Ömsesidig attraktion eller bara jag?

Bara för man är i ett bra förhållande betyder det inte att man är inte kan känna saker spontant och uppskatta en oskyldig flirt. Sen slutar det där och man är lite gladare

Du får fråga homon. Och återigen, spelar det roll vilka spekulationer andra har om hans tankar. Du kommer ändå inte göra något.   Men han kanske blev lite skrämd av ditt något udda beteende och väljer för säkerhets skull att hålla avstånd

Okej. Kanske han blev skrämd. Men mitt beteende var inte värre än hans.

Då kanske han blev störtförälskad men inser att det är döfött då du är i ett förhållande. För att skydda sina känslor och inte bli mer sårad undviker han nu dig 

Ja, störtförälskad kanske är överdrivet - jag har ingen aning. Men mina tankar går antingen så, att han verkligen kände nåt och valde att backa ELLER att han fick skräp i ögat och att jag totalt har missförstått det. Men denna reaktion efteråt är isåfall sjukt märklig.

Jag är en nyfiken person så därför kan inte jag släppa det hur lätt som helst. 

Enda sättet att stilla din nifikenhet är att fråga honom

Jag fick chans efter 20 år att träffa den man som när vi sågs på konferensen.... Ja det var total galen attraktion från min sida direkt
Hjärtat slog I 180, man blev pirrig och ville bra vara i hans närhet 

Han sa att det var exakt samma för honom

Han var gift jag var gift 

Inget hände

Men nur jag skild och hans fru avliden I cancer

Men nu känner jag inget 

Fattar inte hur en vuxen människa kan känna så starkt, som du beskriver i det fetade. Var det nåt slags gudom du träffade då? Eller var du väldigt ung och omogen?

Annars är ju män bara män. Vanliga ordinära som går på toaletten. Vad finns det att se upp till och hänföras av egentligen.

Precis som oss kvinnor då? Bara för att man går och tömmer ibland, likt alla andra levande varelser, så betyder inte det att det inte går att bli hänförd av en annan människa! Det var riktigt udda sagt

Det är mycket kemi som pågår i hjärnan vid en förälskelse som gör att man känner så för personen.
Trist att du aldrig fått äran att uppleva det.. men håller tummarna för dig!

Ett ganska troligt scenario. 

Det kallas för attraktion. Och ja, det händer ju sällan, men bör absolut vara ett minimumkrav för att ens börja träffas.

nu när TS har tagit en ordinär snubbe så långt som till ett förhållande med honom, så står han ju självklart i vägen bara. Nu när hon annars hade chansen. eventuellt.

Ja, jag blir inte hänförd av kvinnor heller precis. Människan är inte en gudalik varelse utan fel eller brister, just därför kommer jag aldrig att förstå hur man kan höja en annan människa till skyarna på det sättet som TS beskriver.

Ja, en massa verklighetsfrånvänt nonsens som snurrar till det i hjärnan och gör en oförmögen att tänka nyktert. Flyktigt, tomt och ytligt dessutom och något som ebbar ut ganska snabbt. Det är attraktion och förälskelse i ett nötskal det.

Har således inte det minsta intresse av att hamna i ett sånt fördummande tillstånd själv så den tummen kan du rikta åt nån annan, mindre klok person, som föredrar att slava under sitt kön. Nej, det handlar inte om vanlig attraktion i TS fall då hon beskrev det hela som "galet" och då rör det sig om nåt bra mycket starkare än så. Idoliserande och idealiserande känslor är så fåniga och naiva. TS borde växa upp istället. 

Har du aldrig varit kär?

Du verkar negativ och otrevlig! Ska ts "växa upp" bara för att du inte förstår vad hon pratar om?

Jag är inte negativ utan bara realist, samt någon som prioriterar sitt sunda förnuft framför ytliga drifter. 

Det är du som är otrevlig och väljer att misstolka precis allt som jag skrivit. Ja, TS bör växa upp och se verkligheten för vad den är, istället för att idolisera vanliga män (som verkligen inte förtjänar en sån status). 

Att han aktivt undviker dig efter det mötet skulle jag tolka (tyvärr) att han kände ett obehag och inte vill uppleva det igen, kanske kände att du stirrade och fick en olustkänsla.

Hade han känt nåt positivt av detta så hade han troligen velat känna det igen. Hade det inte berört honom alls så hade han inte undvikit utan bara inte brytt sig mer än att undvika möta din blick igen.

