Självvalt barnlösa som ångrat sig?

Ja det förvånar och provocerar mer att kvinnor väljer bort barn än att män gör det. Normen är så stark och det får vi leva med. Jag respekterar kvinnor som inte vill ha barn och säger inget om det. Men visst undrar jag varför?

Vad har du fått det ifrån?

Erfarenhet från vänner och bekanta 

Tror det beror mycket på att alla vet att den barnlösa/barnfria mannen fortfarande har möjligheten kvar, medan kvinnan inte har det längre om hon gått förbi 42 ungefär. Det finns ju massor av historier om inbitna ungkarlar, som hastigt och lustigt kommit hem med en mycket yngre brud vid 60-70+ - och så föds det raskt en rad friska battingar!

Så en barnfri kvinna är barnlös, men en barnfri man kan vara någon som inte har hittat rätt kvinna och därför inte fått sina barn ÄN.

Jag och mina barnfria vänner och bekanta känner inte så, så du kan inte generalisera utifrån din bekantskapskrets.

Det är ju så rent fysiskt. Min morfar fick ett barn. med sin tredje fru när han var 62 år gammal. Det barnet är yngre än mig trots att det är mammas halvsyskon. Men lite speciella regler i den typen av släkt/klan (inte islam) att en gubbe på 60 kan ha en fru som dels är 40 år yngre, dels är sin makes kusins barn eller tom närmre. 

Så det är ju teoretiskt möjligt för män att bli pappor upp i åldern. Men mer vanligt kanske för typ resande eller öbor med typ 500 år eller ännu längre på ön.

40-45, har alltid hatat barn, på riktigt. Även när jag själv var barn. Alltid avskytt att "leka", alltid tyckt att barn beter sig så själviskt, märkligt och rent efterblivet. Föredrog att vara med vuxna, pyssla, handarbete, idrotta, göra nåt kreativt!
Har för det säkert trott att jag ska ha barn, men sen har tiden gått. Insett än mer att mitt barnajag inte hade helt fel, barn är verkligen generellt helt dumma i huvudet!
Fick stabilt förhållande och allt det och vi "försökte" väl, men mest "för att man ska". Att det är en del av den naturliga utvecklingen. Har förlorat vänner då jag inte haft en aning om hur jag ska vara kring deras barn. Inte haft minsta intresse av dem, inte velat köpa presenter eller ens ha dem omkring mig och jollra, och det har väl märkts. Då jag tvingats köpa presenter har det varit gosedjur, trumpeter eller tuschpennor. Antagligen för det varit vad JAG varit intresserad av, har ingen aning om vad barn gillar och vägrar köpa LEGO för en halv förmögenhet.
Fick som tur var inga barn och sen har åren gått. Idag är jag mer än övertygad. Visst kan man fundera på om vad det är man missar, om det verkligen är så fantastiskt, men så lyfter man blicken och ser föräldrar, hur otroligt tråkiga och bittra de är. Precis ALLT handlar om barn och umgänge ska planeras flera månader i förväg!
Blir full i skratt åt er som anser att "ni är klara med livet", och därför skaffar barn. Tro mig, man blir aldrig "klar", om man inte krasst bestämmer sig för det. Så det är en grymt dålig bortförklaring!
Har brutit med ett syskon (kanske inte enbart då...) när h*n fick barn. Vägrar umgås med barn, för jag vet inte hur man gör! Aldrig att jag själv skulle gå ner på en lätt utvecklingsstörd nivå igen och anpassa livet efter ett barn! Låtsats bry mig om en unge, låtsats tro på tomten, låtsats vara intresserad av sand, vattenpölar, lekparker och lekland samt allt meningslöst skit de pladdrar om hela tiden!
Så näe. Än så länge ångrar jag mig definitivt inte. Och skulle jag nån gång mot förmodan göra det så får jag väl bläddra i mina fotoalbum och se allt roligt jag istället upplevt som jag omöjligt kunnat göra om jag istället ägnat livet åt att studera kottar och torka snor. När man skaffar barn tackar man nej till sitt eget liv och binder upp sig på nån annan resten av livet. Det lockar inte mig.

Tänkte också på det. Jag ångrar inte barnen skulle jag inte säga men det är lite dubbelt. Jag är glad att de finns , de är helt underbara. Men jag har satt mig i en riktigt pissig situation. De yngsta barnens pappa som jag är tillsammans med är hemsk men har svårt att lämna av olika anledingar, mest att han isåfall kanske skulle få ha barnen halva tiden, jag ammar fortfarande yngsta men vet inte hur stor hänsyn det tas till det.

