Bonusbarn som inte lyssnar på sin mamma

Sätta tydliga och förutsägbara regler. Bestäm en viss tid för lek vid skärm per dag, köp en timstock som tydligt visar hur mycket tid som är kvar och ta tangentbordet eller liknande när tiden är slut. 

Du har inga egna barn, va? Men oavsett vilket, funkar den gamla hederliga nacho-kids-principen. (Nacho kid, i ditt fall.) Det är inte ditt barn, det är inte ditt ansvar.
Att klampa in som bonusmamma eller bonuspappa och ta över föräldraskapet är en sån där grej som nästan alltid skapar bråk och konflikter. Det som leder till bråk är att bonusföräldern oftast inte tar de mysiga, relationsbyggande delarna av föräldraskapet, utan de uppfostrande och gärna bestraffande.
Fokusera på att bygga en relation till bonussonen, inte att vara familjens oombedda ordningsvakt. Kom ihåg: nacho kid!
"Men hon är ju så mesig!" tänker du nu. Och då svarar jag en gång till: "nacho kid!"

Jo jag har egna barn som är några år äldre än hennes barn. Det är inget bråk mellan mig och min partner om hur barnen ska uppfostras. Jag tror inte på bestraffning som du skriver utan mer att försöka få barnet att tänka själv. Som tex stannar man uppe och spelar till klockan 24 så ska man ändå upp till skolan dagen efter och det spelar ingen roll om hur mycket mycket grinar och tycker synd om mig själv bara för att man är trött. Anledningen till att man är trött då är trött är att man var uppe lite väl länge dagen innan. Gör om gör rätt nästa dag.

Är han mottaglig för en vetenskaplig artikel (eller You Tube film) om varför sömn är viktig för barns utveckling? Skräm honom om det där med tillväxthormon, han vill väl inte bli kortaste killen i klassen eller sist med att få skäggfjun. 

 

Fast det är väl ändå förälderns ansvar att se till att en elvaåring kommer i säng i tid? Det tycker inte jag att man kan lämna fritt till barn i den åldern att sköta själva. Det låter som att mamman behöver få mer struktur och ordning på vardagen så att sonen har tydliga och bra rutiner som han kan hålla sig till. 

Se till? Man kan övertala och låsa in mobil och tangentbord men en 11åring styr man inte så lätt. 

 

Backa och låt mamman skota fostran! Hon behöver ju tuffa till sig och lära sig hantera sitt barn. Kan hon inte få en 11 åring att lyssna kommer hon snart ha stora problem. Det finns ju en uppsjö av böcker i ämnet hur man uppfostrar barn på ett bra sätt.

Fast mamman gör ju inte ens det. Hon säger till mesigt (enligt TS) och låter det sedan vara, verkar det som. 

Jag har aldrig sagt att det är lätt, men det är en förälders ansvar. 

Ja, precis, det är en förälders ansvar. Det är inte en bonusförälders ansvar.

Min erfarenhet är att 11-åringar är kloka och lugna. De lyssnar gärna på förklaringar och är ganska lätta att påverka så att de gör det som är klokt enligt föräldrarna. Det går bra att göra överenskommelser med dem, även om man behöver påminna och följa upp överenskommelsen såklart.

Så min första fråga är om mamman bara slött säger: sluta med det där nu...typ. Eller om hon har satt sig ner med sonen och pratat om varför det ena eller andra är viktigt. 

Nu kan jag prata utifrån mitt perspektiv. Jag har barn sen tidigare och min sambo inte. jag har också barn i samma ålder och det är tufft att vara själv. Jag har från början varit väldigt tydlig med min sambo att om vår relation ens ska fungera så måste vi vara ett team. Att ansvaret ska ligga på mig håller jag både med om och inte. Jag är såklart den som barnen ringer och skriver till när de vill ha något osv på dagarna. Så jag behöver hjälp med gränsdragningen av min sambo många gånger. Annars hamnar jag i fällan att bara säga ja för enkelhetens skull.

jag och min sambo har pratat många gånger om uppfostran och ser likadant på den. Men mitt batteri är slut kl 16 efter all kontakt och fixande på morgonen. Då kliver han in och tar det. Så det handlar väl om tydlig kommunikatio. vi hade en period där sambon alltid fick vara bad cop eftersom han hade mer energi. Vilket inte heller fungerade..så nu stöttar vi varandra. 

Ja? TS frågade vad sambon kunde göra och jag svarade. Sambon är förälder. 

Sambon får skärpa sig och du får släppa det. Går du in och räddar sambon så kommer sonen tro att hon är svag. 

Att vara så trött efter kl 16 så du inte orkar fostra dina egna barn låter ju helt galet....vem ska fostra dom om ni separerar ?

Nu kanske det inte föll ut fullt i text. Men jag Har varit ensamt största delen av barnens liv. Däremot är jag inte intresserad av ett vuxet barn som sitter i soffan och ska gnälla på mina barn. Någonstans måste en bonusförälder också kunna uppfostra. Eller ska den vuxna bonusföräldern springa till bio föräldern när något händer?

det handlar inte om att bonusförälder ska ta ansvar över barn de inte valt att skaffa. Utan om sunt jävl förnuft.
jag har själv levt som bonusmamma och det var fruktansvärt. Inte barnet i sig, jätte fin kille. Men biomamman var manisk och ville bestämma hela tiden. Vi försökte bygga egna rutiner osv kring barnet men det gick så långt att jag orkade inte stanna.

och ja, jag är också den mamman som kommer säga åt ditt barn om de beter sig dåligt eller elakt.