Är 2 åringar såhär jobbiga?

Japp! Tvååringar är en satans böld i arslet. Det är en jäkla tur att de är söta när de sover. 

De vill allt, klarar av väldigt lite (i förhållande till vad de vill) och kan sällan göra sig förstådda ordentligt vilket även det skapar frustration i den lilla kroppen, när ingen fattar nånting! 

Att "rasta" dem ute så mycket som möjligt är det bästa. Gärna i små skogspartier där det finns mycket att utforska. 

Ja, skärm är en enkel anledningen när det krisar men inte i längden. Fördelen med småttingar är att de ofta vill hjälpa till, så att ge dem uppdrag att utföra kan underlätta, tex ge ett bestick i taget att gå med till bordet. 

Den där perioden går över. Sen är det lugnt en stund till "lilla tonåren" kommer vid sexårsåldern, med första hormonpåslaget. Sen lugnt en stund till de först är "tweenies" (inte tonåring men inte heller litet barn) och sedan tonåringar. Vips har de gått ut gymnasiet och (förhoppningsvis) flyttat hemifrån för att skapa sitt eget liv. 

Och hundar runt 2 år är ofta lika überjävliga som de tvåbenta små varelserna eftersom hjärnan inte trillat på plats ännu De har minne som en guldfisk, "va? Kunde jag det där kommandot igår? Det har jag inget minne av" Skillnaden mellan tvåbenta och fyrbenta är att man inte kan omplacera de tvåbenta på samma sätt som de fyrbenta. 

Det är en jäkla tur att både tvåbenta och fyrbenta är söta när de sover. 

Kloka svar tycker jag. Det finns en viktig orsak till att du ska låta ditt barn få mycket tid att hoppa och klättra, istället för att låte barnet sitta stilla. Barn som får det i tidigare år utvecklas väldigt mycket bättre kognitivt. De får mycket lättare att lära sig saker som att göra kullerbyttor, simma och cykla om de får träna. För det är faktiskt det ditt barn gör. 

Tips! gör en hinderbana i lägenheten av kuddar, böcker möbler som innefattar klättring, balansgång och hopp. barn älskar det redan i tidig ålder och det lättare för dig att kontrollera. Däremot måste du räkna med att delta. Det finns i vissa kommuner småbarnsgymnastik där barn tillsammans med sin förälder går hinderbanor. Just för att barn snabbare ska utveckla förmåga att kontrollera kroppen så att de senare snabbare har lättare att lära sig bollsporter, skidåkning, skridskor och gymnastik t ex

En hoppa-hage matta är kul, hitta på lagom enkla regler för hoppningen. Det är bra rastning! 

Jag försökte detta med min äldsta. "Vill du ha den blå eller den gröna jackan?" Han svarade bestämt NEJ! Haha... glad att den perioden är över

Det är ju det bästa (inte) när precis ALLT  bemöts med favoritordet "NEJ!!!!!!"

Haha, japp, så blir det ju också ibland! Men jag upplevde i alla fall efter ett tag, när ungen hade vant sig vid detta sätt, att det blev bättre 

Ja usch, jag skulle ALDRIG skaffa ett till barn. Det är bara till besvär

Ettan är ofta "jobbigast" för att man som förälder sällan har koll på något alls då man är lika ny i föräldrarollen som barnet är i livet. 

Nu har jag bara två och kan bara själv tala för det - tvåan är lättare. Men samtidigt kan man inte bara köra på som med ettan för tvåan har en helt annan vilja än ettan... 

Sedan vet jag de som har både tre, fyra och fem och de säger att det blir bara lättare och lättare. Man är tryggare i sin egna roll och det finns syskon som hjälper till och formar både medvetet och omedvetet. 

Jag har tillräckligt med barn för att de skulle kunna bilda ett dansband om de ville, och jag håller med helt! Att ha ett barn är rätt tufft, att ha huset fullt är en baggis. Tycker jag.

