• Andersjanss

    Manipulation - umgängessabotage?

     


     


    Hej. Här kommer ett långt inlägg där jag söker er hjälp, oavsett egen erfarenhet!


     


    Lite bakgrundshistoria:


    Jag och min exfru var gifta under 10 år och har 2 barn ihop 7 respektive 4 år. Vår relation var bra fram till vi fick vårt andra barn. Jag fick då reda på att min fru träffade sitt ex och att de hade någon typ av relation som inte varit helt oskyldig. Jag mådde dåligt över situationen och gjorde allt för att vår relation skulle bli bättre igen men utan framgång. Efter ett par år träffade jag en kvinna som jag blev blixtförälskad i, vi inledde en relation bakom ryggen (jag vet hur fel det här är). Under denna tiden tappade jag bort mig själv helt och hållet och vågade inte lämna min dåvarande fru i rädsla för hur mina barn skulle påverkas, mitt mål har alltid varit att de ska få växa upp i en kärnfamilj. Relationen med min fru blev allt sämre (vi hade ej haft samliv på 4 år) och min känsla var konstant att hon letade efter orsaker till att separera. Jag sa rakt ut Att hon är fri att gå, men hon tog aldrig steget, och inte jag heller då jag kände skuld gentemot barnen. Allt fallerade när hon fick reda på att jag har haft en relation bakom hennes rygg, hon hade en del bevis för detta och detta landade i att hon ville separera.


     


    Separationen i sig var komplicerad och advokater fick tas till för bodelning. Vi bodde till en början i samma stad fram till för ca 3 månader sedan där hon ville flytta tillbaka till sin hemstad (1,5 timme bort) jag ville ej detta pga rädslan för att förlora kontakt med mina barn, men tillslut gick jag med på att hon fick flytta för hennes psykiska hälsa och för att optimera hennes möjligheter till att vara en stabil mamma för mina barn. Vi kom då överens om att barnen skulle vara hos mig varannan helg, dela på lov samt ge mig möjlighet att komma och hälsa på barnen när jag vill. Detta fungerade bra till en början fram tills jag signerat godkännande för att de ska folkbokföra sig.


     


    Då bröt helvetet ut. Mina barn ville plötsligt inte komma till mig, de säger rakt ut att ?mamma har sagt att du inte är en bra man?, att ?mamma säger att hon gjorde allt för dig men att du valde att lämna för en annan?. De svarar inte längre i telefon när jag försöker ringa (jag tror att mamman gömmer telefonen) och hon försöker inte göra något för att optimera möjligheterna till att vara i mina barns liv. Hon svarar inte i telefon, när vi avtalat att jag ska komma och hälsa på slutar hon att svara i telefon m.m. Jag har gjort upprepade försök att prata vett i henne och att jag förstår att hon vill mig illa, men det är barnen som tar skada av det här, men hon hånskrattar iprincip mig i ansiktet och säger ?skyll dig själv?.


     


    Till saken tillhör att jag har fortsatt att träffa den kvinna jag hade en relation med. Hon är mitt livs kärlek och jag vill inget hellre än att dela mitt fortsatta liv med henne. Men när relationen med barnen hänger på en så skör tråd UTAN att min exfru vet att jag fortfarande träffar den här kvinnan så gör tanken på att hon ska få reda på detta livrädd. Det känns som att jag behöver välja mellan mina barn och mitt livs största kärlek. 


     


    Jag förstår fullt ut att min exfru är sårad och bitter, men det gör mig ont att hon använder barnen i ett försök att förstöra mitt liv. Dessutom tror jag att detta var vad min exfru ville komma åt, hon var inte lycklig i vår relation och har uppenbart också träffat någon bakom min rygg, men eftersom hon har bevis har hon kunnat spela ut situationen helt emot mig. Jag känner mig helt maktlös över situationen. Är det någon som har suttit i en liknande situation och har några tips på hur man ska gå till väga? Barnen är mitt allt och jag vill inget annat än att det här ska bli bra. Kan jag på något sätt säkra relationen med mina barn utan att ge upp kärleken i mitt liv? HJÄLP! Räknas detta som umgängessabotage och vad kan jag göra?



