• Anonym (diamoNd)

    Offerkofta på svärmor

    Jag håller på att tappa det. Min svärmor går över alla grännser. Jag och min man har nu en tid börjat prata om att skaffa barn nu inom snar framtid men med min  svärmor i bilden vill jag inte skaffa barn med min man då jag vet att hon kommer krossa många grännser.

    Listan är lång på vad hon har gjort ska försöka göra de kort o koncist så man får någon typ av helbild. 

    Till en början älskade jag henne då hon va så snäll och sociala men nu är hon bara en energi tjuv som vet bäst och alla ska alltid lyssna på henne. 

    När jag började märka av hennes kontrollbehov var när vi skulle köpa hus. Vi hade hittat ett hus som passade vår prisklass med de drömmar vi hade. Vi tog med henne en dag föe att visa huset. Hon va så glad för våran skull och tyckte verkligen vi hade hittat ett paradis. Dagen efter när jag och min sambo skulle till jobbet och påvägen lämna vår hund hos henne för passning sa hon att hon måste prata med oss om en sak som har hållt henne vaken hela natten. Hon tyckte inte alls att vi ska köpa huset då hon själv bott i hus en gå g i tiden och vet hur mycket jobb det är med ett hus. Utan  vi kan ha huset som ett sommarställe och bo kvar i stan. Vi förklarar att det inte är ekonomiskt möjligt för oss. Då säger hon att det är så vi ska göra och hon kan betala 4tusen av hyran på lägenheten bara vi inte flyttar. Jag blir så ställd att jag blir stum o sedan brister ut i gråt så fort vi lämna.

    Nästa sak jag märkte är att hon är besatt av min uppmärksamhet och beundran av henne. Hon pratar så mycket att man inte kan få en syl i vädret. Min man sa låtsats bara som att du lyssnar på henne. Men det går ej då hon hela tiden frågar mig om jag lyssnar på vad hon säger och sedan ställer kontrollfrågor för att se så jag hört vad hon sagt. Så jag börja använda hunden som ursäkt för att kunna komma ifrån henne och kunna få andas lite genom att hunden och jag går på långpromenad.

    När vi reste utomlands gick hon med på att passa våra djur, 2 katter lite höns och ankor samt hunden men hunden fick avlivas samma dag vi reste då han hade cancer och nu blivit slö samt slutat äta och rädda honom visste vi inte gick tyvärr. Men hon skulle bara ge djuren vatten och mat de 6dagar vi var borta. Hon rotade i mina garderober och möblerade om vårt hem. Där o då satte jag o sambon ner foten. Hon tog på sig största offerkoftan som finns och allt var mitt fel. Hon sa men det var ju mitt hem den veckan... Jag tappade det totalt och skrev ett sms till henne med precis som min sambo hade gjort. Det var väldigt pedagogiskt och inga påhopp utan dett är våra grännser för vårt hem. Ingen går i vår privata sfär (garderober) och ingen möblerar om hos oss. Vi kunde ju inte hitta något när vi väl kom hem. Samt att hon valt att separera en anka ur hans flock varje dag 3h om dagen för att hon va rastlös och ville ha något att göra med någon (ankan)

    Där börja kaoset... Jag blev boven i detta även om min man skrivit till henne först. Hon anser att hon inte gjort något fel och att han inte borde säga åt henne att hon inte har gjort något fel utan det är allt mitt fel att min man sa till henne och att han borde sagt till mig att det är min mamma hon bodde här 1vecka och få göra vad hon vill...

    Han stod på sig mot sin mamma vilket sluta med att hon börja baktala mig och säga att jag hatar henne till alla. Sa till min man att jag gått bakom ryggen på honom och haft kontakt med hans bror och tjej och försökt skapa en allians mot henne och att vi ska hata henne tillsammans. Hans bror och tjej bor inte ens i Sverige och jag träffar dom aldrig utan att hela hans familj är med o har inte någon kontakt med dem alls. Min man förstod att allt det bara va lögner från hennes sida. 

    Hon bad då även att få tillbaka hennes värmefläkt min man fick av henne som gova. Jag plockade då ihop allt hon gett oss (saker hon hittat i soprum tex spis, bord, damsugare och mycket mer) som vi tänkt ta till skroten då vi varken bett om o få dessa skrotsaker eller behövt då vi har redan dubbletter av allt sedan vi blev tillsammans för 3 år sedan. 

    Nu har hon tagit avstånd och säger att jag förbjudit henne att komma hem till oss vilket jag inte gjort. Men både jag och min man tycker det är skönt att hon inte hör av sig varjedag längre.

