Hur berikar dina barn ditt liv?

För egen del gör de det på många vis, men enkelt sammanfattat så skänker mina barn mening till saker och jag har svårt att tänka mig ett större värde. I det lilla bjuder de på massor av skratt, spännande historier, en massa insikter om mig själv, både kul och mindre kul insikter men jag uppskattar dem alla och så utmanar de mig varenda varenda dag att reflektera och försöka bli en bättre person och förälder än jag var igår.....vilket är en helt fantastisk sak, även om jag håller mig för skratt just i stunden det händer.

Får bara föräldrar svara eller vi övriga också?

Jag kan tycka om nostalgin som ofta väcks när man umgås med sina yngre släktingar. Barn uppskattar ju sånt som är barnsligt och det gör jag också ibland. 

Tecknad film, spel och lekar bl.a. Vissa högtider som ex. jul och födelsedagar blir också mycket roligare att fira med barn närvarande, i min mening då.

Genom att se det band som mina tvillingar har, både som syskon men även något mer. Är endabarn själv. Min närmaste erfarenhet av syskon är mamma och hennes syster, som ses 1-2ggr per år trots att de bor i samma stad, för att de har noll gemensamt. 

De utmanar mig konstant mentalt, speciellt nu när de närmar sig puberteten. 

De ger enorma mängder kärlek. 

Även om jag just nu är irriterad på dem och deras far, som det är tänkt att de ska vara med i helgen, då de blivit osams... och jag har planerat helgen utifrån att jag är barnfri och nu kanske behöver ordna barnvakt. 

Men de är mina gullefjun oavsett vad och det finns inget som jag inte skulle göra för dem.

😊 Såklart inte! Naturligtvis hade jag föräldrar i åtanke när jag skrev det eftersom det är vanligt att vi (iallafall jag) har återkommande episoder av illa dold frustration, men jag tänker inte att man måste ha egna barn för att kunna tycka att de berikar ens liv. Jag tänker att vem som helst naturligtvis får skriva, så länge det på något vis relaterar till trådstarten.

Jag tycker att båda frågeställningarna kan föras fram utan negativa intonationer. Att välja något, tex barn, är per automatik att välja bort något annat. Det behöver inte betyda att valet ger missnöje eller ses som en ovälkommen begränsning.

Och att spalta upp hur barnen berikar ens liv, och vad som är bra med att ha barn, är inte heller enbart en positiv syn på föräldraskap. Tvärtom kan det ge en känsla av att man förväntar sig att barnet ska vara en berikning, och ge något tillbaka, för att det ska vara värt besväret.  

Att ha barn, vara förälder innebär självklart begränsningar jämfört med att vara barnfri. Det är ett stort ansvar man tar på sig, och i synnerhet när barnet är litet så kräver barnet en hel massa arbete och omsorg. Och i dagens samhälle där de flesta kan välja om de vill ha barn eller inte känns det främmande att man skulle välja att få barn om man inte ser något gott med det, eller att begräsningen det innebär skulle vara alltför stor. 

Förhoppningsvis ser man inte arbetsbördan eller berikningen som barnet kan bidra med som det primära i att vilja ha barn.

Utan kanske helst att man ser sitt föräldraskap och familjeliv som vaggan för den nya människan som sen blir en självständig person bortanför förälderns eventuella börda eller berikning av att vara förälder. 

Med kärlek, skratt, se deras utveckling.... det händer saker kring dem tex matcher, uppvisningar, föreställningar. Att följa alla perioder med dagis, skola, barnkalas, student, flickvänner/pojkvänner och snart examen. Höra och se om deras drömmar i framtiden. Jag är så stolt över att vara mamma till alla mina fyra barn - se hur snälla, kärleksfulla och kloka dem är. Självklart har det funnits och är lite jobbigare perioder också med tex sjukdomar. Men dom är det allra finadte jag har, älskar dom så mycket

Ja igenkänning på det du skriver

Haha är detta en tråd där föräldrar ska övertyga sig om att de är nöjda med att de har barn? Låter ju så. Jag trodde att föräldrar tyckte om att ha barn och inte behövde göra listor över "fördelar"...

I den andra tråden skulle man göra samma sak varför det är bättre utan barn.

Samma här.

Tråden är då inte för min egen skull. Jag behöver inte övertyga mig om den saken. Men vad vet jag, det här citatet "För egen del gör de det på många vis, men enkelt sammanfattat så skänker mina barn mening till saker och jag har svårt att tänka mig ett större värde." kanske är otydligt, vad vet jag.

Välkommen dock till första omgången av leken "Jaha, så det finns alltså FLER perspektiv på saker och ting än mitt egna - det hade jag inte en aning om"

Jag ser min livsuppgift som att försöka göra världen bättre- i det stora och det lilla.

Att bidra med en ordentlig avkomma som minimum arbetar med meningsfull teknik och i bästa fall kan medverka till att fram nya lösningar för energisektorn eller ren grundforskning, är en del av det.

Det har berikat mig genom att få uppleva den största kärleken av alla. 

Det var inte självklart att jag skulle få uppleva att bli mamma, men stjärnorna var med mig.
Jag har lärt mig så mycket om mig själv och sett så många nya nyanser av mig själv genom mitt barns ögon, på gott och ont och vuxit till en bättre människa.
Att få ge och föra vidare allt det fina jag har fått av mina föräldrar och mor och farföräldrar har varit mycket fint, även att jag genom att bli förälder även brutit vissa tråkiga mönster jag själv fick uppleva i min uppväxt.
Sedan har det varit jätte kul att få återuppleva saker man själv fick göra som barn tillsammans med ditt eget barn som i vårat fall har inkluderat rätt mycket friluftsliv.
Jag har även skapat fina nya traditioner i vårat liv som jag hoppas vårat barn kommer att föra vidare till dina egna barn någon gång.
Sedan stoltheten att man har lyckats uppfostra ett så fint barn som värnar om andra, kan stå på sig och ändå vara ödmjuk och som lär mig att se på saker genom hennes ögon, att hon säger att hon älskar mig och att alla hennes vänner gör detsamma.
Det känns som att man har lyckats som förälder och att man har satt ett barn till världen som kan bidra till en bättre värld.

Idag tog vi fram barnens tomtelyktor ur förrådet. Jag, som tråkig vuxen, ville mest bara kolla så att de fungerade eller om de behövde nya batterier.

Barnen är INTE tråkiga vuxna. De undersökte förtjust lyktorna, släckte ner hela huset, testade att gömma sig i olika rum, hyschade åt mig att vara tyst för det är en stor tyrannosaurus utanför dörren, testade att ligga under bord och täcken, blev myssugna och låg och kramades end stund. Allt för att jag gjorde en tråkig vuxengrej som de tyckte var jättespännande.

Yngsta sonen blev sedan så glad när han fick "tomtegröt" till middag att han åt tre skålar, med en sked i varje hand.

Gillar liksom hur de gör vardagens ögonblick... så mycket mer. Hur man så ofta får chansen att själv stanna upp och tänka på roliga väderfenomen som vattenpölar och krasande is, på alla helikoptrar och tåg som far förbi, och så vidare. Det är fint.

Igenkänning! Det är så lätt att glömma bort i vardagslogistiken