    P.S jag förstår att många kommer se mig som självisk och jag är medveten om att jag gjort väldigt många fel. Så försök gärna sätta er in i situationen och lås er inte vid det 


  • Svar på tråden Manipulation - umgängessabotage?
  • Anonym (Och igen)

    Varför ska barnen vara varannan helg med dig och på lov, varför inte tvärtom? Och vilken tråkig tillvaro för kidsen att inte kunna träffa kompisar på lov och halva helgerna. Men att ha mindre barn själv är en tung belastning både energimässigt och ekonomiskt, varför ska den ligga på henne? Speciellt när det var du som valde avslutet och på det värsta sättet.

    Sen kommer ditt ex ilska och sorg över ditt svek kommer att minska med tiden, speciellt om hon är en tänkande vettig person innan du lockade fram dagens furie. Hon lär se ditt handlande som ett svek mot familjen, dvs barnen med för det är ju vad det är. Ett bra avslut gagnar barnen, ett fult förstör för dom i första hand, ditt ex är en vuxen människa, hon klarar att hon missbedömde dig.

  • Anonym (Grabb)

    Har inte exakt din erfarenhet (otrohet, ett ex som flyttar till en annan std, ett ex som är bitter och "manipulativ")

    Men jag har gått igenom en skilsmässa (som förvisso var tämligen lugn och städad när den väl blev ett faktum) men som föregicks av närmare två år av diverse slitningar i familjen, relation till ett av mina barn, relation mellan oss vuxna (numera skilda föräldrar). Där jag under en tid tappade relationen till ett av barnen. Men som nu, idag, är bättre än någonsin (!).

    Säger som i princip alla ovan säger. Sätt fokus på dina barn. Påverka det du kan påverka - dvs relationen till dina barn. Ditt ex är ditt ex, du kommer aldrig kunna "styra" över hennes mående, vad hon säger till Era barn, hur hon har upplevt Er (vuxen) relation, hur hon ser på på Ert uppbrott och skilsmässa. Så är det bara.

    Det är inte "olagligt" eller "brottsligt" att ha varit otrogen. Det är inte bra, givetvis. Men det är heller inget du behöver börja nysta i tillsammans med dina (små) barn.

    Kan du förtydliga bara. Fungerar ert avtalade umgängesschema? Dvs träffar du dina barn varannan helg? (och på lov ect). Det lät lite otydligt i början..? 

    Jag förstår givetvis det tuffa i att dina barn uttrycker sig som som de gör (vilket troligtvis kommer utifrån ord de får höra från sin mamma)... Har väldigt svårt att se att en 7-åring och 4-åring uttrycker den typen av känslor gentemot en förälder (såvida de inte bevittnat oro och bråk i hemmet)... 

    Så, börja "boxa upp" (compartmentalize) sakerna i ditt liv. Dina barn och er relation i en box. Din "medförälderrelation" till ditt ex i en annan box. Din nuvarande relation med din flickvän i en anna box. 

    Håll isär dessa (!). Börja inte att mixa ihop alla dessa, för då kommer du tappa fokus och du kommer att bli "tokig".

    Visa dina barn att du finns här. När du är tillsammans med dina barn var närvarande och "härvarande". Fokusera på er relation (utan känslor kring exet, utan känslor kring din nuvarande).

    Strulet med ditt ex det tar du "vid sidan av". 

    Prata och sök stöd hos din flickvän. Absolut.

    Ja, din relation till dina barn kommer till viss del bli annorlunda. Livet blir i viss mån annorlunda när man separerar, skiljer sig. När man får ett annat umgänge med/till sina barn. Men, det behöver inte bli till det sämre. Över tid så kan det bli "annorlunda bra".

