Hur mycket sparande har ni totalt?

Tack för att du berättar.

Bra att gå ned i tid, vi gick också ned i tid till 75% för den ena.

Vi får ut ca: 70 tkr tillsammans rent i lön per månad och sparar ca: 10 tkr per månad för renovering, köpa saker, resor, etc ...

Hur bygger ni upp ert sparande?

Då får ni ut lite mer än vi, men det är ju dyrt att bo i Stockholm jämförelsevis. 

Vi bygger nog inte sparandet på nåt särskilt sätt. :) Eller. Vi har ett gemensamt sparkonto där vi tillsammans sätter in 4000 kr/mån. Det är för bil och stugrenovering. Sen har vi varsitt sparkonto i egna namn som vi sparar på som vi känner för. Jag sätter in i genomsnitt 4000 på mitt per månad. 

Jag räknade på det för ett tag sen, jag har ett excel där jag stämmer av våra sparanden regelbundet.

Jag konstaterade att om vi säljer av alla aktier och fonder vi äger precis just nu så kan vi realisera ca 600 000kr på 2-3 dagar.
Då är det vår buffert, barnens sparande och det som vi kallar vårt pensionssparande men som vi har på vanliga ISK. Inte tjänstepensionerna alltså.

Utöver det äger vi ett hus som förmodligen skulle gå att sälja för 4,5-4,7 miljoner och som vi har strax under 2mkr lån på.

Men ca 600 000 i rena pengar. 

Ska tillägga att jag är entreprenör. Astronomisk skulle jag inte säga men vi kan ju unna oss lite mer och köpa dyrare saker än genomsnittet kanske.

Har 0 kr i sparande just nu eftersom jag lagt in allt i ett nytt boende. 

Lagom sparande för oss.

Så du äger en bostad utan att ha någon buffert? 

Nja. Rent juridiskt så har jag en halv miljon hos maken. 

Tycker att 500k låter bra! Vad tänker du dig att pengarna ska användas till om du vill ha mer sparande än så? Pension, arv till barnen eller något annat? 

Jag ser sparande i första hand som en buffert. Vill komma upp i 150k men sedan känner jag mig färdig. 

Kan tillägga att barnens sparande är utöver det. Sparar 1000kr per barn varje månad och planerar att fortsätta med det tills deras 20-årsdag.

"Vi har inte råd att spara" och "vi har en halv miljon på banken" rimmar riktigt illa.

Själv bor jag i Stockholm, reltivt ung, ensamstående änka i ett ärvt hus med två barn ganska små, och har en inkomst som de flesta som jobbar på deltid  omsorgen, dvs inte så mycket. Jag har bara haft tur med bostaden. Sparkontot gapar tomt.

Vad menar du rimmar illa, utveckla.

Vi är höginkomsttagare (känns inte så alls dock med tanke på att pengarna i princip bara precis räcker till; tycker inte vi lever lyxliv). Vi skaffade barn unga och jag utbildade mig sent så vi har aldrig byggt upp en buffert. Har tre stora barn, sladdis på väg. Har successivt lyckats skaffa större hus, men fått köpa slitet och renovera upp för att ha råd, och har långt att pendla - har fått välja yta framför närhet tyvärr (flera större barn behöver sin yta). Nu håller vi åter på att renovera. Varit utomlands en gång på ett decennium. Leasar en fräsch men begagnad något större elbil med plats för barn och hund (dock hade vi inte råd med en bil med fler än 5 rejäla säten och våra stora barn är för stora för de där småsätena som finns i vissa sjusitsiga). Alla pengar går åt hela tiden skulle jag säga. vi hade kunnat valt lägre standard och inte genomfört vissa av renoveringarna, men min sambo älskar att ha sina projekt. Pengar in varje månad är princip pengar ut, utan någon lyxkonsumtion. Vi har dock råd att äta nyttig mat och behöver inte snåla på näring eller det nödvändiga. Barnen har sina aktiviteter. Vi väljer kvalitetsuppgraderingar till huset om vi behöver ersätta något. Så vi har det bra, men ingen buffert och inget sparande. Det lilla sparande vi hade börjat bygga upp försvann när räntorna höjdes för några år sedan. Nu ska vi snart vara föräldralediga så ser inga utsikter att börja spara någon gång snart, blir nog snarare att vi får tänka oss för litet mer med utgifter.

Oj, det var märkliga prioriteringar. Jag hade ansett att jag inte hade haft råd med bl a renovering om jag inte hade haft någon buffert. Vad gör ni om ni t ex drabbas av sjukdom eller måste lägga en större summa på något akut? 

Du har helt rätt ☺️ jag är inte alls bra på ?livet?, definitivt inte alla områden. Men hade jag fått bestämma hade jag bott billigare, tjänat mindre och haft mer fritid. Inte säkert att jag skulle haft mer sparande för det och antagligen även misslyckats med att klättra på bostadsmarknaden, den biten är tack vare min sambo. Jag hoppas det ändå blir en bra sak i slutänden. Nu har vi säkert haft ?ett val?, men jag är som sagt inte alls bra på att förstå vad det skulle varit. Vi behöver plats för familjen, vi hade inte råd att köpa ett hus både tillräckligt stort, tillräckligt nära storstan och färdigt att leva i. Renovering är mer eller mindre nödvändigt. Vi hade kunnat lägga samma månatliga peng på en stor hyresrätt; nu har vi iaf huset som tillgång. Vi kan inte välja en billigare stad för jobbens skull, vi kan inte välja en billigare stadsdel för barnens skull. Vi bor väldigt tryggt idag, relativt bra skolor nära, osv. Jag skulle nog kunnat trivas rätt bra litet varstans, men ett hus är viktigt för min partner och hans projekt är viktiga för hans livsglädje. Sedan är ju hela livet ganska mycket av ett lotteri. Jag förstår att det låter ansvarslöst. Jag är exakt som min mamma på det här området 😁 Samtidigt har vi betydligt mer i tillgångar (även om de inte finns tillgängliga) än mina vänner i vår generation, även de med hög utbildning som jag själv. Den enda som jag känner i vår ålder som lyckats bättre är min bror, och de är extremt sparsamma. Rika men går i trasiga kläder-sparsamma. Fast vi är också en betydligt större familj, så ur det perspektivet krävs mer av allt också - större bil, fler rum, mer mat, osv. Jag vet att många är betydligt duktigare och smartare än jag, särskilt på det här området!

Jag hade valt att gå i trasiga kläder och minskat saker som ger livsglädje för att kunna spara ihop till en buffert. Ser det inte som ett val utan något helt nödvändigt, särskilt när man har hus och många barn. Man har i mina ögon inte råd med annat innan dess. Men hoppas att ni har turen på er sida!