Vi firar aldrig farsdag - någon annan?
Jag vet att det finns exempel på frånvarande och dåliga pappor och då är det inte konstigt att deras barn inte vill fira dom. Men så är det inte i vårt fall.
Min man, och tillika far till våra barn, har aldrig blivit firad på farsdag. För han vill inte helt enkelt. Men jag blir alltid firad på morsdag och är väldigt glad och tacksam över det. Min man blir heller aldrig uppvaktad på sin födelsedag (även om han skulle fylla jämt) och inga julklappar heller till honom. För han vill inte det heller. Men vi andra i familjen firas alltid och alla andra får julklappar. Själv är han väldigt engagerad och aktiv i att uppmärksamma och fira oss men själv vill han inte ha något. Och det har alltid varit så och vi har fått lära oss och acceptera det. Han är väldigt engagerad i familjen och har alltid varit engagerad i barnen. Han drar halva lasset i allt som rör familjen och hushållet. Minst. Det är inte bara vi i hans familj som inte uppvaktar honom utan även alla andra runt omkring har fått lära sig att han inte vill ha det.
Det har alltid kännts lite märkligt men jag, och alla, har fått lära oss att acceptera det. Han har berättat att det är något som han kände redan som barn (när han blev firad). Att han var väldigt obekväm och att allt kändes fel.
Så vi är en familj där alla firas och uppvaktas. Dock inte min man.
Finns det någon annan familj där det ser likadant ut?