Nog om min situation kanske men att jag skaffade inte bara ett utan två barn med den här människan är något av det dummaste jag har gjort. Men samtidigt skulle ju inte barnen funnits annat så svårt att säga att man ångrar det. 

Kan ju bli totalt fel men ,,små barn älskar mig och jag dem! Har alltid fått kontakt med barn Mer än deras föräldrar ibland
Älskar små barn och allt man kan lära dem både gott och en hel massa skit, hahaha
Blev morfar för en vecka sedan och min dotter vet nog vad som väntar, moooaahahaha.

Nej, en kvinna är mer än att föda barn. Frivilligt barnfri kvinnor finns och existerar. Dom ser sig inte  som barnlösa. Då dom varken vill ha barn eller saknar barn.

Du måste ha en hemsk kvinnosyn, som försöker reducera kvinnor till objekt som föder barn. Gör dom inte det. Då ska du nedvärdera och reducera ner dom. Du är problemet till att allt fler kvinnor inte vill ha barn. Vilket kap den kvinna har som hittat dig. Du är riktig mysig
Ungefär som att män utan barn är mer värda.

Är dessutom bara på egoister, gubbar som skaffar barn. Som dom inte ens hinner se i vuxen ålder. Där tänker man verkligen på barnen. Pensionärer som börjar om på nytt. 

Hur ofta händer det att yngre tjejer faller för 60-70 åringar. Skärpning  

 Hela tråden är baserad på folk med barn som vill att vi frivilligt barnfria ska ångra oss. Förmodligen för att dom ångrar sig själva eller avundsjuka på våra liv. Vad är problemet annars? Rätt komiskt ändå.

Det är inget riktigt underlag. Bättre hålla sig till fakta och forskningen. Allt färre kvinnor vill ha barn. 

 Nja, normen börjar luckras upp. Allt färre kvinnor vill ha barn enligt färsk forskningen.

Många människor som nämner ord som stark norm. Är oftast väldigt lättpåverkade och följsamma. Man gör som alla andra. För det är ju så det ser ut. Ungefär det du säger med ditt resonemang.

Intressant att se, hur många som faktiskt skaffat barn för att alla andra gör det.

Men ni har ju helt olika liv. Du måste verkligen nöja dig med mindre. Människor kommer och går i ens liv. Dessutom måste du ha bra tålamod. Det enda dessa pratar om är sina barn eller barn relaterade. Vilket för mig som inte har barn, blir dötråkigt. 

Du behöver hitta likasinnade. 

 Gör dig inte besvär med dessa män. Eller en del kvinnor med barn som försöker få det till. Att vi kvinnor som valt barn frivilligt. Att det är konstigt etc. Har aldrig någonsin upplevt det. Folk har bara sagt ok, om det kommit på tal vilket är mycket sällan. Det är osäkra individer som håller på så här. Jag beblandar mig inte med sådana människor.

Det är helt normalt att välja bort barn idag. Jag vet inte vilket 1800-tal dessa fastnat i. Jag är inte där i alla fall.  Att använda sin närmaste krets som underlag. Där man vet flera st som ångrar sig. Det låter ju helt otroligt. 
Läs forsknings underlag istället. 

* valt bort barn frivilligt 

Du har verkligen starka åsikter, men det blir väldigt konstigt när du tror att du vet mer om mitt liv än jag själv gör.

Jag förstår att DU bara vill umgås med folk som inte har barn. För mig är det inte så att jag ser människors barnstatus som deras främsta egenskap eller det viktigaste när det gäller gemenskap, det finns så mycket annat som är viktigare.Jag är frivilligt barnlös och mina vänner (utom en) har barn. Ja, vi har olika liv, det har alla människor. Vi har också otroligt många saker gemensamt, annars skulle vi inte vara vänner. 

Jag ser verkligen hur en del frivilligt barnlösa har väldiga fördomar om människor som har barn, det är verkligen synd. Det är precis lika dumt som de fördomar som finns om oss som har valt bort barn. Som jag skrev tidigare hade jag själv väldigt mycket orostankar om hur det skulle bli när mina vänner skaffade barn, och de besannades inte.

Du har heller ingen som helst aning om hur mycket mina vänner pratar om sina barn. Självklart pratar vi om deras barn, precis som vi pratar om allt annat som är viktigt för mina vänner, och om det som är viktigt för mig. Sen är det faktiskt så att inte heller alla som HAR barn tycker att det är så intressant med generellt barnprat.

Och som sagt - jag gillar barn, det underlättar naturligtvis också. Jag gillar att prata och umgås med barn. Jag vill bara inte ha egna.

Sen ska dom ju orka att ta hand om sin avkomma, många hinner inte se avkomman växa upp heller.,

Håller med, fattar inte varför detta ens ska diskuteras...

Håller med.