    Men ge inte upp på dina barn (!).

  • Andersjanss
    Anonym (Och igen) skrev 2025-10-29 09:10:16 följande:

    Varför ska barnen vara varannan helg med dig och på lov, varför inte tvärtom? Och vilken tråkig tillvaro för kidsen att inte kunna träffa kompisar på lov och halva helgerna. Men att ha mindre barn själv är en tung belastning både energimässigt och ekonomiskt, varför ska den ligga på henne? Speciellt när det var du som valde avslutet och på det värsta sättet.

    Sen kommer ditt ex ilska och sorg över ditt svek kommer att minska med tiden, speciellt om hon är en tänkande vettig person innan du lockade fram dagens furie. Hon lär se ditt handlande som ett svek mot familjen, dvs barnen med för det är ju vad det är. Ett bra avslut gagnar barnen, ett fult förstör för dom i första hand, ditt ex är en vuxen människa, hon klarar att hon missbedömde dig.


    Vilket härligt och sarkastiskt svar! :) Vet inte om du missade detaljen i att det var hon som var otrogen först, jag valde att förlåta henne för detta och fortsätta jobba på relationen FÖR barnens skull men jag gick mer eller mindre in i väggen under denna tiden då jag var ensam om att kämpa för detta. När det sedan blev omvända roller så var det andra bullar. Ska tilläggas att min exfru under hela den här tiden har varit otroligt manipulativ, skickat hem falska brev för att sätta käppar i hjulet för oss, fakekonton som skrivit till kollegor för att sätta mig i en dålig position på jobbet, you name it.

    Anledningen till att uppdelning blev som den blev är för att jag har ett jobb (välutbildad förövrigt) som inte tillåter mig att ha barnen varannan vecka och min exfru var inte flexibel i hennes tankesätt kring andra lösningar som hade kunnat gå. Ska jag vara helt ärlig så tror jag att detta har varit hennes plan hela tiden 
  • Andersjanss
    Anonym (Grabb) skrev 2025-10-29 09:26:49 följande:

    Har inte exakt din erfarenhet (otrohet, ett ex som flyttar till en annan std, ett ex som är bitter och "manipulativ")

    Men jag har gått igenom en skilsmässa (som förvisso var tämligen lugn och städad när den väl blev ett faktum) men som föregicks av närmare två år av diverse slitningar i familjen, relation till ett av mina barn, relation mellan oss vuxna (numera skilda föräldrar). Där jag under en tid tappade relationen till ett av barnen. Men som nu, idag, är bättre än någonsin (!).

    Säger som i princip alla ovan säger. Sätt fokus på dina barn. Påverka det du kan påverka - dvs relationen till dina barn. Ditt ex är ditt ex, du kommer aldrig kunna "styra" över hennes mående, vad hon säger till Era barn, hur hon har upplevt Er (vuxen) relation, hur hon ser på på Ert uppbrott och skilsmässa. Så är det bara.

    Det är inte "olagligt" eller "brottsligt" att ha varit otrogen. Det är inte bra, givetvis. Men det är heller inget du behöver börja nysta i tillsammans med dina (små) barn.

    Kan du förtydliga bara. Fungerar ert avtalade umgängesschema? Dvs träffar du dina barn varannan helg? (och på lov ect). Det lät lite otydligt i början..? 

    Jag förstår givetvis det tuffa i att dina barn uttrycker sig som som de gör (vilket troligtvis kommer utifrån ord de får höra från sin mamma)... Har väldigt svårt att se att en 7-åring och 4-åring uttrycker den typen av känslor gentemot en förälder (såvida de inte bevittnat oro och bråk i hemmet)... 

    Så, börja "boxa upp" (compartmentalize) sakerna i ditt liv. Dina barn och er relation i en box. Din "medförälderrelation" till ditt ex i en annan box. Din nuvarande relation med din flickvän i en anna box. 

