Människor som hatar sina vänner?

1. Tror det går åt båda hållen egentligen..
2."-" samma svar där. Eller att ja, man måste titta till sig själv också.
Du har helt rätt och en vettig inställning.

3. Nä, det tror jag (och utan att känna dig) Kan man sen inte gå, är man bara tydlig att berätta varför man inte kan gå.. Så är det sen upp till den man säger det till att acceptera läget'

4. Ja, Sociala medier har ändrat människan!
..Men sen, vänner, äkta sådana dom vet man vem dom är-
Det är dom kan höra av sig till varje dag om det skulle vara så, eller inte alls på jättelänge och dom har fortfarande inte ont utav det, dom ska man hålla hårt i osv.

Jag vill ändå tro att detta fenomen är långt mycket äldre än sociala medier. Jag minns så väl allt skitsnack och elakt skvaller om den "bästa vännen" så fort tillfället gavs, personer som mest bara verkade umgås i rädsla för att vara ensamma och som egentligen inte trivdes ihop, hur vissa verkade byta "bästa vän" en gång i veckan även om de egentligen inte stod varandra särskilt nära. Ibland blev jag förvånad när jag hörde andra prata om sina "bästa vänner" men de kunde knappt berätta vad bästa vännen hade för yrke, om hen var i förhållande eller ej eller vad bästa vännen gjorde när de inte umgicks tillsammans. Människor som helt verkade sakna personkemi men som ändå kallade sig nära vänner.

Jag har alltid föredragit ett fåtal nära vänner framför en massa ytligt bekanta, men det är klart att man får bekantskaper som inte blir mycket djupare när man har många hobbies, kollegor, kurskamrater etc. Jag är trots allt en extrovert person som mår bra av att lära känna nya personer och ibland leder det till djupare vänskap, men inte alltid och det är okej.

Jag har alltid varit lite försiktig med vem jag räknar som mina vänner, jag föredrar att ha känt någon i åtminstone några månader innan jag börjar klassa dem som vänner snarare än bekanta.

Jag tror att sociala medier ställer till det lite eftersom man kan luras att man känner varandra djupare än vad man egentligen gör, och att det blir lättare att starta konflikter när man inte måst göra det mot personens ansikte.

Fast du är faktiskt ingen vidare vän om du inte kan offra EN kväll i livet på hennes fest, även om tiden kanske är obekväm. Man ger och tar, som i alla relationer.

Är jag? Har flera barn och bor en timmes enkel restid från henne, men jag glömde en liten detalj. Kommunikationen går bara varannan timme. Så om jag ska vara där så måste jag åka kl 19. Sedan finns det ingen kommunikation tillbaka innan klockan 6 dagen efter. Sista tåget går 22 och det tåget ligger 30 minuter från henne Och jag har en liten bebis. 

Vem börjar ens en fest 21? Du anser att det är en rimlig prioritering när man dessutom själv somnar 21:30 utan problem? 

 

Du gör helt rätt.

Om hon blir arg över det säger det bara något om henne.

Har man barn ska familjen vara nummer 1.