    Nu vill hon gå i familjeterapi då vi inte gett hennes ilska någon uppmärksamhet. Hon ringer till min mans bror och tvingar honom ringa till min man och försöka skapa fred. Han förklarar att vi har bara satt grännser, ingen får gå i våra garderober utan tillstånd, ingen får möblera om hos oss utan tillstånd, vi vill inte ha massa gåvor som kommer från ett soprum eller från hennes överfulla vind. Vill man ge oss något för man vill bli av med det eller sett något i ett soprum som man vill ge oss så frågar man oss först.

    Jag har sagt ok till familjeterapi då hon betalar allt , hon känner att vi måste gå dit nu för att hennes familj är förstörd. Jag kan tänka mig  gå dit bara dit för att ännu en gång markera våra grännser samt framtida grännser gällande framtida barn.jag vet att hon inte kommer respektera mig som nybliven mamma och kommer säga att jag gör allt fel och måste göra såhär.. kan hon säga till mig vilken rutt jag ska gå när jag skulle rasta min hund kommer hon säga till hur jag ska göra med mitt barn även om jag som 10åring fick ta hand om min lillebror störredelen av hans uppväxt då vår mamma blev funktionshindrad efter födeln av min bror. 

    Ville bara ventilera mig och även få lite input från er om jag är helt galen och hemsk eller om jag faktiskt kan råka ha en narcissist till svärmor. Nu vet jag att ni inte kan veta om hon är det då ni har alldeles för lite kött på benen om henne men hon är en miss perfekt. Kommer vi på en plan så ratar hon den första dagen för att nästa dag komma med våran plan som hennes egna idé och säga att såhär gör vi nu och ta all creed för de. När man påminner henne om hennes grundplan så säger hon att nää det har jag aldrig sagt...

    What to do. Så många tankar så förvirrad. Vill jag ha en framtid med henne som svärmor. Vet att min man tar mitt parti i alla lägen och kommer även göra det den dagen vi blir föräldrar. Han är underbar bara att han vill ju självklart fortfarande kunna ha lite kontakt med sin mamma utan att hon beter sig såhär.

  • Svar på tråden Offerkofta på svärmor
  • Anonym (Olivia)

    Svårt. Verkligen jättesvårt.
    Och jag läser att din man tar ditt/ert parti nu men hur kommer det bli om ni får barn? Hon kommer att vara på honom och han kanske faller till föga för det "är klart hon måste få umgås med sitt barnbarn". Hans syskon kanske också kommer vara på honom. Jag tror inte jag hade pallat...

  • Anonym (Kitty)

    Tyvärr verkar du ha råkat ut för en narcissistisk svärmor från helvetet. Bra att du ser det nu. Jag fann mig i en sån i 20 år och kan bara ge ett röd: släpp inte henne närmare. Gå INTE med på något av hennes villkor. 

    Min svärmor ville bestämma det ena och det andra hos oss, och blev kränkt när jag försiktigt sa nej. Såna här svärmödrar är manipulativa och accepterar inte att deras son har en annan kvinna än de. De vill gärna veta ALLT. Min svärmor har också rotat runt bland mina saker. Läst min dagbok! Kollat tvättkorg, vad vi har för rengöringsmedel med mera. Du KAN INTE ha en normal relation med henne. På det du berättar är hon en sån som man måste hålla på avstånd pga hennes sjuka kontrollbehov.

  • Anonym (Olga)

    Gå med på terapin och stå på er. 


    Skulle en möjlig väg att gå kunna vara att din svärmor inte är välkommen i ert hem längre och din man träffar henne i hennes hem, på stan etc? Vill han ha kontakt med sin mamma? 


    Så som du beskriver din svärmor låter det inte som att hon kan ändra sig utan ni får hitta sätt att hantera henne. 


    Finns det en svärfar? Har hon vänner eller andra släktingar som hon träffar? 

  • Anonym (en kvinna)

    Vi skulle börja gå i terapi med min svärmor en gång men hon sprang ut därifrån redan på första mötet och vägrade komma tillbaka. Hon klarade inte av att bli ifrågasatt det minsta av ett proffs heller. Så troligen är det rätt riskfritt för er del att gå dit- det lär inte bli långvarigt.

    Min man har alltid varit enig om att svärmors övertramp är övertramp. Det har gjort att relationen hållit även om det har funnits tider när jag tänkt på att skiljas för att slippa henne. Värst var det när vårt barn var litet. Vi var inte ensamma om att få nog utan även hennes svägerska G hade tagit avstånd och vägrade ens svara hej i telefon om svärmor ringde, då bara gav hon luren till sin man.

    I vårt fall var det oro som var det värsta. Min man kunde aldrig berätta ens att han varit lite förkyld en vecka, så skulle svärmor direkt ringa runt till hela släkten och säga att han nog hade lunginflammation eller cancer och troligen skulle dö och därför var det synd om HENNE! för det var alltid slutpoängen. När jag fick missfall i v 13 fick jag trösta henne för hon hade minsann förlorat ett barnbarn och jag var säkert infertil och nu skulle hon väl aldrig få några barnbarn alls!

