Hur gjorde ni mammor?

"Jag är en känsloperson som älskar djupa samtal, gillar närhet, ge och ta. Men han är väldigt olik mig. I hans familj kramas man inte, man säger sällan att man älskar nån och lite gammeldags att frun ska sköta hemmet och mannen får självklart göra det han vill utan att kolla om det passar."

Hur kom det sig att du flyttade ihop, och skaffade flera barn med honom?

Ni låter väldigt olika? Vad föll ni för hos varandra från början och kan ni hitta tillbaka dit? Varför är terapi inget för honom? För det låter verkligen som att ni behöver det. För att landa i vad ni vill och, om ni bestämmer er för att gå isär, för att lägga upp samarbete runt barnen.

Sen förstår jag inte din kommentar om huslånet. Om ingen av er har ekonomi för att dra runt det på egen hand så säljer man ju och skaffar ett billigare boende.

Kan ni sitta ner tillsammans utan terapeut och göra en plan för hur ni ska försöka rädda det här eller har ni svårt att prata allmänt?

Jag tänker skaffa barnvakt, ät något gott och prata ut. Du berättar exakt hur du känner (du behöver kanske inte säga att du tänder på någon annan men att du saknar sexet) och vad du behöver och han får göra likadant. Viktigt att bestämma i förväg att den som pratar får prata till punkt och att det är väldigt högt i tak, inga känslor är fel. Utifrån vad den andra behöver gör ni en plan för hur ni ska nå dit. 

Troligtvis uppfattar han inte själv exempelvis att han blivit en bittergubbe utan det kan var ett symptom på att han inte heller mår så bra. 

Vad säger han om sexbiten? Är han ok med det eller saknar han det också? Kan ni dela upp sysslorna och ha ett "schema" en period? Då är han mer förberedd på att idag är det jag som ska laga mat/skjutsa barnen/dammsuga osv. Det kan göra att det känns lättare än när man kommer hem trött och man blir överväldigad av en massa måsten. För så kan jag känna ibland också, men själv biter man ihop och tar tag i det bara. Han låter som han har hamnat i en dålig spiral av bitterhet.

I vilken typ av situationer upplever du att han kört över dig och har du berättat för honom när du känt så? Min sambo har en stark tro på att hans sätt alltid är bäst och i början kände jag mig också ibland överkörd. Nu när vi pratat om det backar han när jag säger till att det är ett beslut för båda att ta, och ibland låter jag honom hållas.

Allt handlar om kompromisser. Du säger att ni kramas och myser i soffan. Kan du berätta för honom att du uppskattar det väldigt mycket och att du önskar att det var ännu mer? Att det och de andra sakerna du nämnt skulle kunna hjälpa dig på vägen tillbaka till lust? 

Om ni kan få till detta och du börjar känna dig mer sedd i förhållandet och ok med att ha sex kan ni börja med att schemalägga sexet, börja med låga ambitioner och sen brukar det komma naturligt.

OBS, du ska givetvis inte göra våld på dig själv och ha sex om du inte vill. Men ibland kan det hjälpa att bestämma att "på torsdag när barnen har lagt sig ska det ske" för att få igång den spontana lusten igen.

Får ni det inte att funka är det inte ditt ansvar hur han får det sen. Huset går att sälja. Varje människa är ansvarig för sin egen lycka och du har många år framför dig.

Du har bara ett liv.
Och intimitet "måste" inte vara en stor bit i en relation, det är upp till partnerna att sätta ramarna för vad just VI vill ha och behöver. 
Men uppenbarligen har du lust och du är bara 35 och reflekterar själv över om du verkligen vill ha det så här?
Jag hade inte velat det. Eller chansat på att "kanske" ha lust om x antal år när barnen inte kräver samma engagemang och omsorg.

Allt det praktiska löser sig. 
I Skilsmässopodden pratar de ofta om påverkan på barn osv. Att det barnen upplever genom barndomen i vad de ser i föräldrarnas relation mm är viktigt togs upp för något avsnitt sen. Väldigt bra podd.

Visst kanske det inte låter skitkul att stanna i. Men lämna inte för drömmen om ett grönare gräs med någon annan- konstellationer med bonusföräldrar eller och varannan vecka barn är inget sexigt eller trevligt upplägg för någon part. Lämnar du bör det vara för att du ska hitta lycka själv, och träffar du någon i framtiden är det bara en bonus.

missuppfatta mig rätt här, jag tycker att man ska lämna om man vill ha mer ut av livet, jag säger bara att man kanske inte ska räkna med att göra kap på köttmarknaden när man har mindre barn med i paketdealen. Jag säger lämna isåfall av rätt orsak

Hur är han en toppenpappa om han anser att du ska ansvara för hemmet?

Du låter väldigt krävande.