Småbarn vill bo mer hos ena

Om du inte misstänker att pappan brister i omsorg eller värme, eller att barnet är mycket litet (men det verkar det inte vara eftersom det kan ringa till dig), så tycker jag att ni vuxna ska bestämma hur många nätter barnet ska vara hos vardera föräldern. Det hjälper faktiskt barnet med att komma till ro och att lära sig hantera saknad.

Till att börja med kommer det att gnissla för att barnet har lärt sig att gå på minsta lilla saknad efter mamma, en liten oro har fått avgöra var det ska sova. 

Sedan är det bra att bestämma en speciell tid för kvällssamtalet med mamma. Annars föder man oron. 

För en del barn fungerar det bättre att byta var 4-5 dag istället för att vänta en vecka. Speciellt när barnen är små. Men det klart att det blir knöligare rent praktiskt.

Hur gammalt är barnet?

Vår dotter ville också helst vara hos mamma den första tiden, men vi valde att hålla på det vi kommit överens om och en period begränsade vi också att hon inte fick ringa till mig varje dag. Detta för att lära sig att pappa också kan trösta och vara en trygg punkt. Det gick över efter några månader men såklart var det jobbigt att vara "hård" och sen kunde vi höras emellanåt på pappaveckorna också utan att det spädde på det jobbiga. 

När du tar barnet när det visar oro bekräftar du barnet i att det inte finns samma trygghet hos pappa. 

Är barnet litet kan det vara superbra att göra som någon föreslog i tråden att ha kortare bytesperioder. Men inte för korta, barnet måste också hinna landa hos den andra föräldern.

Hur gammalt är barnet?

Vår dotter ville också helst vara hos mamma den första tiden, men vi valde att hålla på det vi kommit överens om och en period begränsade vi också att hon inte fick ringa till mig varje dag. Detta för att lära sig att pappa också kan trösta och vara en trygg punkt. Det gick över efter några månader men såklart var det jobbigt att vara "hård" och sen kunde vi höras emellanåt på pappaveckorna också utan att det spädde på det jobbiga. 

När du tar barnet när det visar oro bekräftar du barnet i att det inte finns samma trygghet hos pappa. 

Är barnet litet kan det vara superbra att göra som någon föreslog i tråden att ha kortare bytesperioder. Men inte för korta, barnet måste också hinna landa hos den andra föräldern.

Tack för era svar. Pappan har inte mycket tålamod men han försöker väl på "sitt sätt". Han leker med barnet korta stunder och har väl bättrat sig något. Är det någon utflykt så blir det hemgång så fort pappan tröttnar på aktiviteten, mycket är på pappans villkor och vad han känner för. Hur som helst. Pga pendling vissa dagar ex tisdag och torsdag så har barnet då fått sova hos pappan då men jag har vissa dagar fått till det så barnet kan sova hos mig 6 dagar i veckan annars blir det 5.. kanske blir det lättare ju äldre barnet blir och barnet och pappan får mer gemensamma aktiviteter/intressen, typ datorspel... Verkar som att en del kör på varannan vecka från start men jag är inte bekväm med pappans humör/tålamod/mentala frånvaro..

En fyraåring har kanske heller inte stenkoll på sina behov utan där behöver föräldrarna gå in och gemensamt försöka få det så bra som möjligt. Men pappan behöver ju inte lära sig att skapa trygghet för barnet om mamman är där hela tiden. 

Sen ska såklart inget barn vara någonstans där det far illa, men att vara ledsen ibland är inget farligt. får man det inte att funka efter en period får man kanske se över andra möjligheter som exempelvis varannan helg hos pappan.

Dock med TS bytande med 1-2 dagar skapar ju bara det i sig en otrygghet. Barnet hinner inte landa hos någon och ingen får in ruriner.