    Det där tänket är absurt och blir rätt jobbigt efter några år, men uthållighet vinner. En dag finns de inte mer och då kan man kanske tänka på det snälla de gjort istället.

  • Anonym (diamoNd)
    Anonym (Olivia) skrev 2025-11-09 14:49:55 följande:

    Svårt. Verkligen jättesvårt.
    Och jag läser att din man tar ditt/ert parti nu men hur kommer det bli om ni får barn? Hon kommer att vara på honom och han kanske faller till föga för det "är klart hon måste få umgås med sitt barnbarn". Hans syskon kanske också kommer vara på honom. Jag tror inte jag hade pallat...


    Det är det jag jag med tänker, hur kommer det bli då. Vi två har dok diskuterat detta och han är just nu med på vad jag vill och önskar när jag är gravd, vid födseln samt de första året med barnet. Hon kommer antagligen vara väldigt på honom men han vet hur värdefullt barnet kommer vara för mig medtanke på att jag förlorade min lillebror i en trafikolycka. Hans bror kommer definitivt vara på honom då hans bror är så curlad och gör allt för henne så han kan fortsätta vara hennes curlade bebis. 

    Jag kommer verkligen inte klara av det om hon ska va så giftig och han släpper på våra regler och grännser men jag hoppas verkligen att han fortsätter stå på sig som han gör nu!!
  • Anonym (diamoNd)
    Anonym (Kitty) skrev 2025-11-09 15:17:12 följande:

    Tyvärr verkar du ha råkat ut för en narcissistisk svärmor från helvetet. Bra att du ser det nu. Jag fann mig i en sån i 20 år och kan bara ge ett röd: släpp inte henne närmare. Gå INTE med på något av hennes villkor. 

    Min svärmor ville bestämma det ena och det andra hos oss, och blev kränkt när jag försiktigt sa nej. Såna här svärmödrar är manipulativa och accepterar inte att deras son har en annan kvinna än de. De vill gärna veta ALLT. Min svärmor har också rotat runt bland mina saker. Läst min dagbok! Kollat tvättkorg, vad vi har för rengöringsmedel med mera. Du KAN INTE ha en normal relation med henne. På det du berättar är hon en sån som man måste hålla på avstånd pga hennes sjuka kontrollbehov.


    Det verkar som detta ja och det är många fler saker hon alltid gör men som verkar va av vänlighet men nu när jag ser den stora hela bilden förstår jag att allt snällt har varit för hennes egen vinning och för att kunna ha ett grepp om oss. 

    Känns skönt att jag inte verkar vara helt delulo och att du med kan se de röda flaggorna. Jag är väldigt bestämd om att inte ge henne någon mer info om mig eller mitt liv samt familj och jag kommer aldrig någonsin mer ta emot någon gåva heller så hon kan ha en hållhake på mig och sen försöka dränera mig. 

    Jag har tydligt sagt till henne att jag aldrig vara min mans mamma eller ta hennes plats. Jag vill vara kvinnan han skapar en familj med. Antagligen därför hon säger att hennes familj är förstörd med för att han ska nu gå vidare med sin egna familj. 

    Det är så som du säger och jag tycker verkligen synd om dig att du med har råkat ut för en som vill veta allt och rota i allt. Allt det har hänt mig förutom dagboken då jag inte har någon. Jag kommer verkligen försöka hålla henne på avstånd! Men jag funderar på att de gånger det inte går så funderar jag på att bara göra allt som hon säger man inte ska göra. Tillexempel hon hatar sköljmedel och om hon ser på när jag tvättar kan jag ju bara råka ta lite väl mycket och gå därifrån ifrån och inte bry mig om hennes åsikt bara för att bevisa att jag gör hur jag vill när jag vill och att hennes ord eller råd inte är något jag kommer lyssna på alls. Det kan ju antingen bli bu eller bä men hoppas på att det får henne till att inse att hon inte kommer kunna rubba mig och om hon inte gillar hur jag gör något på mitt sett i mitt hem så kan hon dra. Tänker att man serverar det lite för att sen visa att man har har grännser och de ska följas vresig hon gillar de eller inte så länge hon är hos oss.

    Hoppas du mår bra idag trotts allt du gått igenom. Tack för din stöttning !! 
    Anonym (Olivia) skrev 2025-11-09 14:49:55 följande:

    Svårt. Verkligen jättesvårt.
    Och jag läser att din man tar ditt/ert parti nu men hur kommer det bli om ni får barn? Hon kommer att vara på honom och han kanske faller till föga för det "är klart hon måste få umgås med sitt barnbarn". Hans syskon kanske också kommer vara på honom. Jag tror inte jag hade pallat...


