30 timmar per vecka på förskola för barn med föräldraledig mamma/pappa hemma

Jag skrev kraven på dagens föräldrar - vad har du och din storasyster med det att göra?
De skyhöga kraven: man ska snabbt tillbaka till jobbet, speciellt som kvinna. Som man kan det angå att stanna hemma längre, då är man feministisk, men om man som kvinna väljer att stanna hemma och det passar familjen, är man bakåtvänt och framförallt helt dum i huvudet. Så senast efter ett år ska man tillbaka till jobbet, fast helst tidigare, för föräldraledigheten ska ju vara exakt 50-50.
Helst ska man jobba heltid, fast att gå lite ner i tid under några år är okej. Men inte för mycket, jobbar man mindre än 30 timmar i veckan är man en lat jävel. Är båda tillbaka på jobbet, ska den som slutar först stressa till förskolan för att hämta barnen. Våga inte hoppa in i en affär på vägen för att köpa ett paket mjölk, det är förbjudet och dessutom visar det att man skiter i barnet. Nej, barnet ska hämtas snabbast möjligt och sedan får man släpa ett trött barn samma väg tillbaka för att köpa den där mjölken. Det är så bra föräldrar gör.

Mellan förskolan och läggdags måste man ägna hela sin uppmärksamhet åt barnet, för att kompensera de många timmarna ifrån varandra. Då måste man hojta och visa hur kul man har, det kallas för kvalitetstid.

Och så får man inte glömma att mamma och pappa absolut inte får börja och sluta på samma tid. Nej, de måste jobba om varandra, för att minska barnens tid på förskolan. Om föräldrarna då knappat har tid med varandra, får man utstå med, för det är bara barnen som räknas, och förskolan är ju så hemsk, därför måste man se till att ha barnen där så kort tid som möjligt.

Men förskolan är även extremt viktigt pedagogisk verksamhet, så om du inte skickar barnet dit är det lika hemsk. Vid ett års åldern ska barnet dit, 1 1/2 är också okej. Men är barnet redan två år eller ännu äldre, usch, då hänger den stackarn redan efter och utvecklas inte som den ska. Men innan ett år får man inte heller börja, för då vill man tydligen inte ha sitt barn, det är ju uppenbart.

På helgerna måsta man göra utflykter och aktivera barnen och erbjuder upplevelser och stimulans och allt möjligt annat kul. Vara hemma och leka? Oi då, varför fick du ens barn!?

Under veckan ska barnen ha organiserade fritidsaktiviteter för att utveckla sina intressen och talanger. Har dina barn inte det, bryr du dig inte om barnen. En aktivitet minst måste det vara senast från 4 år, så du visar att ditt barn är viktigt för dig. Men det får inte heller vara för många aktiviteter, för det betyder att du inte klarar av att ha barnet själv, dessutom blir barnet stressat. Så två aktiviteter per vecka ska det vara, mindre och du är lat, fler och du är både lat och en tigermamma/-pappa.

Sedan får man inte glömma lekträffarna. Det är av yttersta vikt att man regelbundet bjuder hem kompisar från förskolan, så barnet kan vårda sina relationer. Annars kommer barnet bli socialt handikappat och det är ditt fel.

Det är av yttersta vikt att man är lugn hela tiden. Som förälder har du inga känslor, för man vill ju inte att barnen gör något bara för att det gör mamma/pappa glad eller låter bli att göra något för att det gör mamma/pappa ledsen. Allt barnen gör måste kommer ur en intrinsisk motivation. Allt annat är manipulativt och barnet kommer aldrig få lära känna sig själv och får psykiska men för livet.
Och höj för fan inte rösten, då skapar du ett livslångt trauma!

Det är även extremt viktigt att du skyddar barnet från all skada, men samtidigt låter det utveckla sin självständighet och utforska omvärlden. Se alltså till att det är exakt rätt antal blåmärken och skrapsår på benen. Har ditt barn för få, är du en hönsmamma och ditt barn kommer att vara okapabel till ett självständigt liv tills det är 50. Har barnet däremot för många, är det försummelse.

Och tänk inte ens på att hålla tillbaka ditt barn på armen mots dess vilja när det håller på att springa framför en bil - det är barnmisshandel och leder till en utredning av soc!

När man anländer till förskolan, måste dessutom barnet och samtliga kläderna vara rena och hela. En klädesplagg med ett litet hål i innebär försummelse och finns det lite smuts på kläderna eller håret är rufsin är det kört, då har man uppenbarligen gett upp totalt och struntar fullständigt i sitt föräldraskap.

Och så måste man såklart se till att man träna regelbundet för att hålla sig snygg och hälsosam och för att vara ett bra förebild för barnen. Och sin relation måste man vårda. Och hushållet måste vara i perfekt skick. Och så måste man komma i säng i tid.

Och glöm för fan inte att man äter tacos på fredagar!

Har jag glömt något? 