    Håll isär dessa (!). Börja inte att mixa ihop alla dessa, för då kommer du tappa fokus och du kommer att bli "tokig".

    Visa dina barn att du finns här. När du är tillsammans med dina barn var närvarande och "härvarande". Fokusera på er relation (utan känslor kring exet, utan känslor kring din nuvarande).

    Strulet med ditt ex det tar du "vid sidan av". 

    Prata och sök stöd hos din flickvän. Absolut.

    Ja, din relation till dina barn kommer till viss del bli annorlunda. Livet blir i viss mån annorlunda när man separerar, skiljer sig. När man får ett annat umgänge med/till sina barn. Men, det behöver inte bli till det sämre. Över tid så kan det bli "annorlunda bra".

    Men ge inte upp på dina barn (!).


    Tack för ditt genomarbetade svar! Jag håller med dig i ditt tankesätt och det är väl det jag gör - fokuserar på barnen i första hand. Anledningen till att det blir rörigt är förmodligen för att jag blandar ihop alla boxar tillsammans och har svårt att se en ljusning i det. Mina barn betyder allt för mig och hade jag hamnat i ett val där det gäller att ta beslut om barnen och flickvännen så hade det utan tvekan varit barnen, oavsett hur ont det gör. 

    Vad gäller umgängestiden för helger så håller hon tiderna, men jag upplever att barnen är negativt inställda till att hänga med mig utifrån vad hon har sagt till dom, bla att jag skulle vara farlig. När de står i hallen och säger att de inte vill hänga med står hon j bakgrunden och ler och lyfter på axlarna. Så hon hindrar Inte mig i praktiken till att hämta barnen men hon gör inte heller ett försök i att motivera barnen till en mer positiv inställning utan snarare tvärtom. Vad gäller veckodagar där jag slutat tidigt och vill åka upp för att hitta på något med barnen slutar hon oftast svara i telefon när jag är påväg upp, sist fick jag ringa hennes pappa och då sa han att hon tagit ut barnen på någon aktivitet. 

    Jag kommer aldrig ge upp på mina barn. Det som oroar mig är att jag och min nuvarande aldrig kommer få det liv vi vill ha utan att relationen med barnen riskeras på en alldeles för hög nivå, och det är den tanken som får mig känns skuld i att behålla min flickvän (hon vet om alla dessa bitar och vill ändå stanna kvar) och slösa hennes tid och i slutändan behöva såra henne.
  • Anonym (J)
    Andersjanss skrev 2025-10-29 14:42:12 följande:
    Tack för ditt genomarbetade svar! Jag håller med dig i ditt tankesätt och det är väl det jag gör - fokuserar på barnen i första hand. Anledningen till att det blir rörigt är förmodligen för att jag blandar ihop alla boxar tillsammans och har svårt att se en ljusning i det. Mina barn betyder allt för mig och hade jag hamnat i ett val där det gäller att ta beslut om barnen och flickvännen så hade det utan tvekan varit barnen, oavsett hur ont det gör. 

    Vad gäller umgängestiden för helger så håller hon tiderna, men jag upplever att barnen är negativt inställda till att hänga med mig utifrån vad hon har sagt till dom, bla att jag skulle vara farlig. När de står i hallen och säger att de inte vill hänga med står hon j bakgrunden och ler och lyfter på axlarna. Så hon hindrar Inte mig i praktiken till att hämta barnen men hon gör inte heller ett försök i att motivera barnen till en mer positiv inställning utan snarare tvärtom. Vad gäller veckodagar där jag slutat tidigt och vill åka upp för att hitta på något med barnen slutar hon oftast svara i telefon när jag är påväg upp, sist fick jag ringa hennes pappa och då sa han att hon tagit ut barnen på någon aktivitet. 