    Det är det jag jag med tänker, hur kommer det bli då. Vi två har dok diskuterat detta och han är just nu med på vad jag vill och önskar när jag är gravd, vid födseln samt de första året med barnet. Hon kommer antagligen vara väldigt på honom men han vet hur värdefullt barnet kommer vara för mig medtanke på att jag förlorade min lillebror i en trafikolycka. Hans bror kommer definitivt vara på honom då hans bror är så curlad och gör allt för henne så han kan fortsätta vara hennes curlade bebis. 

    Jag kommer verkligen inte klara av det om hon ska va så giftig och han släpper på våra regler och grännser men jag hoppas verkligen att han fortsätter stå på sig som han gör nu!!
  • Anonym (diamoNd)
    Anonym (Olga) skrev 2025-11-09 15:34:55 följande:

    Gå med på terapin och stå på er. 


    Skulle en möjlig väg att gå kunna vara att din svärmor inte är välkommen i ert hem längre och din man träffar henne i hennes hem, på stan etc? Vill han ha kontakt med sin mamma? 


    Så som du beskriver din svärmor låter det inte som att hon kan ändra sig utan ni får hitta sätt att hantera henne. 


    Finns det en svärfar? Har hon vänner eller andra släktingar som hon träffar? 


    Ja vi ska göra det och jag håller verkligen på att förbereda mig för det med. Jag kommer stå fast vid våra grännser och börja hon med någon pajkastning, gråta eller höja rösten så kommer jag inte kasta något tillbaka bara förhålla mig till grännserna, inte trösta henne och be henne sänka sin ton och prata med respekt i normalt tonläge om hon inte vill att jag ska lämna. 

    Nu de två senaste gångerna när min träffat henne så har det varit hos henne. Första gången ville hon inte prata och gav honom ett brev och krävde pengar för att ha varit hos oss, hon ville ha 1700 kr trotts att hon ätit vår mat och och vi har fått swisha henne pengar för kaffe då det inte fanns något hos oss samt för toapapper när de tog slut.  Jag sa att vi kan betala bensinen för att vi bor lite längre ifrån hennes jobb än vad hon gör och det skulle inte vara mer än 500 efter en uträkning men vi plussade på lite till och hon gick med på detta. Sen skrev hon massa om hur vi kränkt henne och hur jobbigt det har varit att ta hand om allt hos oss. Hon skulle då inte göra något mer än att ge djuren mat o vatten varannan dag. Men de e klart att det blir jobbigt när man ska möblera om någons hela hem..

    Andra ttäffen  för att lämna tillbaka värmefläkten var hon tydligen helt galen och bara stod och skrek på honom. Och sa att hon aldrig har bett om att få tillbaka den utan hon trodde han skulle komma med potatis och ägg som en förlåt gåva i hopp om att allt kan bli bra igen. Enligt mig har vi inget att be om förlåtelse för utan hon bör be om förlåtelse men jag vet att det aldrig kommer hända.

    Hon är välkommen om hon följer våra grännser har jag sagt men hon har omvandlat det till att jag har förbjudit henne att komma hit igen, så förhoppningsvis håller hon på sitt egetutalade förbud.

    Svärfar finns men de har varit skilda sen 25år tillbaka och han har en ny. Hon har inga vänner eller jo en vän som jag vet om. Hon har gjort sig osams med alla sina kollegor då hon alltid ska veta best och ingen lyssnar på henne eller säger emot. Jag har en gång träffat 2 kollegor till henne och hennes vän, de va på hennes födelsedag och jag tror kollegorna mest kom för de tyckte lite syn. Efter firandet så va hon så glad att hennes 2 kollegor börjat gilla henne lite mer tack vare mig tydligen. Hon sa att jag höjde hennes status på jobbet då jag va så rolig haha. 
    Hennes bröder är väldigt trötta på henne och bröt kontakten med henne i somras efter att ha gett henne en utskällning om hur hon beter sig mot sin egna mamma. Så hon har ju bara hennes tre barn. Min man som länge försökt klippa navelsträngen och komma ifrån henne lite. Hans lillebror som är curlad och hon gör allt för, sen hennes dotter som typ med är trött på henne och bara hör av sig om hon behöver hjälp med att bli körd någonstans eller typ städning hemma.
  • Anonym (diamoNd)
    Anonym (en kvinna) skrev 2025-11-09 19:31:15 följande:

    Vi skulle börja gå i terapi med min svärmor en gång men hon sprang ut därifrån redan på första mötet och vägrade komma tillbaka. Hon klarade inte av att bli ifrågasatt det minsta av ett proffs heller. Så troligen är det rätt riskfritt för er del att gå dit- det lär inte bli långvarigt.