Jag skrev kraven på dagens föräldrar - vad har du och din storasyster med det att göra?
De skyhöga kraven: man ska snabbt tillbaka till jobbet, speciellt som kvinna. Som man kan det angå att stanna hemma längre, då är man feministisk, men om man som kvinna väljer att stanna hemma och det passar familjen, är man bakåtvänt och framförallt helt dum i huvudet. Så senast efter ett år ska man tillbaka till jobbet, fast helst tidigare, för föräldraledigheten ska ju vara exakt 50-50.
Helst ska man jobba heltid, fast att gå lite ner i tid under några år är okej. Men inte för mycket, jobbar man mindre än 30 timmar i veckan är man en lat jävel. Är båda tillbaka på jobbet, ska den som slutar först stressa till förskolan för att hämta barnen. Våga inte hoppa in i en affär på vägen för att köpa ett paket mjölk, det är förbjudet och dessutom visar det att man skiter i barnet. Nej, barnet ska hämtas snabbast möjligt och sedan får man släpa ett trött barn samma väg tillbaka för att köpa den där mjölken. Det är så bra föräldrar gör.

Mellan förskolan och läggdags måste man ägna hela sin uppmärksamhet åt barnet, för att kompensera de många timmarna ifrån varandra. Då måste man hojta och visa hur kul man har, det kallas för kvalitetstid.

Och så får man inte glömma att mamma och pappa absolut inte får börja och sluta på samma tid. Nej, de måste jobba om varandra, för att minska barnens tid på förskolan. Om föräldrarna då knappat har tid med varandra, får man utstå med, för det är bara barnen som räknas, och förskolan är ju så hemsk, därför måste man se till att ha barnen där så kort tid som möjligt.

Men förskolan är även extremt viktigt pedagogisk verksamhet, så om du inte skickar barnet dit är det lika hemsk. Vid ett års åldern ska barnet dit, 1 1/2 är också okej. Men är barnet redan två år eller ännu äldre, usch, då hänger den stackarn redan efter och utvecklas inte som den ska. Men innan ett år får man inte heller börja, för då vill man tydligen inte ha sitt barn, det är ju uppenbart.

På helgerna måsta man göra utflykter och aktivera barnen och erbjuder upplevelser och stimulans och allt möjligt annat kul. Vara hemma och leka? Oi då, varför fick du ens barn!?

Under veckan ska barnen ha organiserade fritidsaktiviteter för att utveckla sina intressen och talanger. Har dina barn inte det, bryr du dig inte om barnen. En aktivitet minst måste det vara senast från 4 år, så du visar att ditt barn är viktigt för dig. Men det får inte heller vara för många aktiviteter, för det betyder att du inte klarar av att ha barnet själv, dessutom blir barnet stressat. Så två aktiviteter per vecka ska det vara, mindre och du är lat, fler och du är både lat och en tigermamma/-pappa.

Sedan får man inte glömma lekträffarna. Det är av yttersta vikt att man regelbundet bjuder hem kompisar från förskolan, så barnet kan vårda sina relationer. Annars kommer barnet bli socialt handikappat och det är ditt fel.

Det är av yttersta vikt att man är lugn hela tiden. Som förälder har du inga känslor, för man vill ju inte att barnen gör något bara för att det gör mamma/pappa glad eller låter bli att göra något för att det gör mamma/pappa ledsen. Allt barnen gör måste kommer ur en intrinsisk motivation. Allt annat är manipulativt och barnet kommer aldrig få lära känna sig själv och får psykiska men för livet.
Och höj för fan inte rösten, då skapar du ett livslångt trauma!

Det är även extremt viktigt att du skyddar barnet från all skada, men samtidigt låter det utveckla sin självständighet och utforska omvärlden. Se alltså till att det är exakt rätt antal blåmärken och skrapsår på benen. Har ditt barn för få, är du en hönsmamma och ditt barn kommer att vara okapabel till ett självständigt liv tills det är 50. Har barnet däremot för många, är det försummelse.

Och tänk inte ens på att hålla tillbaka ditt barn på armen mots dess vilja när det håller på att springa framför en bil - det är barnmisshandel och leder till en utredning av soc!

När man anländer till förskolan, måste dessutom barnet och samtliga kläderna vara rena och hela. En klädesplagg med ett litet hål i innebär försummelse och finns det lite smuts på kläderna eller håret är rufsin är det kört, då har man uppenbarligen gett upp totalt och struntar fullständigt i sitt föräldraskap.

Och så måste man såklart se till att man träna regelbundet för att hålla sig snygg och hälsosam och för att vara ett bra förebild för barnen. Och sin relation måste man vårda. Och hushållet måste vara i perfekt skick. Och så måste man komma i säng i tid.

Och glöm för fan inte att man äter tacos på fredagar!

Har jag glömt något? 

Det kan du bara kolla upp om du inte tror på att kraven är högre idag än de var förr.

Och sluta släng i ansiktet på vad denna tråd handlar om och inte, det är inte du som dikterar reglerna för vad som diskuteras och inte i tråden 

Det finns många outtalade förväntningar på dig och länder du inte av dom så får du var lycklig att du är så ovetande om dom 🙄 
nja, jag tror inte att psykologhjälp är svaret 😂. snarare att föräldrar börjar stötta varandra och ha förståelse för varandras behov än att klanka på varandra. 

