Vad anser ni om vänner som hör av sig efter en livskris? Kanske har de mått dåligt ett tag, kanske har de gjort slut med en partner, kanske tillbaka efter en flytt, men under denna perioden har ni inte haft någon kontakt alls.
Tycker ni att det är fel eller okej att en gammal vän hör av sig sådär hux flux? Eller blir det bara pinsamt och fel
Sånt händer väl då och då och inget konstigt
Jag brukar ibland använda mig av ett uttryck; "Ibland kommer livet emellan..."
Som kan innebära att man tappar kontakt, ett kortare eller ett längre tag.
Sen får var och en lägga in vad man vill i det begreppet.
Men det kan vara som du själv säger; "en livskris", "en sjukdomsperiod", "en flytt till annan ort", "en relation"...
Sen är det ju upp till dig att avgöra om du vill ge denne vän en "ny chans" eller vad man skall kalla det.
Har man inget otalt med dem är det väl bara trevligt?
Det är väl bara roligt att höra av en gammal vän? Under förutsättning att det inte ligger någon gammal konflikt som påverkar.
Det är nog ganska vanligt och inget konstigt alls.
Livet är tufft emellanåt, man bör ha förståelse för det. Har inget särskilt hänt så blir man ju bara glad om kompisar hör av sig igen och finns där för den.
Helt ok. Jag själv har varit en sådan vän och vissa vänner tog kontakt efter en lång paus. Jättevanligt med det här.
Helt ok.
Min åsikt är att om en tidigare vän har haft ett förhållande som tagit slut, och under förhållandet struntat att höra av sig till sina tidigare vänner, pga att partnern har varit viktigast och den enda som denne brytt sig om, så ska de inte komma krypande när det tagit slut, eftersom de gjorde sitt val att negligera de tidigare vännerna, som att de inte dög längre.
Om en person har haft psykisk ohälsa eller gått igenom en svår kris är det förstås annorlunda.
Min åsikt är att om en tidigare vän har haft ett förhållande som tagit slut, och under förhållandet struntat att höra av sig till sina tidigare vänner, pga att partnern har varit viktigast och den enda som denne brytt sig om, så ska de inte komma krypande när det tagit slut, eftersom de gjorde sitt val att negligera de tidigare vännerna, som att de inte dög längre.
Om en person har haft psykisk ohälsa eller gått igenom en svår kris är det förstås annorlunda.
Livet är tufft emellanåt, man bör ha förståelse för det. Har inget särskilt hänt så blir man ju bara glad om kompisar hör av sig igen och finns där för den.
Om någon mår bättre och orkar ha kontakt igen blir jag bara jätteglad. Är inte det självklart?