    Jag kommer aldrig ge upp på mina barn. Det som oroar mig är att jag och min nuvarande aldrig kommer få det liv vi vill ha utan att relationen med barnen riskeras på en alldeles för hög nivå, och det är den tanken som får mig känns skuld i att behålla min flickvän (hon vet om alla dessa bitar och vill ändå stanna kvar) och slösa hennes tid och i slutändan behöva såra henne.
    Håll dig till fastställda tider. Ge upp att försöka få till andra tider när det uppstår möjlighet
    Barnen är sju och fyra. En timme efter de är hemma hos dig kommer de ha glömt vad mamman har sagt under förutsättning att ni har det bra tillsammans.
    Lyssna på råden ovan om boxar. Du grötar ijhop allt och det tar onödigt mycket av din energi
     
  • Anonym (Grabb)
    Andersjanss skrev 2025-10-29 14:42:12 följande:
    Tack för ditt genomarbetade svar! Jag håller med dig i ditt tankesätt och det är väl det jag gör - fokuserar på barnen i första hand. Anledningen till att det blir rörigt är förmodligen för att jag blandar ihop alla boxar tillsammans och har svårt att se en ljusning i det. Mina barn betyder allt för mig och hade jag hamnat i ett val där det gäller att ta beslut om barnen och flickvännen så hade det utan tvekan varit barnen, oavsett hur ont det gör. 

    Vad gäller umgängestiden för helger så håller hon tiderna, men jag upplever att barnen är negativt inställda till att hänga med mig utifrån vad hon har sagt till dom, bla att jag skulle vara farlig. När de står i hallen och säger att de inte vill hänga med står hon j bakgrunden och ler och lyfter på axlarna. Så hon hindrar Inte mig i praktiken till att hämta barnen men hon gör inte heller ett försök i att motivera barnen till en mer positiv inställning utan snarare tvärtom. Vad gäller veckodagar där jag slutat tidigt och vill åka upp för att hitta på något med barnen slutar hon oftast svara i telefon när jag är påväg upp, sist fick jag ringa hennes pappa och då sa han att hon tagit ut barnen på någon aktivitet. 

    Jag kommer aldrig ge upp på mina barn. Det som oroar mig är att jag och min nuvarande aldrig kommer få det liv vi vill ha utan att relationen med barnen riskeras på en alldeles för hög nivå, och det är den tanken som får mig känns skuld i att behålla min flickvän (hon vet om alla dessa bitar och vill ändå stanna kvar) och slösa hennes tid och i slutändan behöva såra henne.
    Det fetade.

    Förstår givetvis känslan i att ha två små barn som "inte vill", och samtidigt en mamma som står steget bakom och rycker på axlarna och "hånler" lite. 

    Men det får du försöka skaka av dig. Främst ditt ex beteende. Barnen är små.

    Livet är annorlunda, så även för barnen (!). Inte för att jag tycker att du skall jobba med "mutor", men, du har allt att vinna på att se till att du och dina barn får en trevlig helg tillsammans. Var närvarande. Släpp exet, släpp det negativa när du och barnen väl sitter i bilen tillsammans. Då är det ni som gäller! Skapa nya minnen tillsammans! Ge energi, och tanka energi!

    Det där med "spontanbesök". Den är jag inte lika säker på. Även om tanken är god så är jag rädd för att du i sak ställer till det mest för dig själv, just nu. Du ringer, och ringer. Ditt ex slutar svara i telefon. Det blir ett störmoment åt båda håll. Du söker kontakt med ex-svärfar, du får svar, men då är barnen iväg på annat håll. Den tror jag bara kommer att sänka dig, och det kommer säkert också påverka ditt ex och få henne att bara ha taggarna utåt än mer. Om möjligt, försök att "planera" detta mer i förväg, men det är inte säkert att det går. Då kan det vara bättre att "avstå", även om du känner att du vill och tid och möjlighet finns.
  • Anonym (Anonym2)

