Anonym (Sand)

Thu 6 Nov 22:07

17 svar

Svärmor som ständigt går över gränsen!

För att berätta bakgrunden till den ganska kalla relationen jag har till min svärmor, så skulle vi behöva skriva en trilogi. Men kort sagt är detta en människa som ständigt går över gränsen. Kan ta beslut gällande ens hem när man är borta. Kan i egenskap av barnvakt ringa upp sin läkarvän och få medicin utskriven och ge till barnet som ?kändes varmt? Medicin som hen inte tål. Och så en son (min man) som är kraftigt medberoende och har finansierat hennes framfart under en hel livstid.

Nu till saken. Köpte ett par helt nya och väldigt dyra jeans till min son som var lite lösa, det är så modellen är. ?Så kan de inte sitta? tyckte hon och tog helt för egen maskin beslutet att sy in dem i midjan när jag inte var hemma. De blev istället alldeles för tighta och det ser inte klokt ut. Nu till min fråga, om det hade varit ni, hade ni gjort likadant med ert barnbarn, ( i vårt fall er sons barn) om ni vet att ert barns partner är den som köper och betalar för barnens kläder? Eller hade ni ex skickat ett sms? ?Hej, såg att x byxa var lite lång och hen kliver på byxbenen. Om du vill kan jag sy upp dem. Vill du det??

Som förtydligande är detta inte en fråga om byxor, utan en fråga om hur mycket man ska tolerera att någon annan kliver in och bestämmer över ens huvud.

Anonym (Noli me tangere)

Fri 7 Nov 07:47

#1

Jag hade inte släppt in henne i hemmet igen om hon inte kan hålla fingrarna i styr. Och förklara att så blir det när du inte respekterar mig.

Hade själv en svärmor som planterade om i våra rabatter utan att fråga, lärde vårt barn riva sönder böcker och leka med glasögon så det försökte riva sönder våra böcker och kasta våra glasögon i golvet, satte in växter som jag är allergisk mot, proklamerade på släktfest utan att fråga varken oss eller vårt barn att barnet skulle vara fadder i kyrkan åt en småkusin när vi är ateister, osv osv.

Man får dra gräns, porta människan ett tag och se till att sonen får åka till henne med barnen och de får kanske ha enklare kläder med dit i så fall. Kanske lär hon sig veta hut, kanske inte.

Anonym (?)

Fri 7 Nov 07:53

#2

Som vanligt är huvudproblemet inte svärmor utan din partner. Så länge ni inte har en gemensam linje kring detta kommer det fortsätta.

Ta ett snack med honom. Bestämma hur ni ska ha det och låt honom hantera sin mamma. Kan du inte lösa det måste du inse att det är ett paket du skaffat barn med, en man och hans mamma. Kan du acceptera det eller behövs det någon drastisk åtgärd.

Sen, varför är hon barnvakt, har nyckel?

Anonym (Sand) Trådstartaren

Fri 7 Nov 11:15

#3

Anonym (?) skrev 2025-11-07 07:53:33 följande:

Som vanligt är huvudproblemet inte svärmor utan din partner. Så länge ni inte har en gemensam linje kring detta kommer det fortsätta.

Ta ett snack med honom. Bestämma hur ni ska ha det och låt honom hantera sin mamma. Kan du inte lösa det måste du inse att det är ett paket du skaffat barn med, en man och hans mamma. Kan du acceptera det eller behövs det någon drastisk åtgärd.

Sen, varför är hon barnvakt, har nyckel?

Håller med dig, och den tanken har jag tänkt många gånger. Hur länge klarar man av att leva med en partner som är plus mamma? Barnvakt är hon inte längre, det gav jag upp när jag insåg hur mycket mer det kostade än smakade. Och nyckel har hon inte. Hon är däremot expert på att nästla sig in och passa på när jag inte är där, dvs när det bara är min man och barnen. Och som vanligt tar min man fram argumentet, men hon vill ju bara vara snäll. Och absolut, men det är obehagligt med människor som går över gränsen, som saknar känsla för respekt. Och som resultat hamnar jag och min man istället i ständiga konflikter. Efter att hon har åkt hem till sig. Mätt och belåten.

