Mamma festar hellre än att ta hand om sin son

Självklart ska man inte begära att barnet ska vara hos mamman om hon inte klarar av att ta hand om barnet. Det är mycket bättre att barnet är hos pappan som verkar bra enligt din beskrivning. 

Angående barnbidraget så vill pappan kanske inte starta den stormen. Mamman skulle kunna kräva att ta hand om barnet bara för att få barnbidraget trots att barnet har det bättre hos pappan. 
Självklart saknar barnet sin mamma det är normalt även om mamman beter sig dåligt.

Det är tyvärr så att om en förälder inte klarar av föräldraskapet måste den andra steppa upp och det är vad pappan till det barn du beskriver gjort.

Jag har varit närstående till en liknande situation som du beskriver. Jag var också väldigt arg på mamman det första och kanske andra året. Det som du kan göra är att ge all kärlek du förmår till barnet. Barnet kommer att må dåligt på grund av sin mammas beteende. Barnet kommer kanske därför ha svårt att lita på vuxna (det kommer inte vara lätt att ge kärlek) men om du verkligen vill göra något kan du finnas där för barnet. En soc anmälan på en förälder som inte ens är där gör ingen skillnad. Om däremot mamman helt plötsligt skulle begära att barnet flyttar till henne då är det läge för soc anmälan.

Mitt råd är att fokusera på att barnet ska ha det bra istället för ilska mot mamman.

Känner pappan till att man kan kontakta familjerätten i kommunen för samarbetssamtal? För det skulle vara en bra ide i det här fallet.

Som du har koll på henne borde du väl veta om hon använder skydd? Tipsa henne om det annars, innan det råkar bli fler barn.

Familjerätten tror jag är rätt ställe. Mamman verkar inte må bra och behöver nog hjälp att ta sig ur det där. 

Vad har omgivningen sagt och gjort än så länge? Du verkar känna henne, vad har du själv sagt? 

Barnet verkar vara lite hos mamman och ha det bra hos pappan. Så egentligen inget stort problem. 

Pappan kan väl via fr fixa ett umgängesschema där han har huvudelen av tiden och sen fixa bb och underhåll.

Men, vill inte pappan lär inget hända

Tanke: Hade situationen varit omvänd mellan föräldrarna och pappan ragglar runt full på stan på helgen och har inte umgänge med barnet enligt överenskommelse, hade någon ens höjt ett ögonbryn då?

Men: 
Man kan som regel inte fjärrstyra vuxnas liv men om mamman har några föräldrar i livet som bryr sig, kan ingen tipsa dem lite diskret att de behöver ta tag i sitt barn och fråga vad som egentligen pågår? Borde hon kanske söka hjälp för sitt mående istället för att självmedicinera, och därmed hitta tillbaka till den person hon vill vara, som också kan vara en mamma. 

Sprit och skulder är en väldigt dålig kombination och jag tror annars att spiralen av dåligt samvete kommer att förstöra den här kvinnan om ett tag. För det hon gör är så emot allt en kvinna ska vara enligt normen att det är troligt att hon dömer sig själv väldigt hårt, emellan rusen.

Jag tänker lite så jag också, att det behöver formaliseras så att det ser likadant ut på pappret som i verkligheten. 

Men jag håller inte med om att problemet inte är stort. Vi har en kvinna som verkar vara i en oroande spiral ner mot missbruk och skulder och ett barn som märker att något är fel och saknar sin mamma. 

Den viktiga frågan är väl, som andra påpekat, om barnet lider i umgänget med mamman. Att lida av brist på umgänge är knappast grund för anmälan om barnet har det bra hos pappan.

Det är fint att barnet har andra omkring sig som bryr sig. Vet ju inte din roll i barnets liv, men låter som att du är nära familjen. Ifall det inte blir någon förändring, barnets pappa är okej med situationen och sköter sin föräldraroll bra, är det antagligen bäst att som utomstående (även anhörig) acceptera läget och bara vara där för barnet och familjen. Då får man också acceptera att mamman är som hon är, att ha en kraftigt negativ inställning till barnets mamma kan rentav vara illa för barnet. Att hon ligger runt är en helt onödig grund att bygga upp sin negativa bild av henne, det privata sexlivet har ingen något att göra med och det omoraliska i den situationen är främst ryktesspridningen.