    Min man har alltid varit enig om att svärmors övertramp är övertramp. Det har gjort att relationen hållit även om det har funnits tider när jag tänkt på att skiljas för att slippa henne. Värst var det när vårt barn var litet. Vi var inte ensamma om att få nog utan även hennes svägerska G hade tagit avstånd och vägrade ens svara hej i telefon om svärmor ringde, då bara gav hon luren till sin man.

    I vårt fall var det oro som var det värsta. Min man kunde aldrig berätta ens att han varit lite förkyld en vecka, så skulle svärmor direkt ringa runt till hela släkten och säga att han nog hade lunginflammation eller cancer och troligen skulle dö och därför var det synd om HENNE! för det var alltid slutpoängen. När jag fick missfall i v 13 fick jag trösta henne för hon hade minsann förlorat ett barnbarn och jag var säkert infertil och nu skulle hon väl aldrig få några barnbarn alls!

    Det där tänket är absurt och blir rätt jobbigt efter några år, men uthållighet vinner. En dag finns de inte mer och då kan man kanske tänka på det snälla de gjort istället.


    Tråkigt att höra att du med råkat ut för en svärmor med kontrollbehov! 

    Tack för Peppen verkligen. Behövde de. Varit så orolig om jag gjort fel på att gå med att gå i familjeterapi. Känns ju lite lugnare efter din erfarenhet! 

    Jag hoppas verkligen att vi är lika starka som er och kan fortsätta vara lika eniga som ni va. Du ger mig hopp och får mig till att tro på att man kan klara det med kärleken och tilliten i att vara eniga. 

    Berättade ni detta till svägerskan eller såg hon de själv? Jag tro inte inte min mans syskon kommer ta vårat parti hur illa hon än bemöter oss då de är så curlade samt att min mans brors tjej kommer från ett annat land och klarar sig inte heller utan henne då hon med är curlad. Ett exempel var en gång när hans brors tjej va lite sjuk och behövde gå till vårdcentralen som låg 100m ifrån deras hus. De kunde inte gå dit utan att hans mamma var med så hon fick ju åka minst 2 mil för att gå med dem till vårdcentralen..

    Oj vad jobbigt ni måste haft de med att hon skulle ringa runt så och hitta på en sjukdom istället för att säga som det var.

    Beklagar verkligen ditt missfall ❤️ även om det är lite sent nu så är det dig jag tycker synd om!!! Inte din svärmor. Beklagar verkligen att du fick gå igenom hennes beteende efter en sådan jobbig händelse, styrkekramar till dig ❤️ du är en krigare och inspirerar med din styrka! 

    Tack för din berättelse och förvaring om vad som skulle kunna väntas i framtiden! 

    Haha jadu jag har tänkt på detta redan lite men har hon samma starka livslust som hennes mor så har jag minst 30 år plus kvar med henne 😬
  • Anonym (Olga)

    Ojoj. Jag tror att jag minns dig från en annan tråd. Bra att ni kommit så långt att det är terapi på gång. Min gissning är att din man kan komma att behöva enskild terapi också. Jag har svårt att tro att någon går skadefri från att ha vuxit upp med en sån förälder. 


    Bor ni nära varandra? Det är kanske värt att flytta. 

  • Anonym (Svärmor 2)

    Kändes som du beskrev min svärmor. Tyckte också jättebra om henne i början, sen efter ett par år började saker krypa på, mer och mer och mer.

    Känns som hon vill styra och kontrollera exakt allt i våra liv, allt från vilket tvättmedel vi ska använda till vilket hus vi ska bo i och hur vi ska inreda mm.

    Tillskillnad från dig har vi barn. Och jag kan tyvärr bekräfta att det inte blir lättare. Offerkofta deluxe när man kan använda barnbarn som motiv till saker och ting samt vända det mot oss. På senaste tiden har hon även börjat ta över där och "manipulerar" med påståenden om att "du älskar mig, jag är den viktigaste" tills hon får ett ja och sedan bekräftar ja:et.

    Samtidigt vill jag ju inte sätta mitt eller vårt liv på paus pga någon annan. Förälder kan man ju bara bli under en begränsad tid i livet och oavsett barn eller ej så behöver man stå ut med sin svärmor. 

    Men med facit i hand, hade jag vetat detta när jag träffade min partner hade jag nog inte fortsatt förhållandet. 

  • Bestemor

    Min son är gift. Hade jag bettet mig så så hade jag fått höra ett och annat. 
    Jag hade definitivt inte varit välkommen till deras hem om jag behandlade dem så.

    Din man måste markera tydligare. Hennes beteende är absolut inte tillåtet.

  • Agda90

    Alltså din svärmor låter som min mamma!
    Hon kunde storma ut från ett rum för att någon inte höll med henne. Eller så kunde hon börja stor gråta som om alla var emot henne. 