Ja, det är ju så dags att säga det nu. Det blir ju lätt en tråkig ton haranger som ?lat?, du borde inte skaffat fler barn? etc. utdelas när de flesta gör så gott de kan

Folk brukar inte uppskatta att få nedvärderande ord kastade på sig 😉

Jag skrev kraven på dagens föräldrar - vad har du och din storasyster med det att göra?
De skyhöga kraven: man ska snabbt tillbaka till jobbet, speciellt som kvinna. Som man kan det angå att stanna hemma längre, då är man feministisk, men om man som kvinna väljer att stanna hemma och det passar familjen, är man bakåtvänt och framförallt helt dum i huvudet. Så senast efter ett år ska man tillbaka till jobbet, fast helst tidigare, för föräldraledigheten ska ju vara exakt 50-50.
Helst ska man jobba heltid, fast att gå lite ner i tid under några år är okej. Men inte för mycket, jobbar man mindre än 30 timmar i veckan är man en lat jävel. Är båda tillbaka på jobbet, ska den som slutar först stressa till förskolan för att hämta barnen. Våga inte hoppa in i en affär på vägen för att köpa ett paket mjölk, det är förbjudet och dessutom visar det att man skiter i barnet. Nej, barnet ska hämtas snabbast möjligt och sedan får man släpa ett trött barn samma väg tillbaka för att köpa den där mjölken. Det är så bra föräldrar gör.

Mellan förskolan och läggdags måste man ägna hela sin uppmärksamhet åt barnet, för att kompensera de många timmarna ifrån varandra. Då måste man hojta och visa hur kul man har, det kallas för kvalitetstid.

Och så får man inte glömma att mamma och pappa absolut inte får börja och sluta på samma tid. Nej, de måste jobba om varandra, för att minska barnens tid på förskolan. Om föräldrarna då knappat har tid med varandra, får man utstå med, för det är bara barnen som räknas, och förskolan är ju så hemsk, därför måste man se till att ha barnen där så kort tid som möjligt.

Men förskolan är även extremt viktigt pedagogisk verksamhet, så om du inte skickar barnet dit är det lika hemsk. Vid ett års åldern ska barnet dit, 1 1/2 är också okej. Men är barnet redan två år eller ännu äldre, usch, då hänger den stackarn redan efter och utvecklas inte som den ska. Men innan ett år får man inte heller börja, för då vill man tydligen inte ha sitt barn, det är ju uppenbart.

På helgerna måsta man göra utflykter och aktivera barnen och erbjuder upplevelser och stimulans och allt möjligt annat kul. Vara hemma och leka? Oi då, varför fick du ens barn!?

Under veckan ska barnen ha organiserade fritidsaktiviteter för att utveckla sina intressen och talanger. Har dina barn inte det, bryr du dig inte om barnen. En aktivitet minst måste det vara senast från 4 år, så du visar att ditt barn är viktigt för dig. Men det får inte heller vara för många aktiviteter, för det betyder att du inte klarar av att ha barnet själv, dessutom blir barnet stressat. Så två aktiviteter per vecka ska det vara, mindre och du är lat, fler och du är både lat och en tigermamma/-pappa.

Sedan får man inte glömma lekträffarna. Det är av yttersta vikt att man regelbundet bjuder hem kompisar från förskolan, så barnet kan vårda sina relationer. Annars kommer barnet bli socialt handikappat och det är ditt fel.

Det är av yttersta vikt att man är lugn hela tiden. Som förälder har du inga känslor, för man vill ju inte att barnen gör något bara för att det gör mamma/pappa glad eller låter bli att göra något för att det gör mamma/pappa ledsen. Allt barnen gör måste kommer ur en intrinsisk motivation. Allt annat är manipulativt och barnet kommer aldrig få lära känna sig själv och får psykiska men för livet.
Och höj för fan inte rösten, då skapar du ett livslångt trauma!

Det är även extremt viktigt att du skyddar barnet från all skada, men samtidigt låter det utveckla sin självständighet och utforska omvärlden. Se alltså till att det är exakt rätt antal blåmärken och skrapsår på benen. Har ditt barn för få, är du en hönsmamma och ditt barn kommer att vara okapabel till ett självständigt liv tills det är 50. Har barnet däremot för många, är det försummelse.

Och tänk inte ens på att hålla tillbaka ditt barn på armen mots dess vilja när det håller på att springa framför en bil - det är barnmisshandel och leder till en utredning av soc!

När man anländer till förskolan, måste dessutom barnet och samtliga kläderna vara rena och hela. En klädesplagg med ett litet hål i innebär försummelse och finns det lite smuts på kläderna eller håret är rufsin är det kört, då har man uppenbarligen gett upp totalt och struntar fullständigt i sitt föräldraskap.

Och så måste man såklart se till att man träna regelbundet för att hålla sig snygg och hälsosam och för att vara ett bra förebild för barnen. Och sin relation måste man vårda. Och hushållet måste vara i perfekt skick. Och så måste man komma i säng i tid.

Och glöm för fan inte att man äter tacos på fredagar!

Har jag glömt något?