Hur känns sund kärlek?

Hur gammal är du? Är inte såna där himlastormande romanser något som hör till tonåren?

Själv har jag upplevt det flera gånger men varit med min Sambo sen tonåren och jag tror knappt att det skulle kunna bli så nu i vuxen ålder. Allt är ju så nytt när man är ung. Topparna var höga men dalarna var lika djupa dem.

Så visst hade det varit kul att uppleva det där när man inte kan få nog av varandra men jag slipper nog gärna de där svackorna.

Kärlek är alltid sund, men relationer är det inte alltid.
Sedan ska man alltid skilja på förälskelse och kärlek. Förälskelser är alltid starkare då en är yngre, på grund av hormoner.
Sedan påverkar anknytningsmönstret du berättade om. Känner du dig bekräftad med en "spegelbild" är det nog större chans med de starka känslorna, än till en person som är dig så olik. 
Sedan är det nog mer att välja. Mycket känslor eller trygghet och lugn.

Men du, är det allt som finns, dina två ytterligheter? Galet förälskad i en berg-och-dalbanesnubbe som inte gick att lita på eller inte speciellt kär i en "trygg" snubbe som har barnslig humor och du inte har något gemensamt med?

Jag hade inte velat vara ihop med någon av dem! Bara för att Mr Dåliga Sexskämt är annorlunda jämfört med ditt ex, betyder det inte att han är en bra man för det.
Med otrygg undvikande anknytning finns det att jobba på (jag vet), men du ska inte nöja dig med en halvdan relation bara för att snubben är trygg och förutsägbar. Jobba på att kalibrera din anknytningskompass, och känn efter vad du egentligen vill ha av en relation. Det är ett jobb som med fördel görs när du är singel. Gissa hur jag vet...

Träffades på nätet ... Happy Pancake för drygt elva år sedan.
Nu ska vi bli morföräldrar om ett par dagar.
Helt sjukt att det gått så lång tid och att det funkat så bra.
Man kan tydligen träffa rätt med både partner och barn även på nätet.
Kanske inte säger "älskar" men tycker väldigt mycket om.
Verkligen!

Personligen har jag svårt att förstå hur man vill vara ihop med någon som inte har liknande humor. Men folk är väl olika där, antar jag.

Att det känns lugnt och tryggt, snarare än himlastormande, låter dock sunt.

Sedan tycker jag inte att du ska glömma bort att det finns fler alternativ än din nuvarande och dina ex. Ett av alternativen är att vara singel, så länge man inte hittar någon man verkligen vill leva med och som man mår bra av.

Ja, stormiga relationer har absolut en tendens att boosta känslor och passion. Jag hade flera såna relationer när jag var yngre men idag tycker jag att det lugna och trygga är bättre.

Jag kanske är en pragmatisk sort, men jag tror inte alltid att man kan få allt på samma ställe.

Vi ställer överdrivna krav på kärleken nu för tiden. Vi ska ha roligt ihop, äga saker tillsammans, dela ekonomin, vara varandras stöd i sorg och stress, ha samsyn på barnuppfostran, dela hushållsarbetet, vara passionerade - och mycket annat.

Jag är i stort sett väldigt nöjd med mitt förhållande (sen 25 år). Men kan sakna mer bekräftelse från henne, sakna mer intellektuell stimulans, bland annat. Det är behov som jag delvis kan få mättade på andra sätt, via vänskap, politiskt arbete med mera.

Den kloka skådespelaren Ernst-Hugo Järegård sa en gång:

"Man får inte alltid det man vill, men har man tur så får man det man behöver."

Det försöker jag tänka på.

Och jag menar inte att man ska vara otrogen, för det har en tendens att förstöra den relation man ändå har.

När jag är lack på henne av någon anledning så har jag ett lugnande och tröstande mantra jag använder: "Jag får vara med henne",

Jag tycker att du fick ett jättebra svar precis här ovan.

Jag tycker att din kärlek låter sund i hur ni interagerar med varandra men jag kan förstås inte avgöra om din relation tillfredsställer just dina behov.

Jag tror att man behöver utgå ifrån vad man själv har för grundbehov i sin kärleksrelation. Att vara vrålkåt på någon många år in i en relation är inte viktigt för mig så länge som viss attraktion finns. Mina främsta behov är istället att känna mig trygg och lugn, hyfsat sedd, och att ha roligt ihop med min partner. Lugn och trygg känner jag mig just nu då min partner har samma grundvärderingar, håller sitt ord och är vänlig och stabil. Sedd känner jag mig då jag får hans fulla fokus tillräckligt ofta och då han är attraherad av mig. Roligt har vi då han är smart och då vi åtminstone i huvudsak delar humor.

Jag tror att jag skulle kunna få dessa behov uppfyllda även på andra sätt med en annan partner men jag tror inte att jag skulle vilja tumma på dem.

Fundera över vilka just dina viktigaste behov är!

Det finns ingen motsättning I att vara pang-håll-käften-kär med fyrverkerier och ha ett sunt förhållande.  Självklart finns det sånt. Och det finns heller ingen åldersgräns på det. 
Även 80-åringar kan bli galet kära så dom inte vet vad dom heter och känna passion och åtrå. 

Det viktigaste är dock att ett sunt förhållande ger dig vad du behöver och att det inte innebär att du kompromissar med sig själv och lägger dig platt för att passa in eller för stt du är rädd för att bli lämnad...

Jag hörde en gång en person som levde efter 80/20 %  modellen.

Om en partner, ett jobb, en bostad, en semester o.s.v. var 80 % bra och 20 % mindre bra , så var han nöjd. Man kan inte få perfektion.

Däremot om det gäller en partner så får det dåliga inte vara katastrof. Partnen får inte hota, trakassera eller misshandla. Det måste ju vara vettigt. 

Detsamma gäller ju bostaden, om man är rädd att taket ska ramla in så hjälper det inte om utsikten är jättefin och badrummet är lyxigt t.ex.