Anonym (Sand) Trådstartaren

Fri 7 Nov 11:21

#4

Anonym (Noli me tangere) skrev 2025-11-07 07:47:29 följande:

Jag hade inte släppt in henne i hemmet igen om hon inte kan hålla fingrarna i styr. Och förklara att så blir det när du inte respekterar mig.

Hade själv en svärmor som planterade om i våra rabatter utan att fråga, lärde vårt barn riva sönder böcker och leka med glasögon så det försökte riva sönder våra böcker och kasta våra glasögon i golvet, satte in växter som jag är allergisk mot, proklamerade på släktfest utan att fråga varken oss eller vårt barn att barnet skulle vara fadder i kyrkan åt en småkusin när vi är ateister, osv osv.

Man får dra gräns, porta människan ett tag och se till att sonen får åka till henne med barnen och de får kanske ha enklare kläder med dit i så fall. Kanske lär hon sig veta hut, kanske inte.

Du skriver hade en svärmor. Ni separerade? Och var det svärmor som blev dealbreakern eller att din partner inte klarade av att sätta ned foten? För där slits jag mellan två typer av irritation, en gentemot henne, men en minst lika stor gentemot min man som inte fattar hur detta plockar oss sönder och samman!

Anonym (Hmmm)

Fri 7 Nov 11:27

#5

Anonym (Sand) skrev 2025-11-07 11:15:02 följande:

Håller med dig, och den tanken har jag tänkt många gånger. Hur länge klarar man av att leva med en partner som är plus mamma? Barnvakt är hon inte längre, det gav jag upp när jag insåg hur mycket mer det kostade än smakade. Och nyckel har hon inte. Hon är däremot expert på att nästla sig in och passa på när jag inte är där, dvs när det bara är min man och barnen. Och som vanligt tar min man fram argumentet, men hon vill ju bara vara snäll. Och absolut, men det är obehagligt med människor som går över gränsen, som saknar känsla för respekt. Och som resultat hamnar jag och min man istället i ständiga konflikter. Efter att hon har åkt hem till sig. Mätt och belåten.

Fråga honom på vilket sätt det är snällt att:
- förstöra kläder
- göra barnet sjukt genom att ge medicin barnet inte tål
- alla andra saker hon gör som du inte nämnt
- skapa konflikter mellan dig och din man pga hennes gränslöshet

Lista precis allt som antingen resulterar i extra kostnader (ersätta saker hon förstört), extra arbete samt konflikter mellan dig och maken. Svärmor är säkerligen fullt medveten om vad hon orsakar mellan dog och hennes son o h målet är väl att splittra er så hon får ta hand om sonen utan konkurrens igen.

Det kan vara så att du och maken behöver parterapi för att kunna hitta ett gemensamt sätt att hantera henne (och för att han ska förstå vad hon ställer till med när hon är "snäll").

Jesper f

Fri 7 Nov 13:25

#6

Anonym (Sand) skrev 2025-11-07 11:21:41 följande:

Du skriver hade en svärmor. Ni separerade? Och var det svärmor som blev dealbreakern eller att din partner inte klarade av att sätta ned foten? För där slits jag mellan två typer av irritation, en gentemot henne, men en minst lika stor gentemot min man som inte fattar hur detta plockar oss sönder och samman!

Nu kan inte jag utifrån bedömma hela er situation och relation, men min fundering är om inte hela den här saken hamnat på fel perspektiv?

Jag tror, liksom din man, inte heller att din svärmor gör dessa saker för att vara elak med dig/er, utan snarare av att hon har behov av en känsla att känna sig behövd, inkluderad och älskad i er familj - och det ter sig i dessa "klåfingriga" yttringar som du beskriver.

Om du och din man skulle vara bättre sammansvetsade som ett team hemma, skulle det möjligen gå att styra svärmors "klåfingrighet" mer dit den skulle kunna göra större nytta och orsaka er betydligt mindre irritation? Självklart kommer svärmor aldrig att ändra sig till 100%, hon är den hon är - bär på de sociala arv/uppfostran hon har med sig, men tänker mer - kan man få ned denna "driftighet" mer till en nivå som är mindre irritabel och i vart fall emellanåt FAKTISKT kan bli till riktig nytta - och i övrigt kanske man måste hålla henne upptagen med lite "uppfunna" projekt?