    Hur ser du själv framtiden om du fortsätter med din flickvän? Tror du att ni någonsin kommer kunna känna er som en familj? Att barnen sannolikt kommer vara negativt inställda mot henne betyder inte nödvändigtvis att det är för att deras mamma manipulerar dem (även om hon gör det också), jag tycker att det är en helt förståelig reaktion från deras sida. Accepterar din familj din nya eller kommer de också ha svårt att upprätthålla en isig relation mot bakgrund av vad hon gjort? Tror du att det någonsin kommer fungera att ha t ex gemensamma firanden av födelsedagar/student/bröllop etc? Barnen kommer alltid sätta sin mamma framför din nya och om det inte fungerar får du nog kallt räkna med att de inte heller kommer vilja ha med dig på dessa tillställningar. 


    Är det en konsekvens du är beredd att ta? Tror du behöver släppa tankesättet att ditt ex tar makten och styr över dig. Det var du som valde att agera som du gjorde och detta är de på intet sätt oförutsägbara konsekvenserna av de val du gjort. Det är inte någon annan som satt dig i denna sitsen, det är du själv.

  • Anonym (Grabb)
    Anonym (Anonym2) skrev 2025-10-29 20:22:26 följande:

    Hur ser du själv framtiden om du fortsätter med din flickvän? Tror du att ni någonsin kommer kunna känna er som en familj? Att barnen sannolikt kommer vara negativt inställda mot henne betyder inte nödvändigtvis att det är för att deras mamma manipulerar dem (även om hon gör det också), jag tycker att det är en helt förståelig reaktion från deras sida. Accepterar din familj din nya eller kommer de också ha svårt att upprätthålla en isig relation mot bakgrund av vad hon gjort? Tror du att det någonsin kommer fungera att ha t ex gemensamma firanden av födelsedagar/student/bröllop etc? Barnen kommer alltid sätta sin mamma framför din nya och om det inte fungerar får du nog kallt räkna med att de inte heller kommer vilja ha med dig på dessa tillställningar. 


    Är det en konsekvens du är beredd att ta? Tror du behöver släppa tankesättet att ditt ex tar makten och styr över dig. Det var du som valde att agera som du gjorde och detta är de på intet sätt oförutsägbara konsekvenserna av de val du gjort. Det är inte någon annan som satt dig i denna sitsen, det är du själv.


    Ojojoj... Det var stora ord och starka spekulationer av domedagskaraktär.

    Barnen är 7 respektive 4. TS har all tid i världen att bygga en fin relation till sina barn, han har säkert redan idag en fin relation. MEN den är givetvis annorlunda för han har ett ganska begränsat umgänge.

    Finns inget som säger att barnen kommer ha en negativ inställning till TS nya flickvän. Däremot så ser jag ingen anledning till att den relationen behöver forceras fram i nuläget. Bästa TS kan göra är att fokusera på sin relation till barnen.

    Även om man blir utsatt för otrohet, eller är otrogen, så kan man försöka hantera det på ett vuxet sätt, speciellt gentemot sina barn. Det kallas för föräldraskap (!).

    Huruvida det kommer att fungera att ha diverse sociala tillställningar tillsammans, det ligger på TS och hans ex att fundera kring och hitta lösningar för. Även det kallas för föräldraskap (!). Sen är det inget som säger att man måste fira varenda födelsedag tillsammans som den "gamla" familj man en gång var år ut och år in efter en skilsmässa. Somliga gör det, somliga gör det inte.

    Att barnen kommer att älska sin mamma det ligger i sakens natur. Men du får det att låta som någon slags tävling? Sköter TS korten rätt så kan säkerligen barnen få en fin relation till TS nya flickvän också, vad tiden lider.

    TS ex må ha all anledning i världen att tycka illa om TS. Men hon kommer bara skapa problem för sig själv om hon låter den ilskan och bitterheten sippra ut över deras gemensamma barn. 

