Snart 40 år och inga barn

Urinvägsinfektion ger ingen ärrvävnad i livmoder eller äggledare. 
Och om hon skulle haft en könssjukdom som gick så långt så att hon fick äggledarinflammation är jag ganska säker på att hon hade vetat om det. Jag har aldrig haft det men jag hade en kompis när jag var tonåring som fick det (äggledarinflammation alltså). Hon låg inlagd på sjukhus och hade fruktansvärt ont, de hade tydligen sagt att det var osäkert om hon skulle kunna bli gravid sen men hon har fått ett barn långt senare,  vet inte om hon behövde hjälp eller blev gravid naturligt. 

Jag är ingen läkare så kan inte säga helt säkert men vet hon inte om att hon har haft någon sjukdom så har hon antagligen inte haft det. 

Jag har förresten ärrvävnad i livmodern efter kejsarsnitt , har gjort tre nu men tror jag hade det redan efter första (eller alltså såklart hade jag ärr efter själva snittet men oklart hur mycket ärrvävnad) och definitivt efter andra, har varit hos gynekolog som sa att han såg det. Har ändå blivit gravid lätt efter det.. Ärrvävnad kan nog göra så ägget har svårt att fästa men det måste inte göra det. 

Är ni verkligen så desperata över att skaffa barn?

Det finns annat som kan orsaka ärrvävnad i äggledarna förutom könsjuksomar. Endometrios, utomkvedshavandeskap eller operationer. Det kanske var operationen som orsakade det? Vad var det hon opererade bort, var det något med äggledarna eller livmodern? Cysta eller myom kanske? 

Ang bidblödning. Ja det har hon fått, och det stannade typ någon vecka eller så. Sedan stöttes det bort. 

Ja det är väl kromosomrubbningar, men det får man tydligen inte kolla upp innan i Sverige. Utan man sätter in embryot och hoppas bara. Det är någon lag om att man inte får välja bort embryon pga downs vilket jag tycker är helt jäkla efterblivet. För det skapar ju bara en massa lidande och onödigt långa behandlingar.

Kommer inte ihåg vad det var. Men det var IVF kliniken som ville att hon skulle operera bort den.

Jag vet inte hur jag ska säga det här, men jag vill gärna ha en familj. Hennes pappa är redan död. Snart är mina föräldrar döda förmodligen. Dom är i 80 års åldern.

Så vad ska vi göra här då lixom? Ska vi bara jobba och vänta på pensionen?

Jag vet inte, men för mig så förlorar livet lixom sin mening utan barn. Men jag kanske tänker fel?

Jag skull vilja att mina föräldrar fick träffa sina barnbarn också innan historien är slut för dem. 

Det du nu säger mellan raderna är att
-eran kärleksrelation
-ert hem och hur ni valt att inreda det
-ditt och din partners arbeten och karriärsutveckling
-socialt umgänge med släkt och vänner
-hobbies
-upplevelser genom kultur och resor
Inte har någon mening.

Livet är vad du väljer att fylla det med. Så länge du inte har hinder i funktion eller ekonomi så fyller du det i stort sett med vad du vill. Du som person, att du finns och lever är en mening i sig.

För att ge dig lite perspektiv...
Jag har velat ha barn. Men rätt omständigheter för det har inte infunnits sig vid rätt tid och därför har jag valt bort det.

Jag känner inte att man kan lägga på barn att skapa mening med livet, utan det måste jag göra själv och då har jag också något meningsfullt att dela med en partner och eventuella barn. Men detta är min personliga åsikt.

Är det verkligen så?
Det är ju helt galet isåfall.

Då vore det absolut bättre att gallra bort embryot istället för att göra abort senare.

Har ni funderar på möjligheten att bli familjehem? Det är så klart inte samma sak som att få biologiska barn, men man får leva med barn och ha en föräldraroll. 

Jag har en bekant som har lagt hela sitt liv på att få barn ensam och hon förbrukade både Sverige och Danmark på vägen men fick till sist napp i Grekland.

Där har dom inte lika mycket regler och tydligen kunde de svänga till det så att det blev barn. Hon var 45+ och har nu två barn.

Å andra sidan tycker jag inte att det är konstigt att se familjen som meningen med livet, heller. Jag kan i och för sig tänka mig andra meningar, men det måste i så fall vara något VÄLDIGT stort. Typ att man uträttar något verkligt betydelsefullt för landet, världen, diplomatin, vetenskapen, konsten...

Ett vanligt arbete - som man inte kommer att bli ihågkommen för i många år efter att man slutat där - kan inte räcka som livets mening. Och inte diverse upplevelser heller, som visst kan vara roliga och trevliga medan de varar... men de kan inte vara det man lever för. Och man lämnar inget efter sig på jorden när man dör, om man inte har fört sina gener vidare.

(Ja om man inte har målat den där fantastiska tavlan, eller gjort den där revolutionerande upptäckten eller uppfinningen, eller komponerat den där odödliga operan, eller fått till den där freden som ingen trodde att någon skulle få till... men vem gör det?)

Privata kliniker brukar ha högre ålder för ivf.
Bla Livio i Falun, Stockholm ( 2 st)  Göteborg, Umeå, Malmö.
Även Sophia hemmet i Stockholm.

De brukar ha upp till 42 år.

Vi gjorde Ivf i Falun när jag var 41 år, hade redan ett barn men ville ha ett barn till.
Vi hade fått flera tidiga missfall, både innan första barnet och efter.
Vi gjorde två ivf försök, fick först missfall men sen tog det och det visade sig att jag fått proppar till moderkakan tidigare.
Så vi hade tur som fick första barnet, nu kunde dom plocka ut starkaste embryot och jag ta blodförtunnande medicin i början.
Aldrig annars haft problem med förhöjda blodpropps värden. 

Hej ? jag antar att du menar preimplantationsdiagnostik. Nedan finns en lista över de bästa klinikerna som erbjuder denna tjänst: www.fertilityclinicsabroad.com/search-results/ Hoppas det hjälper!