära vänner.

Jag har just nu inget direkt tips eller råd, jag skulle behöva mer info och att du berättade mer om er själva och om er situation. Och jag hoppas få återkomma.

Du har i vart fall börjat intressera dig för ämnet och om jag tolkar dig rätt är du beredd på att lägga ned jobb, att vara konstruktiv och konkret, för att sträva efter att förbättra situationen.

Problemet är vanligt.
Vilket innebär att det finns massor att studera, läsa och fördjupa sig i. Det finns massor av info, tips och råd. Problemet kan vara att hitta och sortera ut det som skulle kunna passa just för er och för er situation.

Börja söka. Det är svårt i början med det går ganska snabbt allt lättare att hitta allt bättre info.
Diskutera gärna i tråden det du hittar som du tror kan passa för er.

För mig och oss hjälpte det bl a att bli bättre på att tillsammans planera riktigt intressanta och roliga semesterresor.
Och när barnen blivit så stora att de klarar sig själva, eller att mormor kan ta hand om dem, kunde vi på riktigt börja väcka liv i vårt sexliv, göra det mer omväxlande, spännande och roligt, bl a genom att på djupet ta reda på vad var och en av oss drömde om, vilka fantasier, vad skulle jag/hon vilja uppleva, hur kunde vi öva oss och bli bättre på att göra så som partnern önskar. Allt detta gärna i kombination med spännande och roliga (= sexiga) semesterresor (utan barn).
Detta med att utveckla oss och sträva efter ett nytt och förbättrat sexliv ledde för oss till att vi blev nykära. Det har hållit i sig i mer än tio år nu och vi fortsätter var förälskade, ha kul och utvecklas.
Vi har hunnit bli 55+, vår relation är mycket bättre, vi har mycket roligare, mycket bättre sexliv, än någonsin tidigare.