Vi har olika starka belöningssystem generellt så varför skulle det inte gälla attraktion och sex, som är en av de allra viktigaste sakerna för oss som art?

Jag får max utdelning av alla smärtstillande, min hjärna blir direkt hög av att t.ex. springa en mil, dricka en espresso ihop med god choklad eller få en befordran på jobbet. Den dag jag fick ett visst besked av chefen kändes det som jag var en jätte och kunde kliva över kyrkan med ett steg- helt naturligt.

Jag blir också så kär att jag någon gång sett auror runt den jag attraheras av, alla håren på min kropp reste sig bara vi snuddade vid varandra, jag kunde få hjärtklappning och ångest om jag inte fick ta på honom dagligen i början. Man får enorm energi och kan springa 2 mil fast man plötsligt sover 2 timmar kortare osv.. En rejäl förälskelse har av psykologer jämförts med ett lätt maniskt tillstånd, och det är därför vi måste lämna den fasen efter ett antal månader. Kroppen stressar upp sig så mycket och bränner så mycket signalsubstanser att det inte är hållbart över tid.

Med ålder har fenomenet avtagit något men jag får fortfarande grymma kickar av att träna (jämfört med vad andra beskriver) och ibland av någon skärpt och stilig man. 

Sen får man klart passa sig så att inte förälskelseruset tar över helt men om du hade upplevt det på riktigt så hade du insett att det kan vara väldigt svårt att kontrollera sig, och jag tror säkert att det finns ett mindre antal som faktiskt inte kan det. Då blir deras liv ofta en röra.

Så vackert och målande beskrivet.

Jag har under detta år fått vara med om någonting som snuddar vid det här, även om jag skulle beskriva det som annorlunda än vad jag tidigare erfarit på så sätt att det varit så påtagligt psykologiskt. Men sedan följde det fysiska med på traven.

En ny kvinna tio år yngre än mig började på mitt jobb i januari-25, men även om vi sågs varje vecka så skulle det ta många månader för mig att inse hur otroligt vacker från insidan och ut hon är. Och efter att vi av en händelse landade bredvid varandra under en minnesstund vid begravning, så stannade tiden för mig. Och vi fick möjligheten att sitta i timmar och bara prata, jag zonade in fullt och helt och det fanns ingen annan än hon.

Efter denna händelse så hände det ytterligare någon gång att vi kom varandra så där nära som man bara gör när man känner total värme och trygghet i någon. Ett djupt kärleksfullt förtroende skulle jag vilja kalla det för.

Men det var inte en het fysisk attraktion i den bemärkelsen att jag höll på att dö av att hon var så snygg, det var ju faktiskt hennes insida som helt knockade mig (och även om jo hon är beundransvärt vacker i alla hänseenden vilket också gäller hennes kropp, fysiska attribut). Så upplevde jag hennes insida nästan som en drog. För jag ville ha mer.

Mycket riktigt, jag har fått ofantligt med energi dessa sista månader. Jag åstadkommer mer på jobbet. Jag sover mindre. Upplever en form av crush i denna människa, och jag har kunnat samtala med min partner om att jag har kommit min nya arbetskamrat på ett speciellt vis väldigt nära. Men jag har liksom inte riktigt förstått att jag upplever förälskelse. Det är så många olika känslor.

Jag vet om att hon känner attraktion för mig tillbaka. Jag kan se det i hennes blick. I hennes sätt, hela hennes väsen. Eller rättare sagt ~ VILL jag inbilla mig att det är så?

Men ingen av oss vill ju ta det vidare. Vi har båda varsin partner på varsitt håll där vi nog mår rätt så bra. Jag har upplevt att jag vill att hon ska kunna få vara min nära vän. Men fatta hur svår den kombinationen är, och jag märker att hon backar. Vilket även jag gjort naturligt sista tiden. Jag har gett henne supermycket bekräftelse, det är väl även sådan jag är. Jag behöver få vara öppen och bjuda på mig själv, att få lägga de vackraste korten på bordet är nånting som bara faller sig naturligt för mig. Gillar inte vara alltför hemlig....

Och jag tycker livspusslet och relationer är så fina ämnen, det finns verkligen vackra varelser runtikring oss. Det är inte ens riktigt säkert att man upptäcker dem i tid alla gånger.