    Hon hade alltid rätt oavsett vad. Det roligaste (knäppaste?) var när jag var tonåring och red på ridskola. Då kunde hon efter lektionen berätta för mig vad jag hade gjort för fel och hur jag skulle göra istället. Hon hade ALDIRG suttit på en häst, Knappt rört en! Sa jag emot henne snörpte hon på munnen och blicken sa "som om du vet något".

    Kontakten var väldigt begränsad under många år. Hon gick bort för 10 år sedan. Då kunde jag dra en suck av lättnad. Jag saknar inte henne alls och jag är glad att mina barn slipper växa upp med henne. 
    Så jag förstår att du TS är orolig över hur det blir den dagen du och din man får barn. Barn ska inte bli utsatta för den typen av människor. De ska vara trygga och bara för att man är farmor/mormor eller morfar/farfar så ger det inte en rätt till barnbarnet per automatik. Man får bete sig som folk!

  • Anonym (diamoNd)
    Anonym (Olga) skrev 2025-11-09 21:42:17 följande:

    Ojoj. Jag tror att jag minns dig från en annan tråd. Bra att ni kommit så långt att det är terapi på gång. Min gissning är att din man kan komma att behöva enskild terapi också. Jag har svårt att tro att någon går skadefri från att ha vuxit upp med en sån förälder. 


    Bor ni nära varandra? Det är kanske värt att flytta. 


    Detta är första gången jag gör en egen tråd men jag har ju kommenterat någon enstaka tråd ett bra tag sedan. 

    Vi har faktiskt flyttat till en annan stad. Skrev lite kort om det hur hon absolut inte ville att vi skulle flytta. Vi hoppades då på att hon skulle sluta med sitt eviga tjat om att ses men hon frågade minst en gång i veckan om hon kunde komma sedan vi flyttat. Vi jobbar väldigt mycket så det blir oftast ett nej och skulle hon veta att vi båda var lediga började hon planera stt ses ändå eller bara komma förbi med en gåva. Men då sa min sambo nästan alltid nej för de va vår enda lediga dag tillsammans och sa att vi behöver ensam tid. Men då kan hon istället börja komma på massa saker vi ska fira (hon vill alltid fira något antagligen för att man ska ha svårare att säga nej).  Så tyvärr har det inte hjälpt med att vi flytta 1h. Antagligen för att att hennes andra sån hon alltid va hos flytta till ett annat land och hennes dotter pallar inte hålla träffa henne om hon inte behöver hjälp med något. Misstänker hon vill va så mycket med oss för att hålla koll på vad vi gör samt att hon faktiskt inte har någon annan vän eller partner som orkar med henne .
  • Anonym (diamoNd)
    Anonym (Olga) skrev 2025-11-09 21:42:17 följande:

    Ojoj. Jag tror att jag minns dig från en annan tråd. Bra att ni kommit så långt att det är terapi på gång. Min gissning är att din man kan komma att behöva enskild terapi också. Jag har svårt att tro att någon går skadefri från att ha vuxit upp med en sån förälder. 


    Bor ni nära varandra? Det är kanske värt att flytta. 


    Min mamma är med narcissist men inte lika hemskt som hans mamma nu då jag har lyckats ta över kontrollen. Han har aldrig vetat att hon är narcissist och har inte påverkats av det förrens nu då hon antagligen har haft fokus att vara jobbig mot hans pappa som valde att lämna. Det jobbiga är att han ser nu hur hon försökte isolera barnen från deras pappa och det är det som tagit mest på honom. Nu när han förstår detta så har han byggt upp en mycket bättre och närmare relation med sin pappa. Han är mest trött på sin mamma och glad att hon inte längre hör av sig som innan vår semester. Han vill med bara att vi får säga våra grännser med en neutral person med (familjeterapi) ihop att hon kan respektera de. Annars kanske de kommer luta mot en ytlig kontakt bara för hur hon beter sig tro jag. 
  • Anonym (H)

    Ja, det viktigaste är att din man tar parti för dig!

    Men hon är ju verkligen gränslös, gå i era garderober och möblera om? 

    Finns väl en anledning till att din mans syskon bor utomlands....

    Har hon alltid varit så här eller håller hon på att få demens? I så fall är det ju lite lättare att ta det hela utan att bli vansinnig. 

    Kan ni flytta till en ort längre bort så att umgänget blir mer begränsat? Eller kommer hon resande då och ska bo hos er?

    Om det stämmer som du skriver, vilket jag inte har någon anledning att betvivla, så är hon extremt självcentrerad och manipulativ. Att hon ljuger är nog det värsta, allt blir helt okontrollerat då. 

    Hon verkar ha svårt att hantera sig själv, behöver t.ex. en anka för att kunna distrahera sig från sina egna känslor.