Det låter som att det är bra om barnet är så lite med mamma som möjligt under de här omständigheterna. 

Håller med om att det inte finns grund till orosanmälsn men är enormt äcklad av människan. Antagligen för att vi tidigare haft en nära relation som totalt upphört efter beteendet.,)jag har funderat på att prata med hennes syskon som verkar vara på en mer stabil plats i livet och har barn i samma ålder. föräldrarna vet jag inte om det finns mening med att prata med då de prioriterar sig själva framför både barn och barnbarn. 

jag mår dåligt för sonen som har sin mamma apfull dräggig och utmanande på bilder från varje helg. jag vet att han inte är medveten om det nu men tro fan att han kommer må dåligt om han får veta det längre fram?särskilt när han uttrycker starkt att hon inte är med honom så mycket och undrar varför Mamma aldrig har tid med honom längre.  tycker så synd om honom

Det är väl bara att anmäla din f.d. svärdotter så din lilla gullklimp får barnbidraget. För det är så det funkar.

Oj en mamma som beter sig som de flesta separerade papporna gör. Vad hemskt! nu råkar det vara din son som får äta den kakan. Men precis som i omvända situationer.. så brukar man inte tvinga på barnet den andre föräldrern. Din son får ta ansvar och kommer gynnas av det i det långa loppet.

Det är helt ok att känna som du gör. De flesta människor känner så när en förälder struntar i sina barn. Det är inte konstigt att du mår väldigt dåligt över situationen och därmed försöker hitta en väg som gör det bättre för barnet. Den vägen (enligt mig) är inte att försöka att omvända mamman genom att nå henne via soc anmälningar eller socialt skammande till hennes syskon. Mammans syskon vet och förstår nog redan mycket. Däremot kanske syskonen kan vara extra vuxna i barnets liv om de förstår att barnet behöver detta. Om du pratar med syskonen är det barnets behov och inte mammans misslyckande du bör fokusera på. Kanske du hittar någon extra speciell människa bland syskonen som är beredd att stötta lite extra.

Mamman kommer troligen inte ändra sig om ingen stöttar henne. Hon verkar inte må bra och det kan dessutom var psykisk sjukdom i botten. Kanske hon förändrar sig om hon får hjälp eller så gör hon inte det. Därför föreslår jag att du ska fokusera på barnet och försöka acceptera situationen som den är. Gör det bästa som går utan att blanda in dina känslor för mamman. 

Ja, detta kommer självklart påverka barnet därför är det extra viktigt att du och andra som är villiga att ställa upp för barnet finns där. 

Det finns tyvärr ingen snabb lösning som jag ser det. Barnet kommer att påverkas hela sina barndom och ungdom. Påverkan kan vara mer eller mindre negativ och hur negativ den blir kan omgivningen påverka.

Glöm inte i det hela att ta hand om dig själv också. Det är svårt att hjälpa andra om man själv mår dåligt. 

Familjerätten kan ge vårdnaden till pappan om hon misköter sin del. Varför får hon alla pengar om barnet bor vv?

Nu var det ett tag sedan. Sen senast har jag fångat upp barnet storgråtandes på skolgården skrikande efter sin mamma som fortsätter att välja bort honom. Varje helg När det är hennes kommer hon på att hon ska jobba eller blir utbjuden. till saken hör att en bekant berättat att hon är ute varje helg samt även vardagar. Den bekanta är har själv vart en extremt osund människa och aldrig växt upp ifrån tidigare festbeteende. När barnet grät och skrek att han saknar mamma på skolgården fick jag ta med honom in till fröknarna och berättade då att han är ledsen och saknar sin mamma. De sa att det är extremt jobbigt varje gång hon har lämnat honom, vilket sker 1 av 10 gånger. Idag skrev jag till henne och frågade hur det är med henne. fel eller inte men berättade för henne att jag är orolig för hennes barn, och indirekt hon väljer bort honom. Men förklarade det som att jag har märkt att sonen saknar henne. Kom inte så långt att jag fick berätta vad jag hört eller sett, hon blockade och blev skitsur över att få det till sig. mår nu extremt dåligt över att jag sa något samtidigt som det någonstans känns rätt att hon vet om att någon ser och förstår. Rädd att jag bryr mig för mycket och förstör också