• Penny12

    Blir inte gravid men allt ser bra ut.

    Jag och min sambo har nyligen påbörjat en IVF-utredning och fick i förrgår veta att alla våra värden ser helt normala ut. Mina prover är fina och min sambos spermier ligger i toppklass ? men ändå händer ingenting. Vi har försökt i över ett år och har även ett missfall bakom oss.


     


    Jag är förstås väldigt glad över det positiva beskedet, men samtidigt finns en liten del av mig som känner frustration och sorg. Om allt ser bra ut, varför blir det då inte en graviditet?


     


    Barnmorskorna vi träffade var fantastiska och gav oss rådet att försöka släppa all stress runt försöken ? att lägga undan ägglossningsstickor och känslan av ?nu måste det lyckas?. Men det är så mycket lättare sagt än gjort.


     


    Kan stress verkligen påverka så här mycket? Har någon annan varit i samma situation, och hur lång tid tog det för er innan det lyckades?

  • Svar på tråden Blir inte gravid men allt ser bra ut.
  • Anonym (Cc)

    Vi var i samma sits innan första barnet, allt var bra. Hur kunde flera miljoner spermier missa ägget? Dock hade jag lågt progesteron men tillräckligt för att konstatera ägglossning och bara en äggstock. Jag blev till sist gravid och fick ma och det gjorde att vi skulle vänta ett helt år på ivf. När det året gått så var det plötsligt två streck på testet igen och det gick hela vägen 🥹
    För två år sen visste vi aldrig om vi skulle bli föräldrar och nu har vi en nybliven ettåring och en mer än halvbakad i magen ❤️

  • AlmRR

    Vi gjorde en fertilitetsutredning under ca 1,5 år när jag fick äta tabletter för att stimulera ägglossning men utan några positiva resultat, sen remiss till IVF som tog 2 utplock av ägg och sju instoppade embryon innan det till slut funkade, har idag en 5 åring som ska bli storebror på nyårsafton för så pass lång tid tog det tills det blev ett plus igen.. dock spontant denna gång!

  • Anonym (A.B.)
    Penny12 skrev 2025-11-13 08:36:00 följande:
    Blir inte gravid men allt ser bra ut.

    Jag och min sambo har nyligen påbörjat en IVF-utredning och fick i förrgår veta att alla våra värden ser helt normala ut. Mina prover är fina och min sambos spermier ligger i toppklass ? men ändå händer ingenting. Vi har försökt i över ett år och har även ett missfall bakom oss.


     


    Jag är förstås väldigt glad över det positiva beskedet, men samtidigt finns en liten del av mig som känner frustration och sorg. Om allt ser bra ut, varför blir det då inte en graviditet?


     


    Barnmorskorna vi träffade var fantastiska och gav oss rådet att försöka släppa all stress runt försöken ? att lägga undan ägglossningsstickor och känslan av ?nu måste det lyckas?. Men det är så mycket lättare sagt än gjort.


     


    Kan stress verkligen påverka så här mycket? Har någon annan varit i samma situation, och hur lång tid tog det för er innan det lyckades?


    Var i en liknande situation med min sambo. Fertilitetsutredningen visade att hans spermier var av mycket god kvalitet och de kunde inte se att något skulle vara fel med mig. Viss misstanke om endometrios, men endast pga. kraftig mensvärk (vilket man ju kan ha ändå). Vi försökte i närmare 2 år innan IVF. Fick vårt första plus efter den första embryo-återföringen. Väntar nu ivrigt på den lilla 🙂

    Vetenskapen har kommit långt, men allt går inte att förklara. Vi får nog aldrig veta om det var otur, stress eller något annat som hämmade oss...

    Önskar er stort lycka till! 
  • Anonym (Samma här)

    Vi började försöka bli gravida under våren 2018. Hände inget och 2019 sökte vi IVF. De hittade inget fel på någon av oss. Fina spermier, bra äggreserv etc. Första IVF försöket på hösten 2019 blev vi gravida och fick en pojke 2020. Sedan hösten 2021 började vi prata om syskon och att kontakta kliniken för ny återföring av ägg vi hade i frysen. Hann bara börja prata om det så blev jag spoontangravid på första försöket. Blev missfall men sedan gravid igen en månad senare. Andra sonen född 2023. Sedan dess har vi hunnit med 2 missfall till och är nu gravid i vecka 22 med nr 3. Alla de har blivit till på första eller andra försöket.

    Så för mig var det som att kroppen förstod hur den skulle göra efter IVF och jag har sedan dess haft lätt för att bli gravid. Vet inte vad som hände där i början, att det inte hände något på de 1,5 åren vi försökte... Folk säger att stress etc påverkar men jag var ju inte stressad alls de första månaderna utan det kom ju snarare efter ett år 

Svar på tråden Blir inte gravid men allt ser bra ut.