Försöka skjuta bort henne lär vara ganska döfödd taktik, den torde redan ha inträffat om hon inte är totalt social tondöv - men sysselsätta henne kanske kan vara ett gångbart alternativ? I grund och botten är det garanterat en jättegod grundtanke med omsorg om er - annars skulle hon inte göra nått av sakerna - men som råkar ut för otrolig otur och blir plumt i utförandet? Jag tror i sammanhanget det är viktigt att förstå att svärmor agerar utifrån sitt perspektiv av världen, inte nödvändigtvis realiteten som alla andra ser den.

Tänker, att sen är det väll lite som allt annat i livet, man får välja sina strider. Givetvis måste man som vuxen kunna sätta gränser och stopp, men att man inte i alla situationer/sammanhang kan få exakt sin vilja igenom - men att det kanske inte spelar sådär jättestor roll om 100 år, att det är problemlösningen som sådan som är fokus, inte exakt metoden.

Anonym (Alla dessa svärmödrar)

Fri 7 Nov 14:35

#7

Och som alla andra svärmorstrådar så var det här ingenting du hade den blekaste om innan ni planerade bröllop barn och villa....

Jag älskar mitt ex mamma, min nuvarandes mamma hade jag gärna sluppit men jag hade ju aldrig ens flyttat ihop med karln om det hade varit en dealbreaker liksom, då hade jag själv backat istället för att bilda familj

Anonym (Hmmm)

Fri 7 Nov 15:06

#8

Anonym (Alla dessa svärmödrar) skrev 2025-11-07 14:35:55 följande:

Och som alla andra svärmorstrådar så var det här ingenting du hade den blekaste om innan ni planerade bröllop barn och villa....

Jag älskar mitt ex mamma, min nuvarandes mamma hade jag gärna sluppit men jag hade ju aldrig ens flyttat ihop med karln om det hade varit en dealbreaker liksom, då hade jag själv backat istället för att bilda familj

Och precis som med män som verkar hur bra som helst innan barnen och sen tappar konceptet helt efter barnen, så kan även svärmödrar (eller ens egen mamma) tappa förståndet när barnbarnen kommer.

Anonym (P)

Fri 7 Nov 15:30

#9

Anonym (Alla dessa svärmödrar) skrev 2025-11-07 14:35:55 följande:

Och som alla andra svärmorstrådar så var det här ingenting du hade den blekaste om innan ni planerade bröllop barn och villa....

Jag älskar mitt ex mamma, min nuvarandes mamma hade jag gärna sluppit men jag hade ju aldrig ens flyttat ihop med karln om det hade varit en dealbreaker liksom, då hade jag själv backat istället för att bilda familj

Det brukar vara när barnen kommer som problemen börjar.

De mer extrema fallen är sådana från dag 1, men en svårmor av normalgraden låter sin son ha ett eget vuxenliv och börjar inte lägga sig i förrän det finns småttingar, som hon vill ta hand om som om de vore hennes egna.

Anonym (C)

Fri 7 Nov 15:55

#10

Anonym (?) skrev 2025-11-07 07:53:33 följande:

Som vanligt är huvudproblemet inte svärmor utan din partner. Så länge ni inte har en gemensam linje kring detta kommer det fortsätta.

Ta ett snack med honom. Bestämma hur ni ska ha det och låt honom hantera sin mamma. Kan du inte lösa det måste du inse att det är ett paket du skaffat barn med, en man och hans mamma. Kan du acceptera det eller behövs det någon drastisk åtgärd.

Sen, varför är hon barnvakt, har nyckel?

Ja, det är partnern som ska tag i detta.

Anonym (Farmor)

Fri 7 Nov 16:02

#11

Anonym (P) skrev 2025-11-07 15:30:24 följande:

Det brukar vara när barnen kommer som problemen börjar.

De mer extrema fallen är sådana från dag 1, men en svårmor av normalgraden låter sin son ha ett eget vuxenliv och börjar inte lägga sig i förrän det finns småttingar, som hon vill ta hand om som om de vore hennes egna.

