Vårdnadstvist
Jag och barnets pappa separerade i somras. Sedan dess har barnet bott hos mig på heltid. Vi hade ett strukturerat och fungerande umgänge på 15 timmar/vecka via familjerätten ? rekommenderat av socialtjänst och BVC eftersom pappan varit frånvarande i längre perioder.
Barnet har själv uttryckt oro och ovilja i samband med pappans hämtningar, och förskolan har bekräftat att de ser en negativ utveckling hos barnet kopplad till att pappan dyker upp spontant på förskolan utan överenskommelse. Efter dessa händelser har barnet varit oroligt även i efterhand.
Det har också förekommit flera incidenter som påverkat barnets trygghet:
? pappan hämtar oannonserat efter lång frånvaro
? barnet får inte ringa mig när hon är där
? vid ett tillfälle hämtade han barnet mitt i lunchen som en ?markering?
? barnet ringde nästa dag i tårar och ville hem
? det pågår en socialtjänstutredning
? dokumenterade händelser från tidigare med hans andra barn (bl.a. somnat ifrån barn, fest under barnhelg m.m.)
? hot om tingsrätt, orosanmälningar och press i form av ultimatum
En av de allvarligaste situationerna var när han hämtade barnet utan överenskommelse och sedan skickade ett ?lösenkrav? där barnets återlämning villkorades av att jag först accepterade hans specifika 2?2?3-schema. Detta tog han senare upp i en orosanmälan mot mig.
Utöver detta har han:
? vägrat ge mig mina privata tillhörigheter vilket lett till en polisanmälan
? uttryckt att han inte tänker bidra ekonomiskt till barnet (trots att han får halva barnbidraget), och att han ?kan börja diskutera det när jag går med på hans 2?2?3-schema?
? återkommande gjort saker som upplevs som att han medvetet vill försvåra situationen för mig, även i frågor som rör barnet
Jag har under hela tiden:
? kommit med flera olika schemaförslag
? varit flexibel och försökt hitta kompromisser
? följt råd från socialtjänst, BVC och familjerätten
? samarbetat och medverkat till umgänge
? accepterat stödinsatsen Hela Barnet
? försökt utgå från barnets behov av trygghet, förutsägbarhet och anknytning
Pappan har däremot hållit fast vid ett enda alternativ ? ett specifikt 2?2?3-schema ? som han kräver oavsett barnets reaktioner, rekommendationer eller situationens utveckling.
Hans jurist har nu skickat ett påtryckningsbrev där jag påstås hindra umgänge, trots att jag gjort allt jag kan för att möjliggöra det på ett tryggt och barnsäkert sätt.
Min fråga till er med erfarenhet:
Hur brukar tingsrätten se på en situation där:
? ena föräldern följer myndigheters råd, erbjuder flera kompromisser och försöker anpassa sig efter barnet
? medan den andra föräldern använder krav, ultimatum, hämtar oannonserat, villkorar barnets återlämning och vägrar kompromissa?
Vilken typ av dokumentation och stöd bör jag samla inför en eventuell process?