    Hennes mål verkar nu vara att separera dig från din partner. Ruggigt!

  • Anonym (diamoNd)

     


    Anonym (Svärmor 2) skrev 2025-11-10 09:40:25 följande:

    Kändes som du beskrev min svärmor. Tyckte också jättebra om henne i början, sen efter ett par år började saker krypa på, mer och mer och mer.

    Känns som hon vill styra och kontrollera exakt allt i våra liv, allt från vilket tvättmedel vi ska använda till vilket hus vi ska bo i och hur vi ska inreda mm.

    Tillskillnad från dig har vi barn. Och jag kan tyvärr bekräfta att det inte blir lättare. Offerkofta deluxe när man kan använda barnbarn som motiv till saker och ting samt vända det mot oss. På senaste tiden har hon även börjat ta över där och "manipulerar" med påståenden om att "du älskar mig, jag är den viktigaste" tills hon får ett ja och sedan bekräftar ja:et.

    Samtidigt vill jag ju inte sätta mitt eller vårt liv på paus pga någon annan. Förälder kan man ju bara bli under en begränsad tid i livet och oavsett barn eller ej så behöver man stå ut med sin svärmor. 

    Men med facit i hand, hade jag vetat detta när jag träffade min partner hade jag nog inte fortsatt förhållandet. 


    Men gud, har vi samma svärmor eller? Hehe skämt o sido.

    Det är ju detta med framtiden som skrämmer mig lite. Jag vill ha barn typ nu men vill först förbereda henne för våra grännser, jag och min man har pratat lite om detta och ja det äv väll mäst jag som sagt mina grännser och han höll med mig på varje del. Några av dem var att jag kommer inte uppskatta att hon kommer och kladda på min mage utan lov, vid förlossning så kommer ingen får komma in direkt efter, de enda som får vara där är min man och faster (jobbar på bb) så inte ens mina föräldrar kommer få komma vilket de redan vet då det var exakt så de valde att ha de när jag föddes. Inga pussar på bebis de första månaderna och om hon någon bara rycker barnet från mig eller min mans famn kommer hon får lämna direkt eller att vi går. Inga råd om vi inte ber om det.

    Hade jag varit dig hade jag tagit mitt barn sagt att nej vi är viktigast och sedan lämnat tror jag iallafall och sedan haft ett konsekvens samtal med henne för att skydda mina barn från förvirring. Men de e lätt för mig att säga nu när jag inte ens har barn. 

    Du är verkligen stark och inspirerande! Det är väldigt sant det du säger och väldigt fint att du håller ut! 

    Ja detta återstår o se för mig hur det blir nu efter terapin.
  • Anonym (diamoNd)
    Bestemor skrev 2025-11-10 09:57:26 följande:

    Min son är gift. Hade jag bettet mig så så hade jag fått höra ett och annat. 
    Jag hade definitivt inte varit välkommen till deras hem om jag behandlade dem så.

    Din man måste markera tydligare. Hennes beteende är absolut inte tillåtet.


    Hon har tyvärr inte gett honom chansen att prata de två gånger de har setts efter att hon kände sig kränkt och hon har självmant tagit distans så han har bara njutit av tiden ifrån hennes tjat nu. Men han vet att när det är dags för terapi så kommer vi vara ett team och stå på oss och han visa att vi är en ny familj nu och hon bara får gilla läget att vara en släkting typ
  • Anonym (diamoNd)
    Agda90 skrev 2025-11-10 10:11:46 följande:

    Alltså din svärmor låter som min mamma!
    Hon kunde storma ut från ett rum för att någon inte höll med henne. Eller så kunde hon börja stor gråta som om alla var emot henne. 

    Hon hade alltid rätt oavsett vad. Det roligaste (knäppaste?) var när jag var tonåring och red på ridskola. Då kunde hon efter lektionen berätta för mig vad jag hade gjort för fel och hur jag skulle göra istället. Hon hade ALDIRG suttit på en häst, Knappt rört en! Sa jag emot henne snörpte hon på munnen och blicken sa "som om du vet något".

    Kontakten var väldigt begränsad under många år. Hon gick bort för 10 år sedan. Då kunde jag dra en suck av lättnad. Jag saknar inte henne alls och jag är glad att mina barn slipper växa upp med henne. 
    Så jag förstår att du TS är orolig över hur det blir den dagen du och din man får barn. Barn ska inte bli utsatta för den typen av människor. De ska vara trygga och bara för att man är farmor/mormor eller morfar/farfar så ger det inte en rätt till barnbarnet per automatik. Man får bete sig som folk!


