Flytta för kärleken?

Med tanke på var ni bor låter det mer naturligt för honom att komma till dig. Om du har ett stort och bra socialt nätverk är en flytt något klart negativt.

Om han tycker Stockholm är förstört så finns ju mindre orter i Stockholms närhet.

Han har ett litet barn där han bor, därav inte ett alternativ. 

Jisses. Se då åt annat håll . Du är värd mer än så.

Om någon framstår som bra men resultaten visar något annat så är det verkligen en varningsflagga.

Tycker det är så konstigt att man ens söker kontakt med människor så har så totalt olika förutsättningar. 

Men resultaten visar någon annat? Nu hänger jag inte alls med? 

Det kan man tycka. Detta var inte min plan, trodde inte jag skulle bli kär. Nu står jag här både livrädd och så så tacksam. Är förvirrad. 

Hur ofta träffas ni om ni har så långa avstånd?
Jag menar, har ni bara setts ett par månader och kan då träffas möjligen varannan helg (pga hans barn?), inte undra på att allt är rosenskimrande.

Jag skulle ha avbrutit. Det är för stora himder och för mycket du offrar, bättre att avbryta nu när det bara är en fling.

Fast varför ens börja prata med någon där förutsättningarna är så olika? Du kunde ju avbrutet det innan du blev kär.  

 

Han har ett litet barn och är skild..

Och pga av att hans barns mor  bor i byn så gör även pappan det och då måste även TS göra det.

Går det inte att bo i närmsta större stad nära byn där det finns fler jobb? Pappan kan väl hämta barnet när det är hans vecka?

Familjeliv ger både hiss och diss, något annat hade jag väl iof inte förväntat mig. Nej det finns ingen större stad i närheten där han bor, tyvärr. Och pga jobb behöver han vara där. Vi ses så mycket vi kan, jag är faktiskt imponerad över hur mycket tid tillsammans vi har haft. När vi ses är det ofta i flera dagar i streck. Hur ofta har varierat, vissa veckor inget, andra 3 nätter. Men det har aldrig gått mer än 1,5 vecka mellan att vi ses och vi hörs mycket varje dag. Detta är mest tack vare honom. Han har löst det praktiska. 

Att eventuellt bli tillsammans med någon som är skild med småbarn är för mig noll problem. Livet är inte enkelt jämt och det finns väldigt många anledningar till att folk separerar. Jag har inte de hälsosammaste relationerna i bagaget även om jag inte har barn med någon. Människor utvecklas om det finns självinsikt och vilja. Jag litar på att han är en bra person, jag vet bara inte hur jag eventuellt ska våga ta ett så stort steg som att flytta längre bort än vad mina nära och kära kan ta sig med bil, ut i vildmarken. 

Så länge det är ett ställe som du faktiskt gillar, kan få jobb i och du ser till att skapa ett eget liv där och inte vara beroende av hans sociala nätverk så finns det väl inget som hindrar. 

En bekant till mig flyttade till kärleken i en by nästan 10 timmar bort. Fick barn, skilde sig och fick panik över att vara fast. 

Insåg sedan att hon ju faktiskt alldeles oavsett hade ett fantastiskt bra liv på orten och det är nu hennes självklara hemnu även 10 år efter skilsmässan. Och tillräckligt billiga boenden för att hon på sin medellön skulle kunna köpa ett litet hus. Har inte så mycket kontakt med henne längre mer än via sociala medier, men hennes liv verkar fantastiskt och hon har träffat en ny kärlek som har flyttat upp till henne.