    Varför måla faan på väggen?!?
  • Anonym (Och igen)
    Andersjanss skrev 2025-10-29 14:30:33 följande:
    Vilket härligt och sarkastiskt svar! :) Vet inte om du missade detaljen i att det var hon som var otrogen först, jag valde att förlåta henne för detta och fortsätta jobba på relationen FÖR barnens skull men jag gick mer eller mindre in i väggen under denna tiden då jag var ensam om att kämpa för detta. När det sedan blev omvända roller så var det andra bullar. Ska tilläggas att min exfru under hela den här tiden har varit otroligt manipulativ, skickat hem falska brev för att sätta käppar i hjulet för oss, fakekonton som skrivit till kollegor för att sätta mig i en dålig position på jobbet, you name it.

    Anledningen till att uppdelning blev som den blev är för att jag har ett jobb (välutbildad förövrigt) som inte tillåter mig att ha barnen varannan vecka och min exfru var inte flexibel i hennes tankesätt kring andra lösningar som hade kunnat gå. Ska jag vara helt ärlig så tror jag att detta har varit hennes plan hela tiden 
    Det finns ingen sarkasm där, det är fakta. Ert drama, tja, du känner dig tydligen berättigad till att bryta upp er familj.

    Att ditt jobb inte passar är ju inte relevant här. Du har valt att skaffa barn, då tar man sitt ansvar. Vad är man för person om man går med på att träffa sina barn varannan helg och lov, det undrar jag. Tiden du träffar dom kommer att minska ju äldre dom blir, det brukar bli så.
  • Andersjanss
    Anonym (Och igen) skrev 2025-10-30 11:57:31 följande:
    Det finns ingen sarkasm där, det är fakta. Ert drama, tja, du känner dig tydligen berättigad till att bryta upp er familj.

    Att ditt jobb inte passar är ju inte relevant här. Du har valt att skaffa barn, då tar man sitt ansvar. Vad är man för person om man går med på att träffa sina barn varannan helg och lov, det undrar jag. Tiden du träffar dom kommer att minska ju äldre dom blir, det brukar bli så.
    Vi hade en överenskommelse om uppdelad tid när vi bodde i samma stad. Hade mamman tagit ansvar för barnen så hade hon inte flyttat till en annan stad - det är väl ett gemensamt ansvar? Enda anledningen till att jag godkände detta var för att hon spelade på sin psykiska ohälsa i den stad vi gemensamt bodde i, det skulle jag säga är osjälviskt. Skulle jag enbart tänkt på mig själv hade jag aldrig låtit de flyttat härifrån. Så det går väl att se ur olika perspektiv 
  • Anonym (Och igen)
    Andersjanss skrev 2025-10-30 12:12:53 följande:
    Vi hade en överenskommelse om uppdelad tid när vi bodde i samma stad. Hade mamman tagit ansvar för barnen så hade hon inte flyttat till en annan stad - det är väl ett gemensamt ansvar? Enda anledningen till att jag godkände detta var för att hon spelade på sin psykiska ohälsa i den stad vi gemensamt bodde i, det skulle jag säga är osjälviskt. Skulle jag enbart tänkt på mig själv hade jag aldrig låtit de flyttat härifrån. Så det går väl att se ur olika perspektiv 
    Eller så spelade hon inte utan en del människor är faktiskt ärliga och ljuger inte. Vad du tycker är inte vad som är relevant här utan vad som är bäst för barnen ni har satt till världen. Att du har ett jobb där det inte funkar att ha barn skulle du ju ha tänkt på innan. Vad hade du gjort om mamman hade dött t ex, fosterhem? Det hoppas jag ju inte så det finns ju antagligen lösningar. Olika platser ja. Återigen, era barn har inte bett om att få finnas till så det är ni som får anpassa er när ni nu har valt åt barnen.