    Min mamma är tyvärr med narcissist och jag verkligen vet hur jobbigt det kan vara att växa upp med dem. Jag har ju tyvärr fått eips tack vare hennes beteende. Nu har jag en kontroll i vår relation då jag med begränsat den som du, men det är så mycket svårare att få kontroll när det är en svärmor då det inte är ens egna familj och man inte har samma kontakt med andra familjemedlemmar som får höra alla lögner. 

    Ibland vid efter 50års åldern kan vissa narcissister börja inse vad de har gjort ( "förstå" att de är narcissister/ de har skadat sina nära och kära) men då behöver de fått konsekvenser innan. Tyvärr börjar hennes värsta konsekvenser nu tack vare mig. Hennes bröder har varit på henne lite och skällt ut henne om hur hon beter sig mot deras mamma och hennes sommarstuga som hon typ behandlar som sin egna och tar bort alla hennes mammas regler. men då snyftar hon hos sina barn eller så har hennes mamma glömt det sen (börjar bli dement) och då skrattar hon sen bara hennes bröder i ansiktet. Så jag är ju verkligen orolig för hur hon ska va mot våra barn. 

    Beklagar din uppväxt verkligen.❤️ Men så glad att du idag känner att du kan andas ut och kan få ge dina barn den kärlek de förtjänar och behöver.
  • Anonym (diamoNd)
    Anonym (H) skrev 2025-11-10 11:46:54 följande:

    Ja, det viktigaste är att din man tar parti för dig!

    Men hon är ju verkligen gränslös, gå i era garderober och möblera om? 

    Finns väl en anledning till att din mans syskon bor utomlands....

    Har hon alltid varit så här eller håller hon på att få demens? I så fall är det ju lite lättare att ta det hela utan att bli vansinnig. 

    Kan ni flytta till en ort längre bort så att umgänget blir mer begränsat? Eller kommer hon resande då och ska bo hos er?

    Om det stämmer som du skriver, vilket jag inte har någon anledning att betvivla, så är hon extremt självcentrerad och manipulativ. Att hon ljuger är nog det värsta, allt blir helt okontrollerat då. 

    Hon verkar ha svårt att hantera sig själv, behöver t.ex. en anka för att kunna distrahera sig från sina egna känslor.

    Hennes mål verkar nu vara att separera dig från din partner. Ruggigt!


    Det finns så mycket mer vrickade saker hon har gjort och sagt hehe, detta är bara en bråkdel av allt tyvärr...

    Hon anser inte att det är något fel utan hon ville bara va snäll hahahaha....

    Hans bror flytta utomlands pga att han blev varslad och inte kunde hitta något jobb här i sverige, han flyttade bara till ett grannland. Hade han kunnat bo kvar så hade han absolut gjort det. Då hon varje söndag kom hem till honom städa diska och laga 14 matlådor mins så han både skulle ha lunch och middag... När han flyttade så lämna han sin lägenhet möblerad och det sluta med att hans mamma fick städa den, fixa en hyresgäst, när han sa upp den så fick hon och hans pappa komma och packa alla hans saker, tömma lägenheten och även flyttstäda. Han ville ej komma hit och göra det själv.  Det tycker han e okej men förra året när hon passa våra katter i 7 dagar och hund i 2 dagar fick vi en utskällning av honom för att det tydligen varit så otroligt jobbigt för henne...

    Tyvärr är det ingen demens utan hon har alltid varit sån. När min man blev 18 försökte han komma ifrån henne genom att flytta till en annan stad men hans syskon gjorde detsamma sen och även hon då.

    Vi har flyttat till en annan ort men hon vill ändå komma varje vecka spelar ingen roll om det är på en helg eller efter att hon slutat jobbet. Vi säger alltid nej till henne då vi inte har energi för det. Träffar man henne I 2 timmar behöver man sova minst 5 timmar typ efter det.

    Jag önskar att jag kunde säga att jag ljuger om detta men tyvärr är detta sanningen. Just nu ljuger hon om mig till hela hans familj. Min man blev även så ställd när hon säger att hon aldrig sagt vissa saker till honom heller men allt finns på sms. Tro hon börja få svårt att hålla koll på sina egna lögner nu..

    Hon har svårt att sitta still och inte många att prata med. När vi va utomlands skickade hon minst 20 meddelanden till oss om dagen och min man kände att hon förstörde en del av semestern pga det. 

    Just nu verkar det som att hon vill separera mig från honom ja när hon börja inse att jag är kvinnan #1 i hans liv och inte hon längre. Sorgligt då hon bara kommer förlora honom mer pga detta.
  • Core

    Här är det svenska förhållningssättet det bästa. man träffar familj endast för samvaro som att käka ibland och så, resten av tiden sköter man sitt

    Vissa tycker säkert att jag är torr som ser på det så, men jag tror verkligen inte att man ska kladda för mycket med familjen rent praktiskt. 

Svar på tråden Offerkofta på svärmor