Man som aldrig har fel.

Vilket oerhört konstruktivt råd för att komma framåt i dialogen!!!

TS, du behöver fråga dig om du skall ta råd av bittra kvinnor på FL som vill göra allt för att kasta smuts på din man. Dom skiter din mans positiva sidor, dom skiter i hur det blir eller går för barnen.

Egentligen skiter dom i hur det blir för dig också. Under täckmanteln av att "hjälpa dig"vill dom få ut sin egen bitterhet mot män. Att försöka rädda äktenskapet finns inte deras tankevärld

 ?Eller om du skall söka professionell hjälp. 

Det går inte att ignorer honom
Han kommer inte ändra på sig

Du har två val
1) Gilla läget för resten av livet
2) Dra vidare

Vad väljer du?

Du förväntar dig att jag ska välja här och nu? Nej, riktigt så fungerar det inte. 

Nej, men du måste ta ett beslut för eller senare.

Genom att inte ta något beslut väler du alternativ 1)

För du är så hjälpsam? Ska ts bara sitta och ta emot skit? Som en tyst och snäll liten flicka kanske?

Hur fungerar det då?

Fast du har ju valt redan, just nu väljer du ju att stanna. Det valet har du gjort för länge sedan, det var ju inte i förra veckan det började.

Är du nöjd med ditt val?

Ignorera Realisten, han försöker bara provocera.

Uppenbarligen har din man stora problem med sitt beteende, vilket drabbar omgivningen i varierande grad. Främst er i familjen.

Kanske har ditt man blivit deprimerad, eller så är hans förändrade beteende ett tecken på begynnande sjukdom. Det kan ibland debutera redan i 50-årsåldern. Det är inte lika vanligt som senare, men det förekommer. Uteslut inte den möjligheten, om han inte har varit så här knepig tidigare.

Det blir dock svårt om han vägrar söka hjälp. Förr eller senare kommer dock alla ta avstånd från honom. Även barnen, om det går för långt.

Hur känner du själv? Vad vill du?

Att undvika diskussioner med din man är inte hållbart i längden, även om du går iväg varje gång han sätter igång. Att ge honom rätt och ta på dig skulden för husfridens skull, är också helt fel väg att gå. På sikt skulle det bryta ner dig totalt, plus att ni då blir dåliga förebilder för era barn. Då lär ni dem att det är så en relation ska vara. Indirekt lär du dem att acceptera skit.

Självklart behöver du inte fatta beslut på en gång, men du bör fundera på vilka möjligheter du har, samt vad som är mest hälsosamt i längden. Det bästa vore förstås om din man kom till insikt och sökte hjälp, samt att det ledde till en positiv förändring. Men hur stora tror du chanserna är för det? 

Det är ju därför jag startat tråden, för att jag insett att jag behöver nya perspektiv på situationen. Jag har fortsatt en förhoppning om att det ska lösas, men hoppet minskar. För varje gång det här händer, tappar jag mer och mer respekt för min man. Allt oftare finner jag honom patetisk och skrattretande och fortsätter det, kommer det till slut leda till att jag helt och hållet saknar respekt för honom. Än så länge har han flera goda sidor som jag uppskattar, men den uppskattningen lär minska.

Jag tror inte att min man är dement. Han kan absolut vara deprimerad, eller så har han någon typ av NPF-diagnos som gått att hålla i schack så länge barnen varit små och han kunnat lägga mycket fokus på sig själv och sin återhämtning. Nu kräver barnen mer, både fysiskt och psykisk.

Jag hoppas du inser att han redan tappat sin respekt för dig.

Är du trygg annars i relationen och inte rädd för honom så kan du faktiskt fråga honom om hur han själv upplever situationer då han inte kan erkänna fel. Försök att ställa frågor där du genuint vill lära dig förstå honom. Vad som händer i honom när han märker att han har fel, om hur han själv I stunden hör sina egna lögner. Han kommer förmodligen inte vilja prata om det, eller gå runt ämnet. Då säger du bara att det är något du måste få prata om och förstå. Det är något ni måste hantera på annat sätt än genom bråk. Sedan berättar du varför med de orden du skrev ovan. Att du emotionellt börjar ta avstånd från honom mer och mer för varje gång ni hamnar i de situationerna. va tydlig och hård med att det här är något han måste kunna prata om, om den här relationen ska fungera i längden. 

Han kommer förmodligen be dig om exempel och dessa exempel kommer han att använda för att slippa prata om det. Säg då istället att om han på allvar inte förstår vad du pratar om så är problemet större än du trodde. Säg att du inte tror på honom när han säger att han inte förstår vilka situationer det gäller och att det faktiskt är ointressant. Han precis som alla andra har faktiskt svårt att erkänna fel eller säga förlåt, men i olika grad. Det är mänskligt och vi har mycket svårare när vi är i affekt. Återgå sedan till frågan vad som händer i honom när det händer. vill han inte prata om det då, säg att det inte är något du kommer att släppa. Säg att du tror på relationen, men inte så länge ni inte kan prata om detta. 

 

Nu är det inte jag som behöver stå ut med honom och jag vet ju bara vad som framkommit här, men enligt mig är det i det sammanhanget NOLL skillnad mellan att kalla dig som person efterbliven eller kalla saker du gör för efterblivet. Det faktum att han är petig och ska börja jiddra semantik i den frågan visar både på att han är medveten om laddningen OCH att han drar mästrandet till sin spets.

Det är lätt för mig att sitta här på läktaren och komma med synpunkter och jag kan bara beklaga den situationen du beskriver. Jag hoppas verkligen att något i den här tråden gjuter mod i dig att bita ifrån.

Då hälsar en 50-årig man här att det enda som är efterblivet i hela den här historien är mannens beteende. Försök snacka bort det med att det kommer från bittra, manshatande kvinnor. Det här kommer smack rakt upp och ner från en man med huvudet rätt påskruvat och jag poängterar att man säger inte så till sin partner - aldrig någonsin, under några som helst omständigheter.

Du Jimmy, det här med att jamsa med det som flera kvinnor redan har skrivit, det ger dig inga pluspoäng. För dig verkar det jätteviktigt att skriva det som majoriteten redan har skrivit.

Om du är 50 år gammal bör du begripa att det finns två sidor av historien och att vi bara får höra TS version. Ta dig samman och försök se helheten i historien och inte bete dig som en 14-årig flicka som inte vågar annat än att följa grupptrycket härinne.  

Ett bra och konstruktivt råd! Se detta TS :)

Jag hade nog frågat om han tror att kuken trillar av om han erkänner att han har fel.