Varför kan vi inte vara mer öppna och sociala?

Jag håller inte med om att svenskar skulle skilja sig så värst mycket från resten av europa och världen. Tycker mest det är en myt, men såklart finns det undantag. På vissa ställen finns et kulturellt omhändertagande av främmande. Men inte så mycket av lust, som att det är norm. 

Är svenskar på semester är öppna och sociala?
Är invandrare i Sverige öppna och sociala?
Är finnar öppna och sociala?
Är norrmän öppna och sociala?
Isländare?
Inuiter?
Alaskabor?

Är klimatet orsaken?

Av mina erfarenheter när jag bodde i Sverige, svenskarna var ganska sociala. Också är det ansträngt om människor är för sociala överallt.

Du får nog leta efter personer som är extroverta och som älskar sociala events. Folk som gillar gå på krogen etc.

Jag är introvert, har inte det behovet. För sig har jag dragit mig tillbaka allt mer, nu när jag runt 40. Tycker det är riktigt skönt. Har varken behovet av andra människor. Klarar mig själv i allt. Dessutom är jag mätt. Känner mig inte nyfiken på "nytt folk". Jag trivs nog för bra med det livet jag har. Väldigt okomplicerat och noll stress.

Sedan har samhället förändrats rätt mycket på bara några år. Finns ingen solidaritet i detta land längre, mer polarisering. Vi vill inte varandra gott längre. Bara titta på hur politiker talar i 'vi och dom '. En symbolik om att vissa människor är mer värda etc. Så nej, jag håller mig för mig själv. Går inte lita på folk i dagens samhälle.

Män intresserar mig inte längre heller. Många har blivit riktigt hatiska, antingen är man en hora som åker kuk karusell eller så är vi gapiga feminister

Som sagt jag har det allra bäst på egen hand. Föredrar läsa litteratur, just nu italiensk. Lära mig språk, resa. Istället för umgås med folk som jag i alla fall inte litar på 
 Det här landet är på väg ned för ett stup.

Tycker du att det är så jättekonstigt? Fattigdomen har ökat rejält på bara 4 år. Otryggt i Sverige, i Världen. Dyr mat, dyra hyror. Dålig löneutveckling och arbetsgivare som är allt mer inne på att lönedumpa. Hög arbetslöshet, otrygghet. Dålig tillväxt och ekonomi.

Arbetslösa och sjuka är skräp, som helst ska drivas ut på gatorna och bli hemlösa. Svälter man dessutom, så jagar man bättre enligt denna regering. 

Det finns inget sammanhållet samhälle längre, människor är egoister som bryr sig om sig själva. Man har ingen empati, man är inne på straff och hårdare klimat överlag.  Det inspirerar inte direkt till ett öppet och varmt samhälle. 

Dessutom finns det undersökningar som visar på att Sverige är ett av dom länderna, där det är allra svårast att få vänner som vuxen. Många har redan sina 'grupper" och släpper ogärna in nya.  Dessutom ät vi väldigt materiella i detta land. Vi är mer intresserade av någons status än själva personen.

Personligen är jag sluten som person pga att många negativa erfarenheter från att ha varit öppen. Risken att bli sårad ökar markant om man är social och personlig. folk är elaka helt enkelt 

Upplever inte att det är så, tycker de flesta är öppna och sociala.

Tycker de flesta verkar rätt snälla och mottagliga. Undantaget autistincelsen. De har oftast ingen social förmåga att tala om, varken irl eller på nätet.

Människor som känner sig ensamma får helt enkelt söka sig till sammanhang där folk är mer sociala. Att skriva en tråd om det på FL, där många är introverta och kanske skygga för att umgås öga mot öga, är helt och hållet meningslöst-

Du kan även ta egna initiativ och börja prata med folk, inte så ofta folk känner för att prata med främlingar, men några kan du säkert "få igång".

Jag är bosatt i Spanien och tycker inte de är ett dugg mer öppna och sociala här. De är mest sociala med sin släkt, vänner och bekanta, men inte särskilt sociala med nya människor. Tycker faktiskt de är mer öppna, välkomnande och sociala i Sverige.

En sak som jag hört är att människor tenderar bli mer ointresserade av andra människor ju rikare landet är, och desto mer de tjänar. Det blir mer individualistiskt. 

Vill man vara social är det ganska bra att hänga med i samtalet. Att ställ en fråga som folk engagerar sig i, och sedan inte själv deltar, så blir det lätt ganska lätt osocialt. Kan vara svaret på frågan.

 Jag har liksom inget behov av att vara vän och känna alla. Det räcker med en liten nära krets.

Jag brukar prata med folk på bussen, med hundägare (jag säger vilken fin hund du har typ...sen frågar något om hunden), pratar med äldre som sitter på parkbänken, säger typ visst är det fint väder idag...så får man se vad dom svarar. Äldre pratar gärna på.....kan ha mycket intressant o berätta. 
Sen i kyrkan där jag är med o även andra kyrkor, så brukar jag försöka lära känna nya o inte bara fika med dem jag känner, försöker få folk att känna sig med i samtalet. 
Jag agerar lite som att folk uppskattar någon som är glad och vänlig, som visar intresse.  Jag tänker att de flesta är fina människor som vill gott, så kan lika gärna agera som om det är "vänner som jag inte känner". 
Det betyder inte att jag lånar ut pengar, följer med folk hem, eller bjuder hem direkt...men jag visar intresse att lära känna personen. Sen om vi inte ses mer eller om vi ses ute på gården, i kyrkan eller på stan, så hejar man och sen några kanske man bjuder hem eller tar en fika på stan med. Det brukar ta ett tag innan man lär känna någon så mycket att man bjuder hem. Eller att man tar sig tiden. Nu har jag börjat ta promenader med min granne. Vi gillar att gå till fyra h gården, vi har haft ganska djupa intressanta samtal och känner varandra till viss del...
Tycker att det är värt att ha vänner som är grannar även om de inte är nära vänner, men de kan komma fortare eftersom det är grannar o bor i samma trappuppgång om man behöver snabb hjälp...
Grannarna längst ner pratar också med alla på gården ett par som är jättetrevliga, en sjukpensionär o den andra jobbar inte heltid o har egen firma så dem är mycket hemma...och har uteplats där man möter dem, men mest på sommarhalvåret... Jag tycker det är trevligt och ökar tryggheten att veta vilka som bor i trappan... kunna förnamnet o hälsa åtminstone....
Jag har inte varit så utåtriktad som yngre men alltid hejat på grannen om dom hejat på mig...

Nej, inget jag funderat nåt särskilt över.

Om TS nu stör sig såpass på vårt nuvarande sociala klimat så får han väl göra som Ghandi och bli den förändring han själv vill se. 

Sätter någon sig bredvid mig på tåget till jobbet och börjar tjata så blir det mördarblicken! Låt mig ha denna pendlartimmes egentid för mig själv utan att behöva leka nån jävla Jourhavande kompis till pratglada psykfall! Tack högre makter för hörlurar!