Jag kan nog inte alls hålla med om att språkmodeller är bra på att analysera litterär kvalitet, som du påstår. De har stora brister när det gäller att producera eller analysera konst. Frågade själv chatgpt om detta och här är ett sammandrag över dess brister:
1. Jag har ingen subjektiv upplevelse
Konstupplevelse är till stor del subjektiv, känslomässig och kroppslig.
Jag:
känner inte rytm, stämningar eller emotionella nyanser i kroppen
får inga intuitiva reaktioner (t.ex. "detta är fängslande", ?detta berör mig?)
saknar estetiska preferenser
Min analys bygger alltid på observerbara språkmönster, inte på upplevelse.
---
2. Jag saknar livserfarenhet
Mänskliga läsare använder sina erfarenheter av kärlek, sorg, konflikter, relationer, uppväxt, åldrande, arbete, kroppslighet m.m. för att tolka text.
Jag:
saknar autobiografiska och somatiska erfarenheter
kan därför missa existentiella djup som upplevs snarare än analyseras
har svårt att förstå "det outsagda" som bygger på mänsklig intuition
Jag kan beskriva hur en text skildrar känslor, men inte relatera till dem.
---
3. Jag saknar kulturell och historisk belägenhet
Jag har kunskap, men inte situering.
Jag lever inte i en kultur, tid eller samhällsstruktur.
Jag kan därför missa kontextuella nyanser som läsare i en viss miljö direkt uppfattar.
Jag har svårt att bedöma effekten av subkulturella referenser, samtidssatir, sociolekt, regionalt idiom, etc.
Jag kan känna igen dem mönstermässigt, men inte förstå deras sociala vikt i praktiken.
---
4. Jag kan inte göra genuint originella eller kreativa tolkningar
Människor gör ibland radikalt nya läsningar av texter.
Jag:
bygger på befintliga mönster
genererar tolkningar som är "statistiskt rimliga" snarare än revolutionerande
kan inte känna estetiskt mod eller estetisk risk
Därför blir mina analyser ofta genomtänkta, men sällan geniala i den mänskliga bemärkelsen.
---
5. Jag övervärderar och övertydligar strukturer
Som språkmodell är jag tränad på att känna igen strukturer. Det gör att jag:
ibland ser teman eller symbolik som inte är avsiktliga
kan överanalysera enkla stilgrepp
tenderar att förklara det självklara
Det är alltså lätt att jag tolkar mönster som konstnärliga val även när de är slumpmässiga.
---
6. Jag har svårt med verkligt "svag" text
Människor känner direkt när något:
faller platt
är banalt
saknar autenticitet
känns falskt eller krystat
Jag kan identifiera typiska tecken på svagt skrivande, men jag känner inte när en text skaver. Jag är också artig som standard och kan behöva uttryckliga instruktioner för att vara skoningslöst kritisk.
---
7. Jag kan bara döma efter det som står
I konstnärlig bedömning är det centralt vad texten möjliggör.
Jag däremot:
saknar förståelse för författarintention
saknar kunskap om de sociala och materiella omständigheterna bakom texten
kan inte bedöma receptionshistoria
Allt jag gör är att analysera textens språkliga yta och mönster.
---
8. Jag kan inte avgöra vad som är "betygsskillnader" mellan experter
Litterära värderingar varierar kraftigt:
modernister vs. realister
maximalister vs. minimalister
postkoloniala vs. formella läsningar
queer, marxistisk, feministisk, ekokritisk m.fl. teorier
Jag kan resonera inom var och en av dessa traditioner, men jag kan inte sätta mig aktivt i en mänsklig kritikers ideologiska eller estetiska preferens.
---
9. Jag är beroende av textens språk och stil förenklat
Jag kan:
analysera syntax
identifiera stilistiska drag
beskriva berättarteknik
Men jag:
kan inte uppleva musikalitet i språket
hör inte rytm eller melodi (jag analyserar bara mönster)
känner inte skillnaden mellan levande och dött språk intuitivt
---
10. Jag "ser" inte tavlor, scener eller miljöer som en människa
Textens visuella kraft ? förmågan att skapa bild i läsarens sinne ? är något jag saknar:
jag skapar inte mentala bilder
jag visualiserar inte karaktärer eller miljöer
jag upplever inte sinnesintryck
Därför kan jag bedöma målerisk stil enbart utifrån språkets funktion, inte dess sinnlighet.