    Ja, olika perspektiv. Jag tycker du borde tänka mindre på dig själv och se det från dina barns fortsatta liv. Finns det lösningar du inte har använt dig av, t ex att be ditt ex om ursäkt för hur du valde att avsluta? Ibland kan det hjälpa att lyfta blicken och försöka sätta dig i nån annans sits.
  • Andersjanss
    Anonym (Och igen) skrev 2025-10-30 12:36:45 följande:
    Eller så spelade hon inte utan en del människor är faktiskt ärliga och ljuger inte. Vad du tycker är inte vad som är relevant här utan vad som är bäst för barnen ni har satt till världen. Att du har ett jobb där det inte funkar att ha barn skulle du ju ha tänkt på innan. Vad hade du gjort om mamman hade dött t ex, fosterhem? Det hoppas jag ju inte så det finns ju antagligen lösningar. Olika platser ja. Återigen, era barn har inte bett om att få finnas till så det är ni som får anpassa er när ni nu har valt åt barnen.

    Ja, olika perspektiv. Jag tycker du borde tänka mindre på dig själv och se det från dina barns fortsatta liv. Finns det lösningar du inte har använt dig av, t ex att be ditt ex om ursäkt för hur du valde att avsluta? Ibland kan det hjälpa att lyfta blicken och försöka sätta dig i nån annans sits.

    Hade hon satt barnen i första hand så borde inte hon flyttar från första början. Hon har dessutom möjligheten att jobba på distans och har kvar jobbet i vår tidigare hemstad. Jag har bett om ursäkt och iprincip lagt mig platt inför hela situationen, men det förändrar inte det faktum att hon använder barnen som vapen i att försöka såra mig. Jag förstår inte hur du kan vända på situationen till att det skulle vara hon som sätter barnen i första rum. Ja det är en jobbig situation men jag oroar mig framförallt i hur barnen faktiskt tar skada av det här.
  • Anonym (Och igen)
    Andersjanss skrev 2025-11-01 16:42:04 följande:

    Hade hon satt barnen i första hand så borde inte hon flyttar från första början. Hon har dessutom möjligheten att jobba på distans och har kvar jobbet i vår tidigare hemstad. Jag har bett om ursäkt och iprincip lagt mig platt inför hela situationen, men det förändrar inte det faktum att hon använder barnen som vapen i att försöka såra mig. Jag förstår inte hur du kan vända på situationen till att det skulle vara hon som sätter barnen i första rum. Ja det är en jobbig situation men jag oroar mig framförallt i hur barnen faktiskt tar skada av det här.
    Det handlar inte om vem som har rätt eller fel, det är ingen kamp där nån ska vinna. 

    Jag står inte på någons sida annat än era barns. Du är ju känslomässigt engagerad så att du ser med skygglappar, du ser mestadels din egen situation, det är lättare som totalt utomstående att se klarare.

    Frågan du borde ställa dig är varför ditt ex är så fientlig mot dig som du beskriver henne. Varför tror du? Det finns ju patologiskt folk men dom är otroligt sällsynta så det är inte så mkt att ta med i beräkningen. Kan det finnas något som skulle få henne att backa?
  • Lynx123

    Jag funderar också lite på det här med ilskan. Gick du bakom din frus rygg i flera år så anser hon säkert att du är ett ärkekräk. Inte för att det bettigar att använda barnen som vapen, men kan det kanske ligga mer bakom all denna vrede?

  • Anonym (Och igen)
    Lynx123 skrev 2025-11-02 09:00:03 följande:

    Jag funderar också lite på det här med ilskan. Gick du bakom din frus rygg i flera år så anser hon säkert att du är ett ärkekräk. Inte för att det bettigar att använda barnen som vapen, men kan det kanske ligga mer bakom all denna vrede?


    Ja precis. Har man satsat på fel häst baserat på falsk fakta så kan det ha påverkat livsval, hade man vetat sanningen så kunde man ha gjort andra saker under den tiden. T ex.
Svar på tråden Manipulation - umgängessabotage?