Jag har två barn 3,5 pojke och liten flicka på några månader. Jag kan intyga att 2 års ålder är en väldigt prövande period, för de är ofta väldigt motoriskt duktiga men svåra att förklara saker för. För oss blev det faktisk stor skillnad vid 3 års ålder. Man kan prata mer med dem, ha högre förväntningar och prata mer om känslor. Något som också förbättrade beteende avsevärt (för min son) va att dra ner väldigt mycket på skärmtid. Perioder med mycket skärmtid gör oftast att min son beter sig väldigt mycket värre. Men jag fattar att ibland är det enda sättet att få något gjort eller andas i tre sekunder men då hade jag rekommenderat lite lugnare serie eller kanske en film istället för YouTube kids. Lärde mig den hårda vägen att det finns mycket skit även på YouTube kids. 
Kan också rekommendera Magnatiles, rätt dyra men jag köpte de till min pojk i två års ålder och han har använt de konstant i typ 1,5 år. De är mångsidiga och roliga att leka med (även för mig som förälder)

Jepp. Tvååringar är kända för det. Det är första riktiga självständigheten - grattis  Det bästa man kan göra är att ta det med så mycket humor som möjligt, och andas djupt resten av tiden.

Lek en stund och låt henne leka vidare själv när du tröttnar - vill hon inte det och söker upp dig igen, så får hon helt enkelt vara med på det DU gör. Typ om du lagar mat så står hon bredvid och grejar med vattnet i diskhon, får "hjälpa till" med att knäcka ett ägg eller nånting. Det är faktiskt en bra ålder att ha med dem på exakt allt man gör - handlingen också! Man måste "bara" hitta sitt inre lugn med läget först. Liksom lära hjärnan att det kanske inte är det värsta som kan hända att det tar längre tid eller att blir kladdigt i köket eller att barnet får panik över att ta på sig overallen, eller vad ögonblickets katastrof nu är. Om du inte själv stressar upp dig så lär sig barnet tids nog att inte heller stressa upp sig i onödan.

Och ifall ingen har sagt det: nästa jobbiga fas är 3,5. Barn i den åldern är små kaosmonster. Och ditt bästa vapen mot det kaoset är det lugn du lägger grunden för nu. Säg efter mig: Jag är en klippa i stormen.

Förlåt, kunde inte låta bli att småle när jag läste. Kunde varit jag som skrev detta för 1 år sedan. 

Min son har nyligen fyllt 3, just nu har det varit en bra och mysig period hela hösten (tvi tvi), men heeela året mellan 2-3 år var i princip katastrof. Såklart vissa bra/ bättre perioder och sedan samma som du beskriver. Samtidigt som han slutade sova dagtid och nattningarna kunde ta 4 timmar.

Var gravid när detta började och övervägde faktiskt abort pga att sonen var ett sånt monster just då. 

Kan inte säga att det är frid och fröjd nu, men betydligt lättare! 

Kan tillägga att något som faktiskt fungerade många gånger var att låta honom vara med och göra saker själv. Laga mat (hälla ner alla ingredienser, stå med stekspade och röra mm), välja kläder, välja om han skulle byta blöja före eller efter något specifikt, alt att vi tog på blöja på ett gosedjur samtidigt osv. 

Glömde tillägga: utevistelse! Det bästa som finns. Barnet kan kaosa runt typ som det vill och man känner sig 100% chill med det som förälder - t.o.m. som en BRA förälder!

Liksom... om mitt barn klättrar upp och dansar på köksbordet, sparkar boll i köket, slår med pinnar på möblerna, drar sönder krukväxterna och kastar sten i toaletten så skulle jag vara GANSKA STRESSAD. Men i i skogen, man ba: "kasta igen! ta en STÖRRE!"  Ryggsäcken full med matsäck och extrakläder så behöver man inte gå hem förrän barnen börjar skolan.