• Anonym (MissK)

    Syskon med dålig självkänsla

    Hur pratar man med ett syskon om dennes livssituation? 


    Min lillebror har hela sitt liv strävat efter att göra karriär, han har försakat det mesta i sitt liv och lagt allt fokus på jobbet, han är nu över 40 år och har inte gjort några karriäravancemang över huvudtaget. Jobbat på samma position dom senaste 15 åren. 


    Problem börjar nu uppstå i vår familj, min bror blir alltmer bitter och desperat över bristen på framgång och tar till alltmer desperata metoder för att nå sina mål, signalerar tydligt att han mår psykiskt dåligt, dricker för mycket och är väldigt bitter på våra föräldrar som han nu beskyller för att inte nått någon framgång i karriären. 


    Vill bara ta ett tydligt snack med honom och förklara att det här med karrirär inte är något för alla och för en del spelar det ingen roll hur hårt man arbetar eller vad man uppoffrar och att det kanske är bättre att acceptera situationen och istället satsa på någon trevlig hobby eller familjebildning. Men är orolig att han bara kommer skuldbelägga mig och att det kommer skada vår relation.


    Ur min synpunkt har min bror väldig dålig självinsikt, han hade förmodligen aldrig klarat av en roll som chef i ett företag, det smärtar mig att han inte ger upp och att han väljer att fortsätta plåga sig på detta sätt. 


    Jag själv har inte heller gjort karriär i mitt yrkesliv, jag hade en gång ambitionen men jag lade snabbt ner den när jag förstod att mina chanser var små attt avancera och har sedan dess gjort det som krävts på jobbet och lagt energi på familj och hobbies istället. 


     


     

  • Svar på tråden Syskon med dålig självkänsla
  • Anonym (Ellen)

    Jättesvårt att ta upp men jag skulle ändå försöka. På ett ödmjukt sätt och med den bästa av intentioner. Kanske inte ens direkt utan bara försöka föra in samtalet på ämnet vid ett antal tillfällen först. Och prata på det viset som du skriver här, människors olikheter, fallenhet för olika saker, slumpen, bitterhet, att ibland blir det som det blir, acceptans mm. 
    Och sen efter en tid mer direkt mot den aktuella frågan.

    Han lär ju inte må så bra han heller om det börjat mynna ut i bitterhet och att han anklagar andra! Tycker han att det är deras fel att HAN inte avancerat eller att DE borde gjort mer av sina respektive yrkesliv?

    Jag har inte varit i  riktigtden sitsen och jag har väl inte direkt "gjort karriär" heller. Varken jag eller mina tre syskon är i chefsposition och har inte haft ambitionen att hamna där. Men jag (som dessutom råkar vara äldst) har haft väldigt lätt för mig och av alla jobb jag sökt genom åren är det nog bara ett som jag inte fått. Pga jag sökt tjänster jag trott mig kunna landa men också för att jag har haft rätt kompetens och tydligen varit attraktiv att anställa.
    Då har det varit en balansgång att komma med stöd och råd för oftast får jag bara hör "lätt för dig att säga". ÄVEN fast det är syskonen själva som bett mig om råd eller hjälp inom studie-och yrkeslivet. Det är inte så att jag försökt pracka på dem saker. Och jag har verkligen inte utgått från mig själv utan kan skifta perspektiv.

    Så jag förstår verkligen svårigheten. Just nu har ett av mina syskon precis påbörjat en utbildning inom en bransch som jag själv inte hade valt pga rätt så "mättad" men där har hen bara kört på och ser detta som sin nyckel till ett nytt arbetsliv. Vi övriga är rätt så skeptiska men det måste hen ändå liksom få inse själv, att det kanske blir några hundår eller tillbaka till det gamla innan man lyckas i sitt nya yrke. Vi får se.

  • Anonym (Missy)

    Jag tror inte att du ska komma med en massa råd och förmaningar, men prata med honom och fråga hur han har det. Berätta att du är orolig. Bjud hem honom lite oftare och visa att du finns där som stöd. Se till att han verkligen känner att han är älskad. 

Svar på tråden Syskon med dålig självkänsla