Varje gång jag tittar på nyheterna eller scrollar i flödet på Instagram ser jag barn som far illa ..oftast pga vuxna. Det går så ont i hjärtat att se och jag fäller några tårar varje gång. Sen tänker jag på mina egna barn. Två döttrar, hur ska jag kunna skydda dem från allt hemskt? Det verkar ju finnas våld död och våldtäktsmän och pedofiler överallt? Finns det någonstans man kan flytta och vara säker? Jag är rädd att inte kunna skydda dem när världen är helt sjuk.
Ok. Jag funderar på om jag måste köra stor service på min båtmotor nu i november, eller om vi kommer att klara frysgraderna här nere ett tag till.
Någon annan som vill berätta något som man oroar sig över?
Ett bra liv innebär ett liv med risker, det är tyvärr bara så det är. Du kan slå in dem i bubbelplast och ha de inlåsta hemma men vad är det för liv då?
Kan jämföras lite med vilda djur: de lever mycket mycket längre på zoo där de är skyddade från alla faror men lever de ett bra liv? Har du någonsin sett en späckhuggare i sin lilla pool, ser den glad ut?
Nej risker är en del av ett bra liv och din uppgift som mamma är väl att hjälpa till att avgöra vilka risker som är störst och bör undvikas av dem samt lära dem hur man minimerar risker i olika scenarier. Samt göra det klart för dem att du alltid finns där för dem oavsett vad som händer, du kommer inte döma utan du vill bara att de ska vara säkra. De kan ringa i alla scenarier och du kommer alltid komma och hjälpa dem.
Jämfört med de flesta i världen har vi det väldigt tryggt och bra här. Det viktigaste du kan göra är att se till att de blir trygga och starka i sig själva. Det gör du genom att ge dem lagom stor frihet och träna dem på att klara praktiska och sociala situationer. Låt dem hantera kniv tidigt, men inte motorsåg, typ... Låt dem träna på olika sociala situationer utan att göra allt åt dem. Ju mer de klarar själva desto tryggare blir de.
Jag frågade min dotter när hon var typ 20 om hon ville bli hämtad i stan efter utekvällar efter att mina kollegor hade berättat att de hämtade sina döttrar, men hon tyckte att det inte var något problem - hon kände sig inte otrygg, utan gick till och från bussen, och det var sällan någon besvärade henne. Jag förstår henne, för jag känner precis likadant. Jag rör mig var som helst i stan även på helgnätter utan att känna mig osäker.
Jämfört med de flesta i världen har vi det väldigt tryggt och bra här. Det viktigaste du kan göra är att se till att de blir trygga och starka i sig själva. Det gör du genom att ge dem lagom stor frihet och träna dem på att klara praktiska och sociala situationer. Låt dem hantera kniv tidigt, men inte motorsåg, typ... Låt dem träna på olika sociala situationer utan att göra allt åt dem. Ju mer de klarar själva desto tryggare blir de.
Jag frågade min dotter när hon var typ 20 om hon ville bli hämtad i stan efter utekvällar efter att mina kollegor hade berättat att de hämtade sina döttrar, men hon tyckte att det inte var något problem - hon kände sig inte otrygg, utan gick till och från bussen, och det var sällan någon besvärade henne. Jag förstår henne, för jag känner precis likadant. Jag rör mig var som helst i stan även på helgnätter utan att känna mig osäker.