Och så finns vi svärmödrar som gärna låter våra söner med fruar ta hand om sina barn själva.
Personligen umgås jag gärna men att ansvara för barnen tackar jag definitivt nej till.

Jag är så klar med ansvar för barn som någon någonsin kan bli.

Anonym (P)

Fri 7 Nov 17:29

#12

Anonym (Farmor) skrev 2025-11-07 16:02:53 följande:

Och så finns vi svärmödrar som gärna låter våra söner med fruar ta hand om sina barn själva.
Personligen umgås jag gärna men att ansvara för barnen tackar jag definitivt nej till.

Jag är så klar med ansvar för barn som någon någonsin kan bli.

Absolut!

Långtifrån alla svärmödrar är svårmödrar.

Anonym (Sand) Trådstartaren

Sat 8 Nov 21:00

#13

Anonym (Alla dessa svärmödrar) skrev 2025-11-07 14:35:55 följande:

Och som alla andra svärmorstrådar så var det här ingenting du hade den blekaste om innan ni planerade bröllop barn och villa....

Jag älskar mitt ex mamma, min nuvarandes mamma hade jag gärna sluppit men jag hade ju aldrig ens flyttat ihop med karln om det hade varit en dealbreaker liksom, då hade jag själv backat istället för att bilda familj

Intressant att du nämner det, för detta beteende uppstod ca en månad efter vår förste sons födsel.

Anonym (Sand) Trådstartaren

Sat 8 Nov 21:02

#14

Anonym (Farmor) skrev 2025-11-07 16:02:53 följande:

Och så finns vi svärmödrar som gärna låter våra söner med fruar ta hand om sina barn själva.
Personligen umgås jag gärna men att ansvara för barnen tackar jag definitivt nej till.

Jag är så klar med ansvar för barn som någon någonsin kan bli.

Så fint att höra! Tänker så mycket på den svärmor/farmor jag vill/hoppas få vara i framtiden.

Anonym (Sand) Trådstartaren

Sat 8 Nov 21:09

#15

Anonym (Hmmm) skrev 2025-11-07 15:06:49 följande:

Och precis som med män som verkar hur bra som helst innan barnen och sen tappar konceptet helt efter barnen, så kan även svärmödrar (eller ens egen mamma) tappa förståndet när barnbarnen kommer.

EXAKT så var det även i detta fall. När sonen föddes kom problemen! Då när vi blev en riktig familj och sannolikt när det gick upp för henne att jag och barnet från och med nu skulle bli en prioritet högre än henne. Då måste man förstås gå in och störa. Bara man får uppmärksamhet så får det kosta vad det kosta vill!

Anonym (Knos)

Sat 8 Nov 21:28

#16

Anonym (Sand) skrev 2025-11-08 21:00:22 följande:

Intressant att du nämner det, för detta beteende uppstod ca en månad efter vår förste sons födsel.

Så var det hos oss också. Hon spårade ur. Men min man sa ifrån och det är fortfarande smågrejer som kommer upp, men det har blivit så mycket bättre. Det är maken/sonen som behöver sätta stopp och visa att han är vuxen nu.

Anonym (Noli me tangere)

Sun 9 Nov 09:05

#17

Anonym (Sand) skrev 2025-11-07 11:21:41 följande:

Du skriver hade en svärmor. Ni separerade? Och var det svärmor som blev dealbreakern eller att din partner inte klarade av att sätta ned foten? För där slits jag mellan två typer av irritation, en gentemot henne, men en minst lika stor gentemot min man som inte fattar hur detta plockar oss sönder och samman!

Min svärmor gick bort för sex år sedan.

Det som räddade oss som par var att min man till fullo insåg hur gränslös och martyrisk hon var, även om hon oftast menade väl, och stod enad med mig när det gällde vårt barn t.ex..

Men ändå har vi nog haft mer bråk om henne än om något annat, genom åren.
För även om man är överens om att en person beter sig orimligt så kan det vara svårt att bestämma vad man ska göra åt det.

Nu är det så lugnt och fint allting och vi kan äntligen njuta av julen istället för att ha ångest från oktober.

Svärmor som ständigt går över gränsen!

INNEHÅLL