Som en svenska kvinna - vad tycker in om utländska män?

gillar finnar

Vad menar du? Vad vi tycker om samtliga män som inte är svenskar? Det blir en ganska stor grupp.

Vadå utländska män, är det svenskar mot alla andra i världen?
Konstig frågeställning när du klumpar ihop alla män i hela världen förutom då svenska män.

Är det någon specifik grupp du menar?
Även om du inte menar nordiska män eller västeuropeiska 
män så finns det ju män i från olika världsdelar.
Går ju inte att säga att alla dom är likdana så att man har en åsikt.

Utländska män? Det är ju knappast en homogen grupp.

Utländska män kan ju var allt från norrmän, finnar, tyskar, danskar, britter, amerikanare till somalier, turkar, Iranier, irakier, thailändare, kineser, japaner etc etc.. 

Älskar norrmän! 

Jag är inte svensk, men hemlandets männen. Svenska män går bra och också de andra nordiska länderna. Baltikum kan gå bra. Kanske Benelux och Tyskland. Sedan är det inte säkert.

Så alla utländska män ska bedömas på samma sätt och ställas mot svenska män?

Det finns rövhål till män hos alla nationaliteter på samma sätt som det finns helt underbara män hos alla nationaliteter. Sedan kan jag finna vissa män mer attraktiva än andra, men det betyder ju inte att de är dåliga män. Och vissa män har värderingar jag inte håller med om, men det gäller ju även svenska män.

Vilka menar du med utländska män? Menar du norrmän? Britter? Araber? Japaner?

Det är ju en jäkla skillnad, förutom individuella skillnader förstås.

Jag är själv svensk men har ingen särskild uppfattning om alla miljarder män i världen som inte är svenskar. Min bild har inte ändrats. Lärdomen är väl att alla är individer, men att man generellt passar bäst ihop med människor som liknar en själv, kulturellt och värderingsmässigt. Det behöver dock inte bara betyda svenskar, och ursprung i sig har mindre betydelse.

Min första pojkvän var svensk med svenska föräldrar. Min andra pojkvän var född i Sverige med föräldrar från Chile. Min tredje pojkvän var brittisk. Men fjärde pojkvän (numera min man) är svensk.

Men jag valde ju ingen av dem efter nationalitet eller ursprung, utan efter personlighet och andra faktorer. 

För otydligt för att kunna svara på. Jag gillar alla som har liknande värderingar som svenskar gällande jämställdhet osv. Sen finns tyvärr avarter bland svenskar med, som jag inte gillar. Tänker mest hur man uppfostras.

Har levt i två längre förhållanden med svenska män och blev så trött på dem och deras mesighet och lathet att jag bestämde mig för att försöka träffa en afrikansk hunk, och skillnaden var som natt och dag, kan jag säga. Det visar sig för det mesta stämma att afrikaner har rejäla doningar mellan benen, till skillnad från svenska plyschpittar som med stigande ålder får allt sämre och sämre förmåga. Den afrikanske man jag hade ett kortare förhållande med var verkligen gentleman ut i fingerspetsarna, hjälptes åt i hemmet och för min tonårige son var han en favoritperson, eftersom denne man tog sig tid att umgås med honom, till skillnad från hans far, som varit frånvarande större delen av min sons tonår.

Han kunde verkligen tillfredsställa mig sexuellt och det var inga problem för honom att snabbt få stånd när jag ville ha sex. Mina två f.d. svenska män skyllde ofta på att de var "för trötta" för att ha sex eller hade problem med att få upp den, trots att jag försökte göra allt för att stimulera dem skönt. Antagligen var de aldrig tända på mig, förutom i början av mina förhållanden.

Jag har nu fått fin kontakt med en syrisk man på jobbet, som också är charmig och riktigt gentlemannamässig, så vi får väl se om det kan bli något av det.

Märkligt att ställa svenska män mot alla grupper män, finnar, norrmän o.s.v. 

Jag tycker ingenting särskilt, inte om dem som grupp. 

Man kan ju inte klumpa ihop alla "utländska" män så. Det är skillnad på norrmän, amerikanare och somalier, om vi säger så. 

I alla fall så är jag extremt försiktig med muslimer, judar och kristna syrianer, och det har jag lärt min dotter att hon ska vara också. För man vill inte bli utnyttjad medan han väntar på att få gifta sig med sin trolovade jungfrubrud i hemlandet. Det skulle vara så fruktansvärt kränkande och sänkande för självkänslan!

Det kan även bli stora problem med invandrare från de kulturerna, även om de verkar vara helt integrerade, om det faktiskt blir äktenskap och barn av det. För då kan hemlandets regler angående omskärelse, kvinnors och flickors klädsel, självständighet, rätt att bestämma över sina egna liv o.s.v. bli viktiga igen. Och blir det något bråk kan han alltid ta barnen till hemlandet, och de flesta av dessa länder saknar utlämningsavtal med Sverige. Det är en stor risk att ta.

Men... jag vet några turkiska skådespelare och manliga modeller, som jag inte skulle säga nej till! :) Jag vet dock att de ÄR integrerade i Väst, mannen på bilden har t.ex. varit gift med en tyska och har två barn med henne, och det har vad jag